Recensioner

Hela Venedig är som bekant som en gigantisk Villa Villekulla. Vindlande, charmigt bedagat, med smak för guldpengar och som gjort för att städas med ett par borstar fastbundna vid fötterna. Man blir, kort sagt, snabbt blasé och efter att joggat igenom några palats är det svårt att bli imponerad av den rustika historia som sköljer över en överallt. Redan där,…

Oroliga tider, som vår, föder en längtan efter det ursprungliga och det uppstår ett behov av berättelser som kan förklara det nuvarande. Kanske är det därför som vi i Venedig möter tre alternativa skapelseberättelser? Om än inte med ambitionen att ge oss direkta svar, utan mer för att ställa nya frågor och belysa vår hunger efter ett oförädlat stadium. I…

”The audience sits in two elongated stands while the performance takes place around them. The piece consists of four primary images. In the first picture, Wrånes is hanging uspide down in clothes that are hanging the right way; her head stick out between her trouser legs, and her feet are protruding from the neck. As Wrånes sings, her voice is…

Årets huvudutställning på Venedigbiennalen vänder sig in mot sig själv, hellre än den sträcker sig ut mot omvärlden. Den konstnärliga ledaren Christine Macel, till vardags på Centre Pompidou i Paris, är mer intresserad av inomkonstnärliga processer än av öppet politiska frågeställningar. Trenden att lyfta fram ursprungsbefolkningar är tydlig i Venedig, liksom på documenta 14. Dokumentära filmbilder av Amazonas indianer inleder…

I den största vårutställningen på Konstfack någonsin, med 195 studenter deltar från 28 olika länder, är det svårt att se skogen för alla träden. Med skogen menas då ett sammanhängande tema, en övergripande idé eller en tydlig trend. Utställningen beskrivs av curator Marti Manen som en reflektion över mänskligt varande, över de centrala frågor som definierar det allmänmänskliga såsom; Vilka…

Alldeles vid ingången till Marianne Lindberg De Geers labyrintiska utställning på Färgfabriken projiceras en urtavla mot betonggolvet. Visarna tycks gå fortare än vanligt och rör sig faktiskt motsols, som om de åskådliggör utställningens tillbakablickande karaktär. Vi kommer förflytta oss bakåt i tiden – men också framåt. För i andra änden av Färgfabrikens nästan sakralt belysta sal har MLDG ställt upp…

Morandi i dag. Satsen känns nästan omöjlig, som en oxymoron, en självmotsägande ordsammanställning. Nu är han ändå här, på Artipelag, dessutom sidoordnad en svärtans, men framför allt vithetens utforskare, den brittiske konstnären, keramikern och författaren Edmund de Waal. Det är ingen okomplicerad sammankoppling. Giorgio Morandis dödsår är de Waals födelseår, 1964. De Waals verk tar plats i rummet, Morandis verkar…

En kakafoni av röster, ljud och rörliga bilder i stort och mindre format möter besökaren vid ingången till Loulou Cherinets pågående utställning Who learns my lesson complete? på Moderna Museet. I två mörklagda rum visas ett urval ur den etiopisk-svenska konstnärens oeuvre, ett mini-retrospektiv på fem videoverk från 2002 till dags dato. Så här i efterhand, tycker jag att just…

Den amerikanska installationskonstnären Theaster Gates visas för första gången i Norden under Ihme-festivalen i Helsingfors. Han fokuserar tillsammans med en kör av proffsmusiker på musikens kraft och ”de svartas karisma”. Det handlar om gruppen The Black Monks of Mississippis som framträder i olika konstellationer. När jag stiger in i Frälsningsarméns kyrka Templet i centrala Helsingfors får jag först kalla kårar,…

Det är som om Linnea Rygaard i sitt skapande behöver en matris att brottas och bråka med, till exempel centralperspektivet. Inte så att hon, som Cézanne och kubisterna, tar avstånd från det; hennes måleri är tvärtom uppenbart stimulerat av att både lyda och inte lyda centralperspektivets schema. Från renässansen till den tidiga modernismen dominerade det centralperspektiviska rummet den västerländska konsten…