Thurfjell på Nordenhake och Sandström hos Hillström

Det är som om Johan Thurfjells verk på Galerie Nordenhake kurar skymning. Känsliga för dagsljus har de dragit sig undan till galleriets lugna vrår. En tjock gardin hänger för fönstret och de mörklagda rummen är bara upplysta av de svaga ljuskällor som ingår i verken. Ibland handlar det endast om stearinljus, som i ”Gate”, en svit glasskivor med inristade motiv…

När jag kliver in i galleriet står en inbjudande liten herre målad mot en mörk bakgrund och ser på mig. Mannens ögon liknar två hål som rymmer nattens alla stjärnor, ett hav av drömmar inuti hans huvud. Little Sprinkles. Stämningen i rummet är kompakt men ändå svävande. Varje målning är till synes exakt och fotorealistisk, men det är inget skiktmåleri…

Jag återvänder till Magasin III efter pressvisningen några dagar tidigare. Nu har kriget mot Ukraina inletts, och i samma stund som jag står i museirummet bombas Kiev och andra städer i landet. Det är ett faktum svårt att ta in, men det påverkar hur jag ser på Mona Hatoums utställning. Något i verken har förändrats, eller snarare – min blick…

Vad innebär det egentligen att vara verksam som konstnär? Hur ska man förhålla sig till staden, den omgivande naturen och till alla dagliga rutiner som vi utför varje dag? Och hur aktiv behöver man vara för att påverka eller sätta sitt eget avtryck i det sammanhang man befinner sig i? Kan stillhet och undandragande vara en aktiv och subversiv kraft?…

”Känner du till legenden om den sjungande kocken? Den börjar på restaurang Choy’s Garden, året är 1978 …” Så börjar berättarrösten sin anekdot i Lap-See Lams hypnotiska skuggspel Drömmarnas kaj (2022). Verkets titel har i sin engelska översättning lånats till den pågående utställningen på Bonniers konsthall – Dreamers’ quay, dreamers’ key. Och det finns något omedelbart lockande, och på samma…

I höstas såg jag om Andrej Tarkovskijs film ”Stalker” för första gången sedan den kom 1979. Det var en speciell känsla att under pågående pandemi befinna mig i en fullsatt – och knäpptyst – salong på Filmhuset. För Tarkovskijs bilder lever, efter mer än fyrtio år är de fortfarande lika magnetiska. Jag kommer att tänka på hans filmiska mästerverk när…

Det finns något omedelbart och tilltalande med Lisa Jeannins konstnärskap. Inte bara för att det innehåller så mycket att fascineras av utan framför allt för hennes sätt att berätta, eller rättare sagt skapa en sammanhängande historia som gör varje enskilt verk till en del av en helhet. Känslan av att bjudas in till ett parallellt universum fyllt med såväl vardagliga…