Recensioner Kategori

Publicerad 26 februari 2019Av Gabriela LopezI Recensioner

Theresa Traore Dahlberg på Färgfabriken

Färgfabrikens stora utställningssal är nog en av de finaste industrilokaler som helgats åt konsten. Men upplevelsen börjar faktiskt redan i entrén till konsthallen. Med den nötta och breda stentrappan, de ojämna och vitputsade sidoväggarna, den rödbruna tegelavsatsen. De bygger upp besökarens förväntningar på själva utställningssalen – denna luftiga rumslighet i ljusgrått vars bärande järnbalkar delar rummet i tre distinkta skepp. Som i en basilika. Intrycket är lika överväldigande som skrämmande. Det är tydligt att årets Beckersstipendiat Theresa Traore Dahlberg också har berörts av utställningssalens omisskännliga effekt. I sin pågående soloutställning [...]Läs mer

Publicerad 20 februari 2019Av Carolina SöderholmI Recensioner

Mellan dig och mig på Ystads konstmuseum

Ovanför diskhon glimmar knivarna i ljuset. Pauliina Pietilä målar med detaljerad precision. Solstrimmor, tidningstravar och krukväxter i rum som väntar på att tas i bruk. Det är realism men ändå inte. De interiörer hon visar på Ystads konstmuseum badar konsekvent i nyanser av purpur och grönt. Det ger dem en glidande känsla av overklighet, som raffinerat förstärks av speglingar och skuggspel. Utställningen “Mellan dig och mig” tar framför allt fasta på de senaste årens boom av figurativt måleri. Att kuratorn Isac Nordgren Jonasson därmed samlat ett gäng av landets mest [...]Läs mer

Publicerad 14 februari 2019Av Kristoffer GripI Recensioner

Gilbert & George på Moderna Museet

Denne dubbelhövdade konstnär har med sina välsittande kostymer och pokeransikten outtröttligt flanerat längs gatorna i sitt kvarter av London, läst av omvärlden i en sönderriven telefonkatalog och vänt på gatstenarna efter nattens upplopp. Som ett allvarligt practical joke med konstnärsrollen har Gilbert & George under mer än fem decennier förvandlat sin relation till en aktör, två symbiotiska individer med ett konstnärskap. Livet är konsten, ett ständigt pågående performance där det privata är narrativet men samtidigt gömt i fullt dagsljus. Genom åren har detta levda konstverk märkbart konsekvent dokumenterats och vidareutvecklats [...]Läs mer

Publicerad 6 februari 2019Av Jenny DanielssonI Recensioner

Programmed på Whitney Museum

När man stiger ur hissen på sjätte våningen sätter installationen Fin de Siècle II tonen för utställningen. På 207 monitorer presenteras en kavalkad av återanvända bilder och mycket elektronisk musik – från svartvita Hollywood klassiker till ikonen David Bowies distinkta röst. Det rör sig och det låter. Konstverket av Nam June Paik skapades 1989 till en utställning här på museet. Konstnärer arbetar med premisserna deras samtid erbjuder. Tematiskt kan en utställning likaväl illustrera hur måleriet förändrades under 1800-talet, när oljefärg började distribueras i tub, som att berätta om konst som [...]Läs mer

Publicerad 1 februari 2019Av Carolina SöderholmI Recensioner

Santiago Mostyn på Galleri Format

Santiago Mostyn fattar årorna och börjar ro. Jag följer hans resa från inte bara ett utan två håll. På videoinstallationens ena sida lägger han långsamt meter efter meter mellan sig och den turkiska halvön Dilek. På dess andra sida väntar jag länge förgäves efter att sikta hans silhuett från den grekiska ön Samos strand. Så småningom ska han skymta vid horisonten, men inget var givet vid start. I en liten roddbåt korsar han Medelhavet på egen hand. Precis som flyktingarna i vars spår han färdas saknar han officiellt tillstånd att [...]Läs mer

