Konsten
  • Recensioner
  • Frågeformuläret
  • Konstkommentarer
  • Tips
  • Om oss
  • Annonsera
  • Kontakta oss
  • Skribenter
  • Integritetspolicy
  • Prenumerera
Konsten.net på Instagram
magnusbons
Min text i Sophie Totties nya bok AiWHEtL. #sophietottie @magnusbons @artandtheory
Oskar Hult, Anna Bohman Gallery @oskar.hult @annabohmangallery #konstennet
Stanley Whitney, Galerie Nordenhake @stanley.whitney @galerie_nordenhake #konstennet
Konsten.net uppdaterad med Sebastian Johans recension av Gunvor Nelson och Sara Broos på Kulturhuset.
Konsten.net uppdaterad med Emma Wargs recension av Loukia Alavanou och Carl-Michael von Hausswolff &Leif Elggren/KREV på Accelerator.
Torsten Andersson, Moderna museet #torstenandersson @modernamuseet #konstennet
Följ
Konsten.net stöds av
  • Om oss
  • Annonsera
  • Skribenter
  • Kontakt
  • Integritetspolicy
  • Prenumerera
Facebook
Instagram
RSS
Konsten Konsten
Konsten
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret

  • Recensioner

Sara-Vide Ericson på Kulturhuset Stadsteatern

  • Sebastian Johans
  • 10 maj 2022
  • 831 views
Sara-Vide Ericson, In the distance, 2021. Foto: Matilda Rahm/Kulturhuset Stadsteatern

Det första man möter i Sara-Vide Ericsons utställning ”Ditch Dance” på Kulturhuset är en gigantisk målning av den mest frekvent förekommande gestalten i konstnärskapets ikonografi. Karaktären är mycket lik konstnären själv, men är mer att uppfatta som ett alter ego än ett självporträtt, kanske som en berättare, eller som bäraren av narrativet i Ericsons mycket sammanhållna och just narrativa konst.

Sara-Vide Ericson, Retrieving what’s mine, 2021. Foto: Nora Bencivenni/Galleri Magnus Karlsson

Sara-Vide Ericson har ställt ut frekvent under de senaste tio åren, och gestalten börjar nästan kännas som en gammal bekant. Också här känns hon igen. Stående på en myr i en lång vit klänning med en sadel i famnen. Runt halsen en starkt purpurfärgad halsduk som kontrasterar mot bakgrundens ljusare, mer skissartade färgsättning och penseldrag.

Hon ser prövad ut, men som vanligt ostoppbar eller i varje fall envetet besluten om att göra det som krävs. Hon har en air av western-hjälte. Det spelar ingen roll hur mycket stryk hon får ta, till slut vinner hon alltid, i varje fall om segern kan beskrivas som ett läge av stiltje mellan utsatthet och motstånd. Om marken skakar är det alltid en vinst att förbli stående.

Men i ”Ditch Dance” – Kulturhuset visar en tredje, utökad version av utställningen som tidigare visats på Sara Kulturhus i Skellefteå och på Lidköpings konsthall – har något hänt i konstnärskapet. Både måleriskt och tematiskt.

Nästan varje gång jag sett en utställning med Sara-Vide Ericson har måleriet tagit ett steg framåt. I varje fall rent tekniskt. Det har det nu också, det visar hon med emfas i ett par skimrande fint utförda interiörbilder. Men det är också något annat. Målningarna har blivit mer objekt i egen rätt. Dukar skiner igenom, texturerna är viktigare eller mer betonade än tidigare. Tjocka vildsinta färgsjok får ibland spegla dramaturgin. Det är som om hon rundat ett hörn.

Sara-Vide Ericson, Mundane reflection, 2021. Foto: Nora Bencivenni/Galleri Magnus Karlsson

Det gäller också motiven. Vi möter förstås det väntade. Myrmarker. Textilier. Vatten. Speglingar. Outtalade känslor som får naturen att skaka i sin majestätiska stillhet. Och förstås hästen som sjunkit ner i dyn, som en pendang till den inledande bildens sadel. Men här finns också mer.

I ett rum i rummet lämnar Ericson myrmarkerna för något intimare. En lång rad versioner av samma nakna kropp, lutad mot ett par kryckor och sedd bakifrån i ett rum med fördragna gardiner som släpper igenom några förströdda solkatter som tecknar mönster av skuggor på den bara ryggen. Motivet tas om och om igen i olika storlekar och grader av fragmentering. En ensam, stor målning går nära ett skäggigt ansikte, delvis täckt av en färgglad flugviska som lika gärna kunde vara en toffsprydd piska. Alla rummets bilder befinner sig i en intimsfär som alltid har känts i Sara-Vide Ericsons måleri, men sällan synts.

Det går inte annat än att imponeras över Sara-Vide Ericsons konstnärskap som står så stadigt och ändå vägrar att fastna.

Sebastian Johans

Kulturhuset Stadsteatern, Segels torg. Utställningen pågår 21 april – 7 augusti 2022

Sara-Vide Ericson, ur sviten Inner velocity, 2022. Foto: Matilda Rahm
Print Friendly, PDF & EmailUtskriftsvänlig version
Dela med Facebook 1
Tweeta med Twitter 0
Dela med e-post 0
Sebastian Johans

Frilansande konst- och litteraturkritiker. Skriver bland annat för Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet.

Prenumerera

Prenumerera på nya artiklar från Konsten.net!

Du kan också vara intresserad av...
Läs mer
  • Recensioner

Mark Dion på Saskia Neuman Gallery

  • Andreas Gedin
  • 28 mars 2023
Läs mer
  • Recensioner

Gunvor Nelson och Sara Broos på Kulturhuset

  • Sebastian Johans
  • 24 mars 2023
Läs mer
  • Recensioner

Loukia Alavanou och KREV på Accelerator

  • Emma Warg
  • 21 mars 2023

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

KONSTEN.NET
  • Recensioner
  • Tips
  • Konstkommentarer
  • Frågeformuläret
Nättidskrift om samtidskonst

Ange dina sökord och tryck på Enter.