Recensioner

I konstnären Samson Kambalus (Malawi/Storbritannien) utställning Fracture Republic på Galerie Nordenhake möts jag i entrén av en stor elefantliknande gestalt. Skulpturen har en skalbaggeliknande kropp med breda ben, smala vita betar, runda öron och en tofs till svans. Skinnet som täcker kroppen är hopsytt av flera svarta tygstycken och snabeln pekar rakt upp mot taket som i en välkomnande hälsningsgest.…

”and–akter. det är ett rop på hjälp” är en påtagligt handgriplig utställning där ett gemensamt görande ställs i centrum. Ett görande som hos de deltagande konstnärerna Hanna Wildow, Alva Willemark och Tony Karlsson Savci lika mycket verkar handla om kropp, ord, natur, material som om kommunikation med varandra och förstås med publiken. Man skulle också kunna se utställningen som ett…

Detta är egentligen inte en utställning utan en entusiastisk och disträ encyklopedi och manifestation som utgår från Öyvind Fahlströms konstnärliga arbete och de sammanhang han verkade i. Partyt ägde rum 1967 för att fira Fahlströms första soloutställning på Sidney Janis Gallery i New York, och även hans födelsedag. Det kom bra många fler gäster än de som var bjudna och…

I den nedlagda värmecentralen Kummelholmen i Vårberg pågår Heat/Energy med 23 konstnärer från olika delar i världen. Utställningen rymmer både flera tunga namn och konstnärer under utbildning. De många bidragen samverkar likt organ i ett nätverk, utifrån en och samma arkitektoniska kropp – byggnaden. Heat/Energy vill liknas vid humanekologi, en social process som får oss att gradvis acceptera ett nytt…

Trots att Dina Isæus-Berlin tog sin masterexamen från Konstfack tidigare i år har hon redan hunnit med två utställningar på Wetterling Gallery. Hennes tredje, Star Verse, innefattar tio storskaliga oljemålningar som fyller galleriets rum med en mäktig närvaro. Både tekniken och uttrycket vittnar om en konstnär med pondus och självförtroende. Dina Isæus-Berlins verk präglas av flera inneboende motsättningar som skapar…

Det är roligt med konst som har humor, och sådan är inte särskilt vanlig. Konstnärsgruppen Ride1 intresserar sig både för humor och verkar gilla att ha kul. Lite kul är det förstås, till att börja med, att ett av Roxettes populära album har samma titel som utställningen. Fast det har också ett TV-spel, och mycket annat. Verken som visas på…

När Bonniers konsthall inleder hösten med en stor presentation av den jordanske konstnären Lawrence Abu Hamdan blir det en inbjudan in i mörkret, bildligt och bokstavligt talat. I Dirty evidence rör sig besökaren genom sånär helt nersläckta utställningssalar, där de enda ljuspunkterna kommer från konstverken och en kakafoni av ljud och röster blir ens konstanta ciceron. Lawrence Abu Hamdan har…

Moln är inte yta, till skillnad från papperet de framträder på. Allt material som används i teckningscollagen går att ta på: den omgivande mdf-skivan arken fästs vid och maskeringsfilmen vars glänsande yta skapar skarvar och avgränsningar. Men molnen däremot, skyarna som Karin Ohlin har gnuggat fram ur grafitpulver tycks mig transcendenta. Skyar är i ständig rörelse, synliga och osynliga högt…

Solen är stark utomhus när jag stiger in i det mörklagda utställningsrummet. Det blir en tydlig uppdelning mot den nya värld jag nu befinner mig i. Den första meningen jag ställs inför i Lena Bergendahls videoverk – ”A. says she falls in and out of what can be called reality” – känns som, inte ett slag i magen, men en kittling…

Tecknen är egentligen väldigt tydliga. I Mamma Anderssons ”The long goodbye” står till och med ett skelett i tamburen, om än en aning kamouflerat i omgivningen, i ”Jag” sitter benranglet hopkurat mot en vägg. Den förra påminner om kompositionen i Edvard Munchs sena ”Självporträtt mellan klockan och sängen” (1940-42), med den åldrande konstnären avbildad stirrande rakt fram, rakt mot sig…