Publicerad 27 januari 2019Av Andreas GedinI Recensioner

Andreas Mangione på Elastic Gallery

När man besöker Andreas Mangione utställning på Elastic Gallery slås man omedelbart av att här visas konst som helt självklart är konst. Verken utgörs av små och stora skulpturala objekt och mindre målningar och reliefer. Konstens och konstnärens möten med naturen är ett centralt tema eftersom arbetsmaterialet verkar ha hämtats därifrån och av att målningarna präglas av organiska former. Kulturen får representeras av en förmodligen upphittad gammal parksoffa som har räddats tillbaka till civilisationen. Den är en kulturvarelses meditativa utkikspunkt över ett landskap som i en romantisk målning. Men nu [...]Läs mer

Publicerad 22 januari 2019Av Gabriela LopezI Recensioner

Stadtbilder på Nordenhake

Grå är den varmaste färgen. Den tanken föresvävar mig när jag betraktar några av den tyske fotografen Michael Schmidts tidiga verk från sent 70-tal – svartvita stadsbilder av ett vintrigt och folktomt Västberlin översköljt i ett diffust neutralt ljus. Och i samma stund som orden formas i mitt huvud undrar jag om Schmidt hade varnat mig för att låta blicken fördunklas av onyttig sentimentalitet. Inte för att han hade något emot känslor och inlevelse. Snarare därför att fotografera i den grå färgens mörkaste och ljusaste nyans – som han själv [...]Läs mer

Publicerad 12 januari 2019Av Maryam FanniI Recensioner

Gregory Buchakjian på Sursock Museum i Beirut

Beirut är en stad som präglas av ett 15-årigt inbördeskrig och därtill 2006 års israeliska bombningar. En hårdsatsning på nybyggnationer, som mer handlar om att konkurrera med Dubais skyline än att bygga stad för alla, har resulterat i framväxandet av ”ghost cities”, där ingen förutom utländska investerares kapital bor, och att kulturarv inte tas om hand utan tvärtom rivs eller förfaller. Konstnären Gregory Buchakjian har ägnat de senaste sju åren just åt den spökstad som kriget lämnat efter sig och som idag i stor utsträckning ersätts med en ny. Hans [...]Läs mer

Publicerad 8 januari 2019Av Peter CornellI Recensioner

Åsa Ersmark på Uppsala konstmuseum

Det svartvita fotografiet visar en kvinnas ansikte ögonblicket efter orgasmen: mjukt leende och med halvslutna ögon och liksom nedstigen från en annan värld. Bilden och titeln ”Ek-stas” beskriver ett tillstånd som överskrider det vardagligas gräns och ibland glider ihop med den religiösa extasen som i Berninis Teresa – ja, med det sakrala. Jag har tidigare sett enskilda arbeten av Åsa Ersmark i disparata tekniker: måleri, objekt, foto, video och film; nu sammanstrålar de och flera nya verk i en levande enhet på Uppsala Konstmuseum i utställningen ”Escape Fantasies”. Liksom en [...]Läs mer

Publicerad 28 december 2018Av Karin Faxén SporrongI Recensioner

Dumas och Munch i Oslo

Det finns en film där jazzlegenden Bill Evans spelar piano på Munchmuseet i Oslo 1966. På Youtube, händelsevis. Filmen förmedlar en direkt sympati mellan två konstnärskap. Ett slags trivsamt äktenskapstycke. Jag tänker på filmen eftersom något liknande pågår just nu på Munchmuseet. När Marlene Dumas, född 1953 i Kapstaden, gestaltar sitt förhållande till Edvard Munch (1863-1944), med utställningen “Måneuppgang”, blir resultatet ett slags konkretiserad personkemi. Dumas är sedan länge internationellt uppmärksammad för sitt socialt och politiskt laddade, experimentella måleri. Hon skapar intensiv, samtida och tidlös konst. Så, det finns likheter [...]Läs mer