Sara-Vide Ericson på Kulturhuset Stadsteatern

Det första man möter i Sara-Vide Ericsons utställning ”Ditch Dance” på Kulturhuset är en gigantisk målning av den mest frekvent förekommande gestalten i konstnärskapets ikonografi. Karaktären är mycket lik konstnären själv, men är mer att uppfatta som ett alter ego än ett självporträtt, kanske som en berättare, eller som bäraren av narrativet i Ericsons mycket sammanhållna och just narrativa konst.…

Bland konstnärerna på årets Venedigbiennal, som glädjande nog domineras av kvinnliga konstnärskap, finns på huvudutställningen också konst av ursprungsfolk. Bland Arsenalens många både braskande och stillsamma verk finns Britta Marakatt-Labbas uttrycksfulla och lysande och till formatet små broderiapplikationer, där hon gestaltar hotet mot samerna. Även några nationella paviljonger har tillägnats ursprungs- eller andra minoritetsgruppers konst. Den nordiska paviljongen har blivit…

Utställningen Rymdrummet tar plats i konsthallen Mint som återfinns längst ner i ABF-huset, detta i dubbel bemärkelse vackra hus, stiligt utanpå och fyllt av bildning inuti. Eddie Figge målade rymden som sfäriska fält där penseldragen och kritstrecken på samma gång tyngdlöst och accelererande faller genom målningarna. Färgvalen, det ljust gula, dovt blå och upplöst rosa är inte de färgval jag…

Får och getter. Män som mjölkar, tänder cigaretter och gör åkarbrasor för att hålla värmen medan de småpratande håller ett öga på djuren. Kameran går nära. I bakgrunden anas en rätt storslagen lantlig miljö. Den ukrainska konstnären Zinaidas svartvita videotriptyk ”Without women/Made in Ukraine” följer en grupp män som lever i byar kring bergskedjan Östkarpaterna. De är bönder och herdar…

Här står vi med huvudena instuckna i en gigantisk magsäck där vaggande varelser rör sig i ett märkligt skådespel. Norska Tori Wrånes totalkonstverk ”Garden of lefthand” på Lilith Performance Studio liknar inget jag tidigare sett. Jag kisar genom röken som puffar upp från köttiga utväxter på golvet. Här och var syns andra åskådares ansikten som absurda rundlar i grottans sidenmjuka…

Nere i konsthallen är det mörkt och det första som möter mig är en filmprojektion på en skulptur något högre än människostorlek. Den föreställer ett bergsmassiv som flödar över av ett rinnande innehåll. På berget syns ett rutmönstrat nät, liknande de tygskulpturer Torsten Andersson målade för tjugo år sedan. En av bergsfickorna på skulpturen ser ut som ett ansikte med…

Konst som politik, eller politik som konst, har som bekant varit ett huvudspår inom samtidskonsten under många år. Det ideologiska innehållet har med tiden blivit till estetik och begreppen sanning och åskådning har ofta och oreflekterat förväxlats eller sammanfallit. Men det gäller inte allt och alla, det finns också de som uppfattar tillvarons nyanser. Nyligen intervjuades Marina Abramović med anledning…

På Kiasma i Helsingfors har ARS22 just öppnat, den första av säsongens många internationella grupputställningar. Inom ett par veckor följs den av Venedigbiennalen och längre fram av biennaler i Berlin, Lyon och Istanbul. I sommar kommer Documenta 15 och Manifesta 14, där här gången i Prishtina. Konsten.net planerar att bevaka flera av dessa utställningar, om inte pandemin sätter käppar i…

Frida Orupabo arbetar idogt med att befria och komplicera bilden av svartas liv ur historiens skuggor och digitala hierarkier. Både i skulptur, kollageflöden på nätet under namnet #nemiepeba, och som här på Galerie Nordenhake, i fysiska kollageverk. Kollagen består av funna fotografier av svarta kvinnor vars kroppar satts samman dels av exempelvis avfotograferade renässansmålningar, dels av vad jag uppfattar som…

Endast en bråkdel av Björn Lövins konst finns kvar idag. Innehållet i de storskaliga miljöerna som han gjorde på 70- och 80-talet har skingrats. Kanske för att merparten bestod av möbler och föremål uppfattade som scenografiska detaljer mer än som enskilda konstverk. Det som överlevt är till största delen fotodokumentation och någon enstaka katalog på antikvariaten. Ja, och så några…