Tre sinsemellan väldigt olika målare ställer ut samtidigt på Konstakademien. Jarl Ingvarsson flödande och expressiv, Christina Thomas Dahlberg förtrolig och vardagsnära och CM Lundberg med en visionär berättarlust. Att alla har tydliga individuella uttryck hindrar inte att utställningarna ändå har beröringspunkter. Besökaren får ta del av tre rätt olika bildberättare, men som förenas genom hur de tar sig an samma teknik.
Det möjligen otidsenliga ordet ”temperament” dyker upp i huvudet när jag funderar på hur jag ska beskriva konstnärerna. Jag använder det lite motvilligt, för ordvalet riskerar att framställa deras målningar som enbart känsloyttringar utan djupare baktanke. När det i själva verket är precis tvärtom.
För om det är något jag ideligen slås av när jag går omkring i utställningarna på Fredsgatan, så är det hur medvetna och levande konstnärskapen framstår. Och då kan ett begrepp som temperament länka samman min upplevelse av känsligheten, värmen och friheten jag ser i deras målade bilder.
Konstkritikern Leif Nylén sammanfattade fint Jarl Ingvarssons gärning redan för tjugo år sedan som att han ”gestaltar mysteriet med hjälp av melittahållare, chokladpraliner och glödlampor”. Och även i de enorma ”festremsor” som dominerar utställningen i Salarna syns vardagliga brödrostar och mattpiskare. Avlånga, ogrundade dukar fyllda med säkert tecknade ting och sprakande färghändelser. Bildrullarna briserar en efter en, bredvid mindre målningar strålande av ljus och ett mjukt, brunt mörker. Som i ett insmuget idolporträtt där X:et uppenbarar sig sida vid sida med en Kristusgestalt.
Att kaos är granne med gud visar även CM Lundbergs små bildplattor i salen intill. För där råder en strikt röra i målningar sprängfyllda med korsfästelser och utflykter, skrivmaskiner och dödskallar. Utsikter och insikter.
I katalogen använder Mattias Forshage ”vardagsmagi” och ”personlig mytologi” för att beskriva hans bildvärld. Och det är något rituellt över dessa komprimerade scenerier. I likhet med Jarl Ingvarsson målar och målar CM Lundberg på sina till synes intuitiva bildbyggen. I färgens avlagringar vilar förlösningen.
Christina Thomas Dahlbergs måleri är tunnare, torrare. Men inte mindre passionerat för det. Genom färgen smeker hon fram material och texturer, besjälade utsnitt av interiörer från hem och arbete. Hon är upptagen av ett nedtonat registrerande och omvandlande av omvärlden, ibland med klanger från Ola Billgren.
Men Dahlberg, som är en intresseväckande och ny bekantskap för mig, prövar sig fram genom olika slags bilder. Och här finns en avväpnande naivitet mitt i realismen, en saklighet i det fantasifulla. Ofta fastnar hon för taklampor, jag antar det är deras runda former hon dras till och att de hänger högt i rummet. Där tankarna samlas.
Magnus Bons
Jarl Ingvarsson, “Festremsor”, CM Lundberg “Fieldnotes from an unnamed continent” och Christina Thomas Dahlberg, “Var är hemma”, Konstakademien, Fredsgatan 12. Utställningarna pågår 21 januari – 25 februari 2023
