Magnus Bons

Några stramt geometriska objekt ligger i glasmontrar. Ett kors, en diskus, ett klot med en uthuggen avlång skåra, en rad små och smala former. Objekten är polerade så att de glänser och huggna ur samma stycke blå afrikansk granit, en enastående vacker och ovanlig bergart. Den djupblå stenen är flammig, liksom marmorerad med nervlinjer som löper kors och tvärs. James…

Tack och lov för det bärnstensfärgade skymningsljuset som flödar hos Nan Goldin. Utan det hade utställningen med hennes bildspel på Moderna stundtals varit outhärdlig. Det känslomässiga trycket som skapas inne i museets sex nedsläckta visningsrum kan upplevas som dödsbringande – eller drabbande som livet. Goldin rör sig på gränsen mellan de två ytterligheterna. Färgfotografiernas stämningsmättade ljus uppfyller mig, ger lindring…

Varför alla dessa märkliga figurationer på gallerier och museer? Hur kommer det sig att det just nu ställs ut så många fantasivarelser med mänskliga drag? Gestalter till hälften människa, till hälften andeväsen, både individ och maskin och i olika blandformer däremellan. Jag tänker på Jonas Nobels olycksbådande nättroll, en enögd varelse med ett långhårigt skal i alarmerande gult, nyligen visad…

Jag ser en gul målning av Madhat Kakei – och jag tänker på hur solljuset träffar en väggyta. Känner värmen i det monokroma färglagret. Det gula ytterst av många skikt, synliga som avlagringar längs kanterna. Färgen pålagd tills den bildar en skrovligt rå yta. Påminnande om en bit jord, kanske området från en främmande planet. Eller bara färg på färg…

Stämningen är upprörd på Kairos gator. En grupp män råskäller på en ensam kvinna, men hon försvarar sig kraftfullt. Tätt hopträngda på trottoaren argumenterar de livligt kring konst och moral, gränser och överträdelser. Amal Kenawy har just genomfört sin performance ”Silence of sheep” där en annan grupp män frivilligt gått ned på alla fyra och krupit omkring på gatorna likt…

Kanske kan man kalla Documenta 15 för en världsutställning? Fast av det alternativa slaget i så fall. Jag tänker på den sortens expon där varje deltagande land ställer samman en representativ och framåtblickande presentation om arkitektur eller konst, om hantverk, industri och näringsliv. Och där varje lands särart ska vara tydlig, eftersom man vill utmärka sig från mängden. Det ligger…

Världen har rämnat och jorden bränts till aska. En gång blommade solrosor på ruinerna av tidigare civilisationer. En gång växte där palmer. Även detta spirande liv har nu torkat ihop till fnöske. Världsalltet vrider sig kring sin egen undergång, tills endast förödelse återstår. Detta är utgångspunkten för Anselm Kiefers fascinerande konstnärskap. Och detta är vad besökaren möts av på Artipelag…