Thomas Olsson

Ett av de starkare intrycken jag får med mig från Konstfacks pågående vårutställning är studenternas vilja att berätta och försöka skapa sammanhang. Det handlar ofta om historier som rör familjen, släkt och vänner eller mer eller mindre tillfälliga bekantskaper. Det känns som om det finns en påtaglig vilja att förstå världen genom att närma sig den lilla berättelsen, den privata…

Att boksamlingar och bibliotek är viktiga kulturbärare ser vi ständigt nya exempel på. Oavsett innehåll finns boken där som en förmedlare av kunskap, fantasi och levd erfarenhet. Varför skulle annars totalitära regimer, krigförande länder eller makthavare genom historien vilja beslagta, förbjuda eller på annat sätt försöka kontrollera det skrivna ordet? Listor med förbjudna böcker eller på något sätt misshaglig litteratur…

Om den första upplagan av Stockholms kosmologier sommaren 2024 var en eftertänksam utställning man fick ta sig tid för att lyssna in, så fortsätter den nya omgången i samma men fördjupade spår. Och med ett tilltal som insisterar på att de enskilda konstverken ska få ta den plats de kräver, oavsett om de tränger ihop sig i en hörnsal eller…

Oavsett konstnärligt uttryck vittnar Lotta Melins installationer, målningar, filmer eller ljudverk genomgående om en stark skaparvilja. Intrycket är att det handlar om ett lika nödvändigt som pågående görande. Och om ett konstnärskap som tillåter sig att vara spretigt på grund av att det är öppet för att ta nya vägar. Samtidigt finns det ett antal teman kring kropp, natur och…

Hur länge har den där stolen stått där och varför har någon övergett ett par gymnastikskor mitt på trottoaren? Och har det alltid suttit en övervakningskamera där i hörnet? Vad är det egentligen som gör att vi lägger märke vissa saker men inte andra, när vi rör oss i stadsrummet. Varför och vilka berättelser som förblir dolda är naturligtvis svårt…

När jag först börjar skriva den här texten om den spretiga, språkligt infallsrika och bångstyriga utställningen med sjutton deltagande konstnärer sitter jag på en barstol. Enstaka besökare släntrar nyfiket förbi på samma sätt som aktörerna gör, de som strax ska medverka i Essi Kausalainens performance ”Margulis and mud” som utspelar sig i Bonniers konsthalls stora inre rum. Kanske låter det…