Nere i konsthallen är det mörkt och det första som möter mig är en filmprojektion på en skulptur något högre än människostorlek. Den föreställer ett bergsmassiv som flödar över av ett rinnande innehåll. På berget syns ett rutmönstrat nät, liknande de tygskulpturer Torsten Andersson målade för tjugo år sedan. En av bergsfickorna på skulpturen ser ut som ett ansikte med en gapande grotesk mun, slickande i sig bergens överskott.
Kapitalistklassens uppkomst berodde inledningsvis inte på dess kapacitet att själv generera vinst. Snarare skedde det till följd av kapitalisternas förmåga att tillägna sig överskotten, med vidöppna käftar, genom att behandla arbetande människor som sin egen privata egendom. För att fortsätta utnyttja proletariatet och undanhålla dem möjligheten att utvecklas.
Gruppen med gipsskulpturer är upplysta av ett flertal projektioner vilka ger en fragmentarisk väv av hyperverklighet i mörkret. Det återkommande rutnätmönstret träder fram och försvinner som en ström i vatten, som förflyttar stim av fiskar i rörelse. Jag befinner mig både i luft och vatten samtidigt. Människan är som Hegel gång på gång säger en ”amfibie”, hon hör hemma både i sinnenas vatten och i tankens luft. Vattenliv och luftliv är svåra att sammanföra, och lämnad åt sig själv lever hon därför ett liv fullt av slitningar emellan sinnlighet och intellekt.
Samhället är också en konfliktfylld arena med en brist på följeslagare. Myriader planer och önskningar korsar där varandra, och den frihet som kan etableras är i samma andetag – ordning.
I komplexiteten vill många av oss liksom konsten skrapa bort förhärskande lager. Sudda ut historiens överliggande kulturella strukturer, som formar oss att vara giriga, rasistiska, sexistiska och tävlingsinriktade. Under lager av sediment, vilar dock bergen med andra slags minnen, och Egill Sæbjörnssons skulpturer i utställningen ”Objects species” talar till mig här under jorden i det nedlagda värmeverket. För bara Konsten kan vara samhällets mest effektiva dödmansgrepp, och träda i kraft när samhället tappar kontrollen.
I ett av de mindre rummen står ett äldre verk med en projektor som strålar ljus genom en rad av kristallföremål. Ljuset kastas runt av skärvornas vinklar till ett ljudspår där dova knarrande föremål rör vid varandra. Mörka siluetter från glasobjekten ger ett imaginärt rum med förskjutna skildringar av den profana verkligheten. På bänken med kristallobjekten ligger en gul lök. Den får mig att tänka på komikergruppen After shave och frysta fiskpinnar. En sketch där de gör sig roliga över verklighetsfrånvändhet hos konstnärer och gallerister.
I det avlånga rummet där den gamla oljepannan en gång fanns, står den starkt upplysta skulpturen ”Tears”. Jag går nära och ser att ytan liknar tunn hud med små taktila droppar i rörelse. Det är något melankoliskt och samtidigt vackert, med den avsides upprätta ljuskroppen. Skulpturens skugga ser ut som en svart öppning på väggen. En superhjälte som befinner sig vid ingången mellan den yttre hårda verkligheten och konsthallen? Här transporterades också oljan in genom ett rör i väggen då värmeverket var i bruk.
Utställningen har många fina detaljer, men jag tycker ändå att helheten kan liknas vid att befinna sig i ett uppbrutet tillstånd. Hur mötet med objekten som varelser tar ned betraktaren på samma nivå som tingen.
Några hundra meter bort fortsätter utställningen inne i Vårbergs centrum. Uppe på taket av ett hisschakt ligger ett gäng hundar. Ovanför dem sitter ett litet malplacerat fönster och det ser ut som en utskuren kvadrat mot en Matrix-himmel. En solkatt letar sig ner från skyn och jag står och ser hur den leker runt bland djuren. Trär den ljusa tråden genom nålsögat och syr ihop fantasin med – för de flesta människor på den här platsen – den hårda verkligheten.
Vårbergs centrum är ett tydligt exempel på en nedsliten, oprioriterad offentlig plats, med arbetande människor som aldrig kommer att kunna utveckla sin levnadsstandard. Så länge som överskottet rinner ner i fel munnar.
Windy Fur Rundgren
Kummelholmen, Vårholmsbackarna 120, Vårberg. Utställningen pågår 9 april – 15 maj 2022
