Salad Hilowle debuterar som författare med ”Halima om de sina”, en eftertänksam och insiktsfull berättelse om en mormor som flyr hemlandet Somalia och bosätter sig i Umeå. Boken är en fiktionaliserad självbiografi i dagboksform, vad jag förstår inspirerad av hans egen mormors livsresa. Och Hilowle förekommer själv i boken, under annat namn och i suddiga närbilder.
Men han känns ändå igen. ”Halima om de sina” är ett naturligt steg vidare på Hilowles intressanta väg som historieberättare, där det tidigare handlat om svart närvaro i den svenska konsthistorien eller om den egna uppväxten i Gävle. I korta textavsnitt får vi ta del av Halimas tankar och erfarenheter, upplevelsen av årstidernas växlingar i Sverige och nomadtillvaron i hemlandet.
Här nämns främlingsfientlighet från grannar i förorten och den obegripliga ”klansjukdomen” i Somalia, men mest i förbigående. Ingen bitterhet kan spåras i berättelsen, snarare nyfikenheten i ett öppet sinne, beskriven med ett levande och vackert poetiskt språk. ”Vi bor där trädet finns. Det är träden och stjärnorna som är vårt tak.”
Så kan det låta, eller: ”Jag vill skriva i luften som växterna skriver stjälkar och grenar.”
Varje tanke får ett uppslag, och speglas känsligt i ett rikt bildmaterial som utvecklar en parallell berättelse. Genom arkivmaterial, porträtt och i grovkorniga färgfotografier låter Salad Hilowle naturens texturer möta mönstrade tyger. En flicka i slöja blickar ut från en busskurs mörker. Hilowle själv står med bar överkropp i ett buskage framför en sliten röd stugvägg.
Han söker likheter och överensstämmelser snarare än konflikter och slitningar. Beskriver hemkänslor. Som klingar av och uppstår på nytt.
Magnus Bons
Volante, 2022. Form: Oskar Laurin
