Windy Fur Rundgren

”Tyst vår” är utställningens titel och också namnet på ett av verken, Marie-Louise Ekmans bidrag. En graffiti som en monumental seriestripp, men jag läser den som en rebus tillägnad framtiden. Det är ingen tillfällighet att Tyst vår dessutom är en titel på en bok som starkt påverkat den allmänna miljödebatten, utgiven 1962 av marinbiologen och författaren Rachel Carson. Vi befinner…

Långt före vår tideräkning levde inuiterna i Kanada och byggde stenskulpturer, inuksuits, främst i syfte att hjälpa människor som, likt de, var nomader. När inuiterna bytte boplats lämnade de information genom skulpturerna, där stenarna angav mått och riktningar till olika sorters föda och bra boplatser. Eftersom handlingen gagnade de främlingar som kom efter kan man säga att skulpturerna, likt dagens…

Utställningens titel ”Det fjärde hörnet” tolkar jag som den polyfoni som kan uppstå ur tre olika rytmer. För olikheterna i anslaget mellan Malin Hederus, Karin Lundgren-Tallinger och Cecilia Hultman är tydliga men ändå begripliga. Malin Hederus ger i det första rummet en flyktig ingång, om än med rymd för eftertanke, till vad som krävs av besökaren för att kunna närma…

Besökaren möter två trappstegar målade med akryl och kol på tyg, som liknar lakan, när man kliver in på Galerie Forsblom. En stege till besökaren och en till konstnären att klättra upp på? De är hastigt målade som på ett plötsligt utslag på en EMF-meter, ett instrument som avläser elektromagnetiska fält. Tänker mig att Jarl Ingvarsson har trappstegen i sin…

Det hörs barn som gnäller, så fort jag kliver in på Leontine Arvidssons utställning på konsthallen. Samtidigt ropar någon: Fääärdiiiig, Färdig!! Medan ett annat barn vill ha välling och, aj, oj, musik, skratt och kaos i någon slags trivsam ordning. Familjeliv med småbarn alltså. Innehållet speglas i nio videofilmer, gjorda mellan 2011-2018, som går unisont i installationen ”Ett eget rum”.…

I utställningen pågår en form av sortering av nuet. Som ger betraktaren tillfälle att se tingen för vad de är, under den där hinnan, som filosofen Baudrillard skulle kalla Simulacra. Ting likt delar av en värld som måhända kan omkodas, bara vi vågar se oss själva inuti andra? Det ligger rätt i tiden att våga ta i sådana humanistiska ämnen…