Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Konsten.net uppdaterad med Eva Asps tips av Carl Johan Erikson & Björn Larssons utställning Attraktionskampajnen på Tegen 2.
CM Lundberg, Konstakademien @cm_lundberg @konstakademien #konstennet
Christina Thomas Dahlberg, Konstakademien @christinathomasdahlberg @konstakademien #konstennet
Jarl Ingvarsson, Konstakademien #jarlingvarsson @konstakademien #konstennet
Ulf Lundin, Galleri Magnus Karlsson @flulundin @gallerimagnuskarlsson #konstennet
Jockum Nordström, Liljevalchs+ #jockumnordström @liljevalchs #konstennet
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Recensioner

Annika E. von Hausswolff på Moderna

  • Gabriela López
  • 12 november 2021
  • 445 views
Annika Elisabeth von Hausswolff, Still Life (John and Jane Doe in the Arena), 1995
Annika Elisabeth von Hausswolff, Oh Mother, What Have You Done #035, 2020

En serie förstorade, digitalt manipulerade fotografier i svartvitt tapetserar väggarna till museets foajé. Kostymklädda män känner på eller sticker in sina händer i en vulvaliknande grop i marken. En annan grupp män betraktar godkännande en megastor, rosafärgad drillborr i en underjordsgruva. Ryggen, rumpan, de nakna benen av en blond kvinna i färd med att gräva. Det är svårt att inte fångas av bildmotiven vars indexikala ursprung förbytts till dramaturgiska tablåer. Laddade med tvetydiga konnotationer och obestämbara undertoner. Så inleds Alternativ Sekretess, Annika Elisabeth von Hausswolffs stora retrospektiv på Moderna museet i Stockholm.

När jag tänker efter säger den ovan beskrivna fototapeten, med pendangtiteln Utdrag av alternativ sekretess (2021), en hel del om von Hausswolffs 30-åriga praktik. Där finns det dokumentärt fiktiva, det approprierade bildarkivet, de fragmenterade och avkontextualiserade motiven, blandteknikerna och de visuella texturerna. Där anas också det existentiella, humoristiska och genuskritiska. Och allt detta paketerat i kluriga verkstitlar.

Liksom i Tillbaka till naturen (1993), projektet från studenttiden på Konstfack som blev von Hausswolffs genombrott på den svenska fotokonstscenen. Titelns nordiskt klingande svärmiska ord korrelerar på ett hårresande kongenialt vis med färgfotografiernas morbida iscensättningar av mördade, våldtagna kvinnor i ödsliga skogspartier. Kropparna är nakna eller avklädda från midjan; ansiktena göms av håret eller grönskan. Jag slås särskilt av ett av fotografierna med starkt måleriskt uttryck. Som en Zornmålning av en dalkulla vid vattenbrynet efter ett ödesdigert bad.

Annika Elisabeth von Hausswolff, Hey Buster! What Do You Know About Desire?, 1995

Som en magnet dras jag till von Hausswolffs alla ”Jane Does” under min vandring genom utställningen och konstaterar att brottsoffren i andra fotografiserier blir mer anonymiserade. Stundtals som detaljer i kompositionen. Ett vitt lakan över den liggande kroppen och ett panoramabildformat får fotoverket Hej Buster! What do you know about desire? (1995) att framstå som ett vykort från drömsemestern vid första anblicken. I Utan titel (En studie i politik) (1993/2021) har närbilder på blåmärken och sår efter misshandel förvandlats till klassiska ateljéporträtt i ovalt format.

Annika Elisabeth von Hausswolff, Försök att hålla ordning på tid och rum, 1997/2001

Presentation av von Hausswolffs oeuvre följer ingen kronologisk ordning. De utställda verken – ett 100-tal fotografier, skulpturer och objekt – är inte heller arrangerade i serieföljd eller efter projekttillhörighet, utan har delats upp och placerats i olika delar av utställningen. Det är befriande och pedagogiskt uppfriskande. Besökaren får ta del av von Hausswolffs konstnärskap som avspeglingar av överlappande historiska skeenden. Där fotografimediets tekniska utveckling och teoretiska expansion vid millennieskiftet och framåt varvas med de samtidiga förändringarna och konstanterna i konstnärens bildvärld.

