Johan Strandahl på Area52

”Jag har tagit form och gjutit av allt som behövs för att ta form och gjuta av allt som behövs.” När jag läser den slingrande titeln på ett av Johan Strandhals verk ler jag. Orden hakar i sig själva, både bildligt och bokstavligt, och även utställningstiteln ”A frame is a frame is a frame” är en ordlek. Här anspelar Strandahl…

I utställningen ”Signs of Savage” går Monika Marklinger tillbaka till ett mer traditionellt måleri. Men det är naturligtvis inte utan konceptuella ambitioner. Hennes konst har ofta befunnit sig i den måleriska periferin och har dominerats av politik, slogans och plakatestetik. Hennes tekniker har snarare manifesterats i installationer med affischer, skyltar och billboards än med traditionell olja på duk. Det ingår…

Bonniers konsthall öppnar igen, efter nästan ett års ombyggnad, med en samlad visning av verk med alla konstnärer som fått stipendium från Maria Bonnier Dahlins Stiftelse. Ändå är det mesta sig likt, förutom att entrén öppnats upp mot gatan och en av salarna bytt plats vilket ger en mer koncentrerad utställningsdel. Stipendiet firade sina första tjugo år när konsthallen invigdes…

Det finns få begrepp inom samtidskonsten som är mer negativt laddade än ”plakatkonst”. Konst som ensidigt deklarerar vad konstnären tycker i en politisk fråga. Mer exakt vad begreppet syftar på än i Wolfgang Tillmans cool anti-Brexit kampanj (http://tillmans.co.uk/) kan det inte bli, då verket består av just plakat med Tillmans egna argument för att britterna inte bör lämna EU. Att…