Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Konsten.net uppdaterad med min text om Berlinbiennalen.
Konsten.net uppdaterad med Sarah Heubergers recension av Marcel Duchamp på MMK i Frankfurt.
Bie Biennal 1. Magnus Wallin 2. Kristina Matousch 3. Rebecca Digby 4. Leif Holmstrand 5. Anna-Karin Rasmusson 6. Zsuzsanna Larsson Gilice @magnus_wallin17 @kmatousch @radigby @leifholmstrand @annakarinrasmusson @zsuzsanna_larsson_gilice #konstennet
Konsten.net uppdaterad med Anders Olofssons utställningstips om Anton Alvarez på Millesgården.
Konsten.net uppdaterad med min recension av Documenta 15.
Konsten.net uppdaterad med min recension av Anselm Kiefer på Artipelag.
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Recensioner

Tori Wrånes på Lilith Performance Studio

  • Carolina Söderholm
  • 26 april 2022
  • 1.5K views
Tori Wrånes, Garden of Lefthand, Lilith Performance Studio 2022. Foto: Petter Pettersson

Här står vi med huvudena instuckna i en gigantisk magsäck där vaggande varelser rör sig i ett märkligt skådespel. Norska Tori Wrånes totalkonstverk ”Garden of lefthand” på Lilith Performance Studio liknar inget jag tidigare sett. Jag kisar genom röken som puffar upp från köttiga utväxter på golvet. Här och var syns andra åskådares ansikten som absurda rundlar i grottans sidenmjuka vägg. Slingrande former växer likt stalaktiter eller dinglar i trådar, medan det kluckar och knorrar som från en matsmältningsprocess.

Allt badar i ett varmt blodrött ljus som följs av episoder i dunkel och olycksbådande violett. Framför allt kan jag inte slita blicken från de fyra varelserna fläckade i rött och vitt. Tänk ett mänskligt hjärta korsat med ett tufsigt troll. Dessa svulstiga figurer kurar i vrårna, lufsar runt och slår ibland en oväntad kullerbytta.

Tori Wrånes, Garden of Lefthand, Lilith Performance Studio 2022. Foto: Petter Pettersson

Fast det vore inte ett verk av Wrånes om det inte också rymde en konsert. När hon började på konstakademin i Oslo hade hon länge spelat i rockband. Sång och musik är en oupplöslig del av hennes internationellt uppmärksammade performancekonst, som då hon 2014 gästade Lilith med verket ”Your next vacation is calling”. Denna gång pulserar dovt suggestiva toner tills de tränger genom märg och ben. Snart böjer sig den ena varelsen över en organliknande tratt och börjar sjunga. Effekten är sällsamt vacker och betvingande.

Men det handlar inte bara om vad som utspelas, utan också hur publiken tvingas huka, klättra och balansera för att ta del av det. Tillsammans med teamet på Lilith har Wrånes skapat en enorm textil kokong som spänts upp inuti ett korgliknande skelett av sammanbundna plastvidjor. Runt denna struktur har träställningar snickrats, med låga bänkar, räcken, stegar och höga plattformar. Allt detta upptar merparten av lokalen där publiken försiktigt tassar runt i sökandet efter titthål för att trä in huvudet under skyddsduken. Det innebär en del trevande i mörkret, fysiska prövningar och en intim förnimmelse av främlingar som står, sitter, klänger och andas tätt inpå.

Wrånes vill förflytta människor till en fantasieggande fristad bortom vardag och verklighet. För att komma dit måste svårigheter övervinnas, muskler tänjas och hörseln spetsas. Samtidigt fordras tillit. Invånarna i den organiska trädgården är exponerade för våra blickar, men vi som tittar på dem befinner oss också i en utlämnande position. Med huvudena instoppade i den magiska kammaren lämnar vi resten av kroppen sårbar utanför.

Tori Wrånes, Garden of Lefthand, Lilith Performance Studio 2022. Foto: Petter Pettersson

”Garden of left hand” är en uppslukande upplevelse. Sättet att omsluta betraktaren kan påminna om den japanska konstnären Yayoi Kusamas sinnliga landskap av svällande fallosformer från ett avantgardistiskt 1960-tal. Där agerade hon själv klädd i dräkter som matchade hennes mönstrade universum där prickar febrilt sprider sig över ytan. Medan Wrånes hyllar den vänsterhand som så ofta anses mindre produktiv utforskade Kusama inre världar i kontrast till ett samhälle av rationalitet, effektivitet och lönsamhet.

I konsthistoriens kulisser spökar även en karaktär som Hermann Nitsch. Som en av grundarna till den experimentella rörelsen Wieneraktionismen lanserade han i början av 1960-talet sin ”Orgien Mysterien Theater”, men våldsamheten i hans performances, där han bland annat målade med blod skiljer sig drastiskt från Tori Wrånes tillvägagångssätt. Visst arbetar även hon med blodets laddade symbolik och väver in inslag av rituell mystik i det skådespel som äger rum. Men vi befinner oss långt från Nitschs explosiva utlevelse. Vad Wrånes åstadkommer har snarare stråk av surrealismens drömskt skruvade värld, spetsad med humor och musikens besvärjande kraft. Det är galet groteskt och fullkomligt sagolikt.

Carolina Söderholm

Lilith Performance Studio, Bragegatan 15, Malmö. Performance 28-30 april samt 1 maj 2022

Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 12
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Carolina Söderholm

Carolina Söderholm är konstvetare, kulturjournalist och kritiker verksam i Malmö.





Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Recensioner

12:e Berlinbiennalen

  • Magnus Bons
  • 28 juli 2022
Läs mer
  • Recensioner

Marcel Duchamp på MMK Frankfurt

  • Redaktionen
  • 20 juli 2022
Läs mer
  • Recensioner

Documenta 15 i Kassel – igen

  • Magnus Bons
  • 12 juli 2022

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.