Rörelser över en sliten bordsskiva. Bilder av en framsträckt hand som ger den på motsatta sidan ett fotografi eller ett dokument – och tar emot ett par mynt i retur. Det skrapande ljudet när mynten dras över bordet har en samtidigt neutral och ödesdiger klang. Tjänster och gentjänster.
Bouchra Khalili videoinstallation ”The public scribe” är en sorts ceremoniell överlåtelse. En initiation, en utväxling av erfarenhet. Stillastående närbilder på de få agerande. På den unge mannen som ska ta över som skriftlärd från den äldre, och kvinnan som kommer till yngligen. Först tvivlar hon, men övertygas om hans förmåga.
De säger sina repliker utan inlevelse, men uppfyllda av ett högstämt allvar. Svartvita bilder och som i ett grekiskt drama, fast det här kammarspelet uppenbart utspelar sig i nutid. En mobil tar emot korta meddelanden, rader som den strax återkallar av sig själv. Men som lagras i mottagaren som läst.
Gestaltningen är karakteristisk för den fransk-marockanska konstnären Bouchra Khalilis återhållna sätt att berätta. Och det rituella upprepas i några glest utplacerade installationer i Malmö konsthalls mörklagda rum. Aktörer som håller utskrivna porträtt framför sina egna ansikten, en sorts kollektiva ombud.
Civilrätt och medborgarskap, rasism och främlingskap är frågor som engagerar Khalili. Och dokument från 70-talets Frankrike kring den arabiska arbetarrörelsen MTA visas på väggarna. Infotunga textmassor som ger tidsatmosfär, men jag fäster mig mer vid hur Khalili återkommande förser de medverkande med repliker bestående av eviga motsatspar.
I konsthallen berättas det om livet och döden, om det som finns och inte finns. Om det som finns i det frånvarnade och dolda, och om exilen som en första resa. Orden ekar av en uråldrig mystisk poesi. Men de talar om samtiden.
Magnus Bons
Malmö konsthall, S:t Johannesgatan 7, Malmö. Pågår 6 juni – 13 september 2026
