Egill Sæbjörnsson på Kummelholmen
Nere i konsthallen är det mörkt och det första som möter mig är en filmprojektion på en skulptur något högre än människostorlek. Den föreställer ett bergsmassiv som flödar över av ett rinnande innehåll. På berget syns ett rutmönstrat nät, liknande de tygskulpturer Torsten Andersson målade för tjugo år sedan. En av bergsfickorna på skulpturen ser ut som ett ansikte med…
Dela