Recensioner Kategori

Publicerad 29 mars 2017Av Jakob AnckarsvärdI Recensioner

Marcus Eek på Galleri Charlotte Lund

Marcus Eeks utställning på Charlotte Lund heter Carte Blanche, vilket på sätt och vis även passar den nya lokal och adress dit galleriet har flyttat, just vid Johanneskyrkan i centrala Stockholm. Charlotte Lund börjar såklart inte om, men nya väggar och ytor skapar i alla fall andra möjligheter. När det gäller Eeks ”tabula rasa” så är det mer påtagligt att ett blad har vänts. Att börja om och starta på nytt mitt i karriären och lämna gammalt bagage bakom sig kan förvisso vara en befrielse. Just så verkar det vara [...]Läs mer

Publicerad 22 mars 2017Av Gabriela LopezI Recensioner

”Upphovsmannen är en kvinna” på Marabouparken

Marabouparken har det senaste året arbetat utifrån en sorts feministisk curatering och ägnat en stor del av utställningsprogrammet åt att lyfta fram kvinnliga konstnärer ur historien och samtiden. Konstnärer som varit banbrytande inom 60- och 70-talets feministiska konst eller som arbetar med feministiska ämnen idag. Betydande konstnärskap kan man tycka – dock sällan ihågkomna i de kanonskapande konsthistorieböckerna, än mindre närvarande i det kollektiva minnet. I år verkar detta curatoriella angreppssätt än mer målmedvetet. Konsthallen skräddar sin publika verksamhet utifrån den övergripande idén om att utforska individer och grupper som [...]Läs mer

Publicerad 15 mars 2017Av Magnus BonsI Recensioner

Gianakos, Edstam, Solgren, Kesselmar

Den brittiske konstnären John Constable målade ofta molnstudier. Små delikata skisser utförda utomhus. Så att säga under himlen. När jag ser på dem idag slås jag av hur samtida de känns. Kanske för att de utforskar måleriet i lika hög grad som naturen. Här har Constable förstås sällskap av flera andra konstnärer; tänk på Turner, Monet och norrmannen Lars Hertervig. Alla har de gjort verk med himlar som befriade svävar i tiden. Men på ett möjligen indirekt sätt är det just Constables måleriska utkast jag påminns om när jag ser [...]Läs mer

Publicerad 8 mars 2017Av Johanna TheanderI Recensioner

Marina Abramović performance ”The Cleaner”

”The Cleaner” heter Marina Abramović veckolånga performanceverk som uppfördes i Eric Ericsonhallen i samband med utställningen på Moderna Museet med samma namn. Utanför väntade besökare i timtal för den unika möjligheten att delta i ett kollektivt verk av den legendariska performancekonstnären. När man kommer in i Eric Ericsonhallen möts man av röstklanger eftersom Marina Abramović för första gången arbetar med körsångare i ett verk. Besökaren har lämnat sina klockor och mobiltelefoner, ytterkläder och skor i garderoben utanför och stiger in utan någon uppfattning av vad som väntar, så naken som [...]Läs mer

Publicerad 8 mars 2017Av Magnus BonsI Recensioner

Marina Abramović på Moderna museet

Marina Abramović har intagit Moderna museet. Hela den stora utställningssalen är proppfull med hennes konst; installationer, tidiga målningar och teckningar, dokumentation från performance i form av fotografier, videos och objekt. Verken är gjorda under närmare femtio år och visas i en serie rum med olika karaktär och där stämning, ljus och takhöjd varieras – en mycket lyckad utformning. Som helhet är det en rätt omtumlande upplevelse. Intensiteten i Abramović verk är svår att stå emot. Hon söker ofta ett maximalt uttryck, där hon vill utmana betraktaren, men också sig själv. [...]Läs mer

Publicerad 2 mars 2017Av Gabriela LopezI Recensioner

Susan Philipsz på Bonniers konsthall

Susan Philipsz är utbildad skulptör men har uppnått internationellt renommé för sin förmåga att modellera fram och omdefiniera ett rums arkitektur, historia eller stämning med ljud snarare än med hammare och kisel. Den skotska ljudkonstnären gästspelar återigen på Bonniers konsthall, fem år efter sin medverkan i gruppställningen Mer än ljud. Denna gång intar Philipsz konsthallen med separatutställningen Lost in Space, där hon gestaltar den yttre rymden – eller variationer av och stämningar från densamma – för att undersöka centrala teman i sitt konstnärskap. Lost in Space handlar först och främst om [...]Läs mer

Publicerad 2 mars 2017Av RedaktionenI Recensioner

Anish Kapoor på MACRO i Rom

Alltsedan det tidiga åttiotalet har Anish Kapoors konst förknippats med stiliserade och autonoma skulpturer med underförstått andliga och erotiska ambitioner. Under 00-talet har konstnären utökat sin repertoar till att även innefatta rörliga verk, ganska ofta med en röd kulörstark vaxfärg som bärande element. Under senare år har också en trattliknande form blivit en del av konstnärens repertoar. Ibland är tratten konstruerad av rostig plåt, men i utställningen på konsthallen MACRO i Rom är den gjord av PVC-plast och vidgar sig åt två, tre, fyra håll, kanske som en artär eller [...]Läs mer

Publicerad 23 februari 2017Av Magnus BonsI Recensioner

Gunnel Wåhlstrand på Magasin III

Tre av Gunnel Wåhlstrands illusoriska tuschlaveringar utmärker sig framför utställningens övriga verk. De lösgör sig som en tätt sammanhållen trio bilder som, i mina ögon, bildar fundamentet i hennes konstnärskap. Ett koncentrat av hennes ingående reflekterande kring sin familjesituation. För mig cirkulerar hela utställningen runt dessa tre bilder; ”Mother Profile” (2009), ”ID” (2011) och ”Sandstranden” (2016). De andra blir bifigurer – möjligen nödvändiga – men ändå en sorts utfyllnad. Går det att tänka sig en retrospektiv med endast tre verk? Eller är det för radikalt? Vad missar man med ett [...]Läs mer

Publicerad 23 februari 2017Av Peter CornellI Recensioner

Kristina Wikström på Galleri Olsson

Kristina Wikström söker en avlägsenhet, någonting där borta, ”yonder”. Bortom nuet där ögat avläser evighet snarare än ögonblicket. Också hennes teknik glider undan; inte ett välbekant fotobaserat måleri utan ett mindre vanligt måleribaserat fotografi (jag tror filmaren Antonioni var en av de första som prövade tekniken). Kristina Wikström undandrar sig både måleriets materialitet och fotografiets anekdotiska ögonblicklighet. Hon hittar en tredje väg i en hybrid där måleriska fragment av gamla mästare och konstnären själv svävar i en ogripbar rymd vars subtila fördrivningar bottnar i hennes tidigare monokromer. Kristina Wikström verkar [...]Läs mer

Publicerad 23 februari 2017Av Magnus BonsI Recensioner

Jan Svenungsson i Uppsala x 2

Varför gör man en bild? Det är en fråga som nog de flesta konstnärer ställer sig. Varför just den bilden, och på det sättet? När sedan betraktaren så att säga tar över blicken mot konstverket, formuleras en ny fråga. Varför möts jag av denna bild? Jan Svenungsson tycks inte ifrågasätta orsaken till sina bilder. Han vet redan varför han ska göra just den bild han håller på med. Och han vet hur han ska göra den. Ofta bygger det han gör på en tidigare bild – som nu ska bli [...]Läs mer