Emma Warg

Jag tycker om att uppleva konst utifrån rum och rymd, som att mitt betraktande tar sin början i kroppen. Därför kan grupputställningar och avgångsutställningar innebära en utmaning, jag tycker det blir trångt och får svårt att orientera mig när många uttryck ska samsas om utrymmet. I denna utställning tycks verken däremot stå fram i takt med betraktaren, en rörelse uppstår…

Bonniers konsthalls lite märkliga rumsindelning öppnar upp – och sluter sig kring verken. Innan jag kommer dit inbillar jag mig att jag ska träda in i ett Ihrman-land, ett slags heltäckande scenografi, men blir lättad över sakligheten i hängningen. Det här är ingen låtsasvärld trots att konstnären utövar sin praktik i ett gränsområde mellan verklighet och fiktion. Utforskandet av både…

I Konstnärshusets stora galleri ställer Sissel Wibom ut porträtt, interiörer och kannor. Jag föreställer mig att utställningens titel: Vad hände med Sissel Wibom? har mycket med hennes porträtt att göra, här finns föreställande målningar av konstnären själv och porträtt på personer som står henne nära. I penselföringen går det att spåra något av mötet mellan konstnären och den avbildade,tydliga förändringar…

Det är för flabbigt, bullrigt och skrikigt. Skolklasser avlöser varandra inne i utställningen och låter som Picassos kritiker när de beskrev utställningen av hans sena verk på Palais des Papes i Avignon 1973. ”Släpphänt kaos” var ett omdöme om hans sena verk som också beskriver delar av min upplevelse. Jag uppskattar tysta utställningar som inte drar publik, tänker jag surt…

Utställningsrummet är mörklagt och delat av en vägg, det svarta taket och väggarna sluter sig kring besökare och verk. En film sänder ut ett ryckigt ljusspel från höger och resten av rummets väggar är klädda med fotografier. Fotografi – både rörlig och stillbild har förmågan att gestalta ett innan, ett före som gör något med det som kommer efter. När…

Utställningen tar sin början på Kummelholmens övervåning. Jag sätter försiktigt ner fötterna på det rutmönstrade gallergolvet som sviktar lätt och vars genomsläpplighet ger mig lite svindel. Byggnaden osäkrar och påverkar mig, som vid tidigare upplevelser, med oförminskad styrka. Det råa och brutala är en fin fond för de intryck som nu kommer mot mig från olika håll. Alice Walters VHS-videoprojektioner…

Pressvisningen på Bonniers konsthall är en fin presentation av utställningen, men allt prat som är visningens syfte motverkar den ordlösa kommunikation som en samlingsutställning av det här slaget medför. En av konstnärerna, Narges Mohammadi, med rötter i Afghanistan och Iran men bosatt i Nederländerna, ber oss göra en övning tillsammans, som hon säger mest är för hennes skull. Vi gör…

På väg till Eva Löfdahls utställning promenerar jag över bron mellan Gamla stan och Kungsträdgården. Strömmen ger ifrån sig ett fint klingande ljud som gör att jag stannar och lyssnar en stund. De uppbrutna ismassorna driver förbi i hög fart och gnistrar av solen. Sjöfåglarna ser ut att söka sig bort från klangen och forsandet – mot lugnare vatten. När…

Det sägs att Erland Cullberg (1931-2012) målade i en rasande fart, ändå är det tid jag inte kan sluta tänka på, när jag står inför hans verk. Utställningen sträcker sig från 70- till 90-tal, så jag möter ett förflutet förstås, men det är framför allt de skikt av tid som finns inne i måleriet som jag funderar över. Färgernas kraftspel,…

Utställningstiteln Habitat består av två revir tänker jag när jag försöker att orientera mig bland verken, för det är två mycket olika konstnärskap som delar på Galleri Flachs utrymmen. Simon Dahlgren Strååt är målare och David Permén arbetar med installationer. Det självbespeglande element som kan krävas för att ta sig an en utställning aktiveras av Perméns topografiska och vaxade fjällkarta…