Alla artiklar av Gabriela Lopez

Jag är frilanscurator med särskilt intresse för konstnärliga gestaltningar i offentliga miljöer, och arbetar som konstkonsult och konstskribent. Jag har en masterexamen i curating från Stockholms universitet och har sedan tidigare lång erfarenhet som projektledare och utställningsproducent.

Publicerad 7 april 2021Av Gabriela LopezI Recensioner

Pauliina Pietilä på Galleri Flach

Pauliina Pietiläs färgsprakande oljemålningar av ödsliga stads- och hemmiljöer i Malmös natt lämnar knappast någon oberörd. De är lika anslående som häpnadsväckande i sitt storskaliga, fotorealistiska utförande. Med teknisk briljans för mimesis och djärva kompositioner utmanar konstnären inte bara betraktarens inlärda perception och invanda seendemönster. Insikten om att hennes realistiskt målade verk har väldigt lite med verkligheten i sig att göra är kanske det mest engagerande och drabbande med detta konstnärskap. För i händerna på Pietilä manipuleras och omformas verkligheten – med kameran, i minnet, genom bildbehandlingsprogrammet, på duken. Den [...]Läs mer

Publicerad 25 mars 2021Av Gabriela LopezI Recensioner

Konsten väljer: Noir av Sandra Praun

Noir. Det är något oemotståndligt njutbart med de djuppräglade bokstäverna i det kolsvarta omslaget. Likaså ordets raspande uttal. Känslan triggas av det kittlande mjuka och det skönt sträva. Mina fingrar dröjer sig kvar vid det försänkta o:et, som i all dess mörka rundhet blir kusligt inbjudande. Som ett kaninhål till underlandet. A serendipitous encyclopedia inspired by 1001 names for the color black lyder bokens undertitel (Praun & Guermouche. Form: Sandra Praun). Jag uppehåller mig vid färgnyanserna, tryckta på silkeslent, lövtunt papper. Tusentals upplevelser av svart; att se, lyssna till, känna [...]Läs mer

Publicerad 17 februari 2021Av Gabriela LopezI Recensioner

Konsten väljer: José Vera Matos

José Vera Matos utsökt komponerade transkriptioner på Galerie Nordenhake besitter en omedelbarhet och dragningskraft, som griper tag och drar betraktaren in i en ordlabyrint med 500-åriga anor. Denna bedrägliga konstruktion håller Latinamerikas identitet och verklighet i ständig förvandling. Något som den peruanska konstnären belyser utifrån olika postkoloniala texter, exempelvis västindiske filosofen Édouard Glissants Poetics of relation, som han appropierar och omformaterar under transkriberingen. Verkens formalistiskt svala uttryck är det som lockar först. Den genomtänkta layouten, det minutiösa rutnätet, de klassiska bläckfärgerna. Och framför allt, den automatiska handstilen skriven med versaler [...]Läs mer

Publicerad 18 januari 2021Av Gabriela LopezI Recensioner

Santiago Mostyn på Andréhn-Schiptjenko

Redan vid entrén, med handen fortfarande på dörrhandtaget, fångas min blick av Santiago Mostyns videoprojektion Altarpiece (2019), inte minst därför att den upptar sånär hälften av galleriets utställningsyta. Det är en märklig blandning av historiska och samtida händelser som i olika intervaller och tempon passerar revy inför mina ögon. Jag ser uniformerade vita män som hetsar sina hundar mot svarta människor på gatan; en stilig svart man i glasögon som torkar svetten från pannan; en militärparad där alla är vita. Jag ser en annan militärparad där alla är svarta och [...]Läs mer

Publicerad 5 oktober 2020Av Gabriela LopezI Recensioner

Tova Mozard på Cecilia Hillström Gallery

Som trollbunden av drömmarnas och fiktionens fabrik. Så skulle jag vilja beskriva konstnären Tova Mozards fascination för Los Angeles. Hennes oupphörliga behov av att gång på gång återvända till, vistas i och insupa det perifera, udda och mörka i änglarnas stad. Och i denna performativa akt ligger så att säga, en önskan att ansluta sig till de urbana historier och livsöden som konstnären kommer i kontakt med och utforskar. Så förefaller det i alla fall i hennes pågående utställning på Cecilia Hillström Gallery. Genom Mozards arbetsmetod av associationer och rollspel [...]Läs mer

