Den italienska rörmokaren Mario uppträdde för första gången 1981 som en figur i dataspelet