ABF-huset som Helge Zimdal 1961 ritade på Sveavägen omfamnar besökaren likt en era då posten kom fram ordentligt och man hade tid att slå sig ned i foajéns café med en papperstidning. Neonskyltarna lyser fortfarande och en av de visar vägen ned för trappan till konsthallen Mint.
Hos arbetarnas bildningsförbund huserar på nytt, efter en paus på 17 år, en möjlighet för konstnärer att verka utan kommersiell press och där den gyllene cirkeln, som jazzklubben hette på samma adress 1962-69, ger delaktighet och framtidstro. I konsthallen Mints andra utställning visar curatorerna Asrin Haidari och Jenny Fahlén verk av Inger Ekdahl, Fernando Sánchez Castillo och David Väyrynen. Ekdahl (1922 – 2014) har tidigare visats här, då i en grupputställning på Sveagalleriet 1963.
Redan i trappan ned möter besökaren fem svävande systematiska kompositioner i olja. Långsamt och meditativt målade av Inger Ekdahl. De är gjorda 1974-1985 men ser spunna ut ur ett måleriskt arkiv från framtiden. Eller tänk dig tidlösa runda kartotek, som du drar fingret igenom och hör pappersvingar som lyfter från. Det känns episkt att få ta del av ett sådant minutiöst och sinnligt måleri som det här.
Fernando Sánchez Castillos video visar en vit iberisk häst inuti Autonoma´s universitet i Madrid, med en ryttare på ryggen. Arkitekturen är utformad under Falangistpartiets sista tid vid makten. Det skulle gå att rida med polishäst inomhus och omöjliggöra studentmöten. Mitt emot filmen ligger Castillos andra bidrag – tusentals glaskulor utslängda i en stentrappa. Små fredliga ingrepp av studenterna för att motverka polisryttarnas framkomlighet i början av sjuttiotalet.
I Moa-rummet, namngivet efter Moa Martinsson, finns soffor och högtalare med nyskriven poesi av David Väyrynen. Ljudspåren löper omlott. Men att sätta sig ned och inte ha bråttom är en del av verket, för efter en stund faller meningarna på plats. Dagens ros till dig som lånade ut en tjocktröja, förverkligar drömmar och nöjer dig med ett tack! Mellan konsthallens båda utställningsrum ligger ett rum med information om utställningen samt en glasdörr in till en, vid mitt besök, pågående och till synes fullsatt buggkurs.
Det slår mig då att Mint möjligen jobbar med något större än bara pågående utställningar, ett slags relationellt konstverk, där arkitekturen är basen som möjliggör möten och med sin frånvaro av hierarkisk ordning ger konstupplevelser åt besökare.
Windy Fur Rundgren
Foto: Magnus Bons, Mint, Sveavägen 41. Utställningen pågår 25 september – 3 november 2019
