Här står vi med huvudena instuckna i en gigantisk magsäck där vaggande varelser rör sig i ett märkligt skådespel. Norska Tori Wrånes totalkonstverk ”Garden of lefthand” på Lilith Performance Studio liknar inget jag tidigare sett. Jag kisar genom röken som puffar upp från köttiga utväxter på golvet. Här och var syns andra åskådares ansikten som absurda rundlar i grottans sidenmjuka vägg. Slingrande former växer likt stalaktiter eller dinglar i trådar, medan det kluckar och knorrar som från en matsmältningsprocess.
Allt badar i ett varmt blodrött ljus som följs av episoder i dunkel och olycksbådande violett. Framför allt kan jag inte slita blicken från de fyra varelserna fläckade i rött och vitt. Tänk ett mänskligt hjärta korsat med ett tufsigt troll. Dessa svulstiga figurer kurar i vrårna, lufsar runt och slår ibland en oväntad kullerbytta.
Fast det vore inte ett verk av Wrånes om det inte också rymde en konsert. När hon började på konstakademin i Oslo hade hon länge spelat i rockband. Sång och musik är en oupplöslig del av hennes internationellt uppmärksammade performancekonst, som då hon 2014 gästade Lilith med verket ”Your next vacation is calling”. Denna gång pulserar dovt suggestiva toner tills de tränger genom märg och ben. Snart böjer sig den ena varelsen över en organliknande tratt och börjar sjunga. Effekten är sällsamt vacker och betvingande.
Men det handlar inte bara om vad som utspelas, utan också hur publiken tvingas huka, klättra och balansera för att ta del av det. Tillsammans med teamet på Lilith har Wrånes skapat en enorm textil kokong som spänts upp inuti ett korgliknande skelett av sammanbundna plastvidjor. Runt denna struktur har träställningar snickrats, med låga bänkar, räcken, stegar och höga plattformar. Allt detta upptar merparten av lokalen där publiken försiktigt tassar runt i sökandet efter titthål för att trä in huvudet under skyddsduken. Det innebär en del trevande i mörkret, fysiska prövningar och en intim förnimmelse av främlingar som står, sitter, klänger och andas tätt inpå.
Wrånes vill förflytta människor till en fantasieggande fristad bortom vardag och verklighet. För att komma dit måste svårigheter övervinnas, muskler tänjas och hörseln spetsas. Samtidigt fordras tillit. Invånarna i den organiska trädgården är exponerade för våra blickar, men vi som tittar på dem befinner oss också i en utlämnande position. Med huvudena instoppade i den magiska kammaren lämnar vi resten av kroppen sårbar utanför.
”Garden of left hand” är en uppslukande upplevelse. Sättet att omsluta betraktaren kan påminna om den japanska konstnären Yayoi Kusamas sinnliga landskap av svällande fallosformer från ett avantgardistiskt 1960-tal. Där agerade hon själv klädd i dräkter som matchade hennes mönstrade universum där prickar febrilt sprider sig över ytan. Medan Wrånes hyllar den vänsterhand som så ofta anses mindre produktiv utforskade Kusama inre världar i kontrast till ett samhälle av rationalitet, effektivitet och lönsamhet.
I konsthistoriens kulisser spökar även en karaktär som Hermann Nitsch. Som en av grundarna till den experimentella rörelsen Wieneraktionismen lanserade han i början av 1960-talet sin ”Orgien Mysterien Theater”, men våldsamheten i hans performances, där han bland annat målade med blod skiljer sig drastiskt från Tori Wrånes tillvägagångssätt. Visst arbetar även hon med blodets laddade symbolik och väver in inslag av rituell mystik i det skådespel som äger rum. Men vi befinner oss långt från Nitschs explosiva utlevelse. Vad Wrånes åstadkommer har snarare stråk av surrealismens drömskt skruvade värld, spetsad med humor och musikens besvärjande kraft. Det är galet groteskt och fullkomligt sagolikt.
Carolina Söderholm
Lilith Performance Studio, Bragegatan 15, Malmö. Performance 28-30 april samt 1 maj 2022