Det senare är också det mest uppseendeväckande. Särskilt hur två teman – kvinnan och våldet – oavbrutet återkommer i von Hausswolffs konstproduktion. Subtilt, latent. Som de stämningsfulla och taktilt sköna iscensättningarna i The petrified couple och Now you see it, now you don’t (1999). Grällt, explicit. Som de råa, sakliga, emaljöverförda dokumentärbilderna i Rehearsal for street scenario och Digging for history red (2015). Det klaustrofobiska och hotfullt laddade i Utan titels nerdragna röda jalusi (2003) har i Social abstraction (2010/2019) blivit till ett skulpturalt objekt, en högst påtaglig volym.

Ännu intressantare är Oh mother, what have you done (2019-2020). Scannade, svartvita fotografier överförda på bemålade plexiglas visar frihetsberövade, fängslade kvinnor, ensamma eller ledda av poliser. Även här förblir deras identiteter okända för betraktaren; digitalt utsuddade ansikten, ryggar med långa hårsvall. Men i relation till tidigare verk som Tillbaka till naturen har von Hausswolff vänt på kvinnans position. Från offer till förövare, eller kanske både och. Konstnären problematiserar och destabiliserar etablerade föreställningar och förväntningar om konceptet ”kvinna”. Avlägsnade från sitt ursprungliga sammanhang och införda i en kontext av starka oljefärger finns inga sanningar att hämta ur motiven.

Annika Elisabeth von Hausswolff, Allting hänger ihop ha, ha, ha., 1999

I sin text till utställningskatalogen beklagar von Hausswolff sig över att den kvinnliga erfarenheten oftast varit parametern för att kvinnlig konst, hennes egen inräknad, överhuvudtaget ska uppmärksammas. Jag förstår andemeningen och läser den uttalade sorgen och den antydda frustrationen i konstnärens ord. Likväl är formuleringen på flera sätt egendomlig år 2021. Bara en sådan sak som att fortfarande referera till kvinnors erfarenheter i singularis. Och så tänker jag på historieskrivningens oundvikliga tendens till regelbundenhet och upprepning, till representation och reproduktion.

Som von Hausswolff själv i allra högsta grad är en del av, inte minst genom hennes urval ur Moderna museets samling som ingår i Alternativ Sekretess. En miniutställning med konstnärens inspirerande referenser, med verk av bland andra Cindy Sherman, Francesca Woodman, Lotta Antonsson, Louise Bourgeois, Martha Wilson, Beth Laurin. Jag undrar hur mycket epitetet ”kvinnlig konst” påverkade valet av dessa konstnärer. En av von Hausswolffs förträffliga verkstitlar ljuder i mitt huvud: Allting hänger ihop ha, ha, ha.

Gabriela López

Moderna museet, Skeppsholmen. Utställningen visas 23 oktober 2021 – 20 februari 2022

Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 0
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Gabriela López

Jag är frilanscurator med särskilt intresse för konstnärliga gestaltningar i offentliga miljöer, och arbetar som konstkonsult och konstskribent. Jag har en masterexamen i curating från Stockholms universitet och har sedan tidigare lång erfarenhet som projektledare och utställningsproducent.

Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Recensioner

Tove Kjellmark på Färgfabriken

  • Anders Olofsson
  • 02 februari 2023
Läs mer
  • Recensioner

André Nordström på Cecilia Hillström Gallery

  • Sebastian Johans
  • 26 januari 2023
Läs mer
  • Recensioner

Jerónimo Rüedi på Nordenhake och Karl Dunér på Duerr

  • Emma Warg
  • 23 januari 2023

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.