Publicerad 3 september 2020Av Gabriela LopezI Recensioner

Julia Peirone på Belenius

Tonårsflickan har följt med Julia Peirone ända sedan starten av hennes konstnärskap. Hon är både ämnet och motivet genom vilket konstnären utforskar frågor om identitet och fotografi. Om bildens makt; vad bilden gör med betraktaren och det betraktade, med subjekt och objekt i en relation ansikte mot ansikte där positionerna förblir osäkra och även utbytbara. Peirones fotografi får en aldrig sinande aktualitet i de sociala mediernas tidevarv, där bildflödena forsar och där selfisar och självbild smälter alltmer ihop genom kamerafilter och några enkla klick. I fotosviten Diamonds dancing (2017), som [...]Läs mer

Publicerad 6 juni 2020Av Gabriela LopezI Recensioner

Konstig känsla känns bra på ArkDes

Jag besöker ArkDes i en period mellan pandemikrisens restriktioner om nödvändig stängning och de försiktiga lättnader som förhoppningsvis möjliggör återigen kulturupplevelser IRL. När jag kommer till museet är det alltså fortfarande stängt och tyst. Det är något kusligt men desto mer häftigt att som enda besökare få tillgång till en hel utställning. Det är i detta historiska sammanhang av Twilight-liknande dimensioner som Konstig känsla känns bra – den första utställningen om ASMR i internets tidevarv – känns bra tajmat. ASMR, som står för ”Automatic Sensory Meridian Response”, är att ett [...]Läs mer

Publicerad 31 mars 2020Av Gabriela LopezI Recensioner

Ann Veronica Janssens på Louisiana

Trots en sensuellt klingande titel börjar Hot Pink Turquoise i ett slags färglöst andante. En samling transparenta objekt – tomma vitriner, vätskefyllda burkar, konvexa linser och prismor – försvinner nästan ur synfältet från sin placering mot ett fönsterparti vid ingången till utställningen. Det är lätt att missa Prototype, 1991, Vitrine, 1989, Untitled (Prism), 2013, Fantaisie transparente, 2016, och den risken är nog inräknad. Men när man väl upptäcker objekten blir besökaren bjuden på en rad optiska upplevelser, lika elementära som barnsligt lustfyllda. Det mest intressanta med denna gest är att [...]Läs mer

Publicerad 17 oktober 2019Av Gabriela LopezI Gå och se!

Anna Camner på Galerie Forsblom

Anna Camners utställning med den Bowie-inspirerade titeln A plague I call a heartbeat, för övrigt hennes första på Galerie Forsblom, är som att kliva in i något fördolt, intimt, varmt och levande. Ett sorts inre rum. Det är förförande och skrämmande på samma gång. De karminfärgade väggarna bidrar övertydligt bra till att egga och försätta betraktaren i denna stämning. Likaså lyfter det röda inslaget effektfullt fram Camners målningar som veritabla ”objets du désir”. I Camners måleri hamnar konceptet om skönhet bokstavligt talat under klinisk undersökning; det öppnas, förstoras och blottas [...]Läs mer

Publicerad 30 september 2019Av Gabriela LopezI Gå och se!

Niki Lindroth von Bahr på Färgfabriken

Det var en gång en söt duvunge, en deprimerad mördarsnigel, en skvalleraktig mullvad, några berusade insekter och en kreatör som älskade dem alla. Så skulle man kunna börja berättelsen om Niki Lindroth von Bahr, vars filmer blir till fängslande och roande fabler. I den pågående utställningen Något att minnas på Färgfabriken visas fyra filmprojekt. Lindroth von Bahr formger minutiösa urbana miljöer i miniatyr – skulpturala dioramor befolkade av förmänskligade djur som konstnären blåser liv i med film och animation. På Färgfabriken har modellbyggena ställts på podier, slumpmässigt placerade utan relation [...]Läs mer