”Vålnader” är resultatet av en pågående dialog mellan Jan Håfström och Mikael Goralski, och i ett senare skede i samarbete med curatorn Ebba de Faire. Utställningen visas under en kort tid i en affärslokal i Solna Business Park, enklast tillgänglig med tvärbanan. Håfström har tidigare varit inbjuden till olika initiativ där Goralski varit curator, här presenteras deras verk sida vid sida – omgivna av vålnader av skilda slag.
I ett artist talk med konstnärerna på öppningsdagen sammanfattar Goralski tillkomsten av denna utställning med orden: ”Allt börjar och slutar med en potatis, en potatis som rymmer en viss tragik.” Det påminner om ett surrealistiskt credo, men här finns inget av surrealismens lättsamhet och befrielse. Snarare en påminnelse om vad vi gärna vill, men inte borde fly ifrån.
Håfströms verk är till största delen tillkomna under de senaste tre åren. De består av iscensättningar av olika element som vi kan känna igen från konstnärens tidigare arbeten. Här finns lådor av olika slag i en håfströmsk, lite dammig färgskala, som han vid tillfälle sagt är inspirerat av 40-talets veckotidningar. Insvepta figurer och små närmast scenografiska modeller samt noggrant utvalda, målade citat. Återkommande är också referenser till andra världskriget, vars stämning av osäkerhet konstnären säger präglade hans uppväxt. Håfströms metodik påminner om de flyttbara tvådimensionella figurerna i söndagsskolans sandlåda som han gärna refererar till, men med en helt egen, personlig ikonografi.
Goralskis verk visas huvudsakligen i ett separat rum. Även här finns associationer till krig, men kanske främst till mörka mänskliga aktiviteter gränsande till ondska, och där endast världsfrånvända konspirationsteorier återstår som förklaringsmodell. Installationen liknar till en början mest en ansamling skräp, men varje detalj visar sig referera till trauman av olika slag, trauman som aldrig får någon förklaring.
Som Kennedymordet, mordet på Olof Palme eller en iscensättning av det makabra osthyvelsmordet 1953 (välkänt för dem av oss som hade möjlighet att som barn besöka det gamla polismuseet). Eller små medicinförpackningar som utan egentligt logiskt samband är antydningar om begångna brott. Utställningen ackompanjeras av en spöklik om-mixad version av Zarah Leanders Sång om syrsor, interfolierad av artistens förvrängda, väsande andhämtning. Verket bärs, som jag uppfattar det, av ett slags egen bitter humoristisk logik, som möjligen endast ”den förryckte” (för att citera Herman Hesse) till fullo kan förstå och uppskatta. Men som vi alla borde reflektera över.
Håfström är humoristisk på ett annat, litet mer distanserat sätt, även till sin egen person som dock alltid är i fokus. Det är ett konstnärskap som är så tydligt grundlagt i barndomens upplevelser, inte bara av kriget utan även av familjeförhållanden. Som den handelsresande pappans sporadiska uppdykande i hemmet med sin väska innehållande kemisktekniska rengöringsprodukter, av vilket konstnären som barn drog slutsatsen att ”allt stod och föll med denna väska”.
I ett nyckelverk i utställningen finns meningen ”Grossmutter gestorben” (Farmor är död) som var kodordet för en av de iscensatta incidenter Tyskland använde som förevändning för angreppet på Polen 1939. Jag har känslan att meningen även har en djupare personlig betydelse.
Helt nya verk refererar till den pågående världsomfattande konflikt vi befinner oss i, med titlar som ”Winged Nike of Mariupol”. Håfström omfamnar i sin konst vissa militära sakuppgifter, inte med den militärt överintresserades fascination, utan snarare som komponenter i en slags otäck leklåda, där leken behöver hakas fast i vissa detaljer, historiska eller personliga, hämtade ur en verklighet alltför smärtsam för att kunna vistas i.
Eva Asp
Solna Business Park c/o Fabege, Svetsarvägen 10, Solna. Pågår 13 – 23 april 2023, öppet dagligen 12-15. Konstnärssamtal 20 april kl 16.30, den dagen öppet tom 18.00