Recensioner Kategori

Publicerad 6 mars 2018Av Carolina SöderholmI Recensioner

Odradek på Malmö konsthall

Varv efter varv virade hon garnet. Rivna trasor, tyger, plastlinor, allt kunde användas för att linda och surra. Hennes skulpturer påminner om mumier och trasselsuddar, förväxta talismaner eller omsorgsfullt paketerade hemligheter. Vad som göms inuti spelar mindre roll. Den amerikanska konstnären Judith Scott (1943-2005, tv) tog vad som fanns till hands: stolar, hjul och kvastskaft. I fjol förtrollade hennes objekt Venedigbiennalens publik med sin ruvande närvaro. Nu inleder de anspråkslöst men magnifikt Malmö konsthalls utställning “Odradek” som för samman åtta internationella konstnärer. När det gäller nationalitet, generation, uttryck och teknik [...]Läs mer

Publicerad 1 mars 2018Av Magnus BonsI Recensioner

Kvie och Morelos i Göteborg

1977 öppnade den amerikanske konstnären Walter De Maria sitt ”New York Earth Room”. Ett rum, eller snarare ett mindre loft, fyllt med jord upp till någon meters höjd från golvet. Och vid ingången en glasskiva som den svarta myllan pressar sig mot. En gräns som omöjliggör inträde. Jorden är preparerad så att ingenting slår rot i den. Verket är permanent installerat på 141 Wooster Street – evighet är väl också en av De Marias konsts mest utmärkande egenskaper – och har hela tiden varit öppet för allmänheten. Det ägs och [...]Läs mer

Publicerad 20 februari 2018Av Andreas GedinI Recensioner

César på Centre Pompidou

Som en del av Centre Pompidous fyrtioårsjubileum öppnades en retrospektiv med César (1921-1998) i slutet av förra året. Visserligen var han född i Italien men verksam i Frankrike och betraktas därför som en fransk konstnär. Han började sin bana med att skapa skulpturer av skrot därför att han inte hade råd med annat material. Men i likhet med bland andra generationskamraten och älskaren av skrotupplag Jean Tinguely, finns här också en fascination över de enkla materialens förvandling till skön konst. Arbetet med skrot triggade också Césars intresse för nya tekniska [...]Läs mer

Publicerad 13 februari 2018Av Andreas EngströmI Recensioner

Sung Hwan Kim på daadgalerie i Berlin

Det har kallats för en av höjdpunkterna på senaste Venedigbiennalen, den koreanske konstnären Sung Hwan Kims videoverk Love Before Bond, som visades i den centrala paviljongen i Giardini. Det må man kanske tycka – även om denna upprepade fras närmast är hämtad från texten till den nya utställningen i daadgalerie i Berlin där verket nu visas. Kim var för ett par år sedan stipendiat vid Berliner Künstlerprogramm des DAAD och utställningen är en form av avslutning på residenset. Men det är onekligen ett mycket starkt verk som dock kommer bättre [...]Läs mer

Publicerad 8 februari 2018Av Camilla GranbackaI Recensioner

Olga Chernysheva på Kohta i Helsingfors

På gråmålade väggar hänger tolv verk från Olga Chernyshevas serie Screens som är ett pågående projekt sedan sju år tillbaka. Det handlar om teman som hon nyligen visat bland annat på Wiener Secession. De rektangulärt smala filmskärmarna sträcker sig grafiskt uppåt och konstnären kombinerar dessa långsamma filmiska händelser med korta texter på ryska och engelska. Växlingen mellan språk går fort och det är svårt att som betraktare hinna med och kunna reflektera över innehållet. Det hela ter sig som en uppförstorad dagbok, där Chernysheva blandar små vardagshändelser med filosofiska reflektioner. [...]Läs mer

Publicerad 3 februari 2018Av Andreas GedinI Recensioner

Ulla Wiggen på Belenius

Ulla Wiggens separatutställning på Belenius är hennes åttonde i ordningen. Det är inte särskilt många med tanke på att hon är född 1942. Orsaken till fåtalet framträdanden är att hon ägnat större delen av sitt yrkesliv åt tillämpad psykologi. Men, slår det mig, man kan också se det som att hon ägnat sig åt människan under hela sitt yrkesliv, intresset har bara tagit sig olika uttryck. Hennes konstnärliga arbeten kretsar kring människan, från studierna av kretskort och andra elektroniska detaljer, över personporträtten fram till den pågående utställningens formskurna pannåer med [...]Läs mer

Publicerad 30 januari 2018Av Carolina SöderholmI Recensioner

Vassil Simittchiev på Lunds konsthall

När skymningen faller över Lund arbetar händerna vidare. På konsthallens fasad fortsätter Vassil Simittchiev att knåda leran. Fingrarna formar och omformar jordens tunga massa. I videoverket som projiceras på väggen blir han aldrig färdig. Alternativen förblir öppna, i materian och händernas rörelse ryms ännu alla möjligheters potential. Det är vackert så, även om Simittchiev inte i första hand är intresserad av skönhet. Däremot ägnar han sig åt idéer. I hans tankevärld har de en hel del gemensamt med drömmar: båda förlorar ofta på att genomföras. Därmed är det i sin [...]Läs mer

Publicerad 26 januari 2018Av Magnus BonsI Recensioner

Konstruktion och kaos

Arbetar konstnären antingen mot konstruktion eller kaos? Är valet mellan uppbyggnad och upplösning något av en grundförutsättning för skapandet? Om man ser till flera av säsongsöppningens utställningar tycks det i alla fall vara så, där flertalet verk lutar år det konstruktiva hållet. Både målningar och skulpturala objekt präglas av ett tätt bildbyggande och drivs av en förutbestämd lagbundenhet som tar sig olika uttryck. Olle Borgs och Sonja Larssons målningar tycks inta en position mot uppbyggnad, liksom även Michael Johanssons staplade objekt gör. Konstnärerna håller hårt i sina respektive tyglar med [...]Läs mer

Publicerad 11 januari 2018Av Carolina SöderholmI Recensioner

Nairy Baghramian på Statens Museum for Kunst

Det påminner om en lek med ryska dockor. Nairy Baghramians konst är visserligen varken särskilt dekorativ eller lätt att greppa, men den gömmer lager efter lager av betydelser. Inuti en referens ryms en annan, där den plats hon tillfälligt intar leder tanken till nästa. Som nu, då jag försiktigt kryssar jag mellan höga, spinkiga metallben som bär upp en skir struktur av silikon inne i X-rummet på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Installationen tycks skräddarsydd för utrymmet, men dess arkitektoniska brottstycken har sin förebild i den stabila metallkonstruktionen hos [...]Läs mer

Publicerad 5 januari 2018Av Peter CornellI Recensioner

Miriam Bäckström på Marabouparken

En av Miriam Bäckströms fotobaserade monumentala gobelänger i Marabouparkens konsthall liknar ett svindlande kosmos. Jag tänkte på Hubbleteleskopet som skickar oss ofattbara fotografier av stjärnkluster, nebulosor och galaxer. Avbildar de universum som det ”verkligen ser ut”, ja finns det överhuvudtaget något sådant? Nej, Hubble översätter ljusvågor – också de som inte uppfattas av ett mänskligt öga – via olika färgfilter till bilder som ganska fritt målar upp de hisnande utsikter som vi kallar universum. Ända från början har Miriam Bäckström använt fotografiet både som medium och självkritiskt tema, på en [...]Läs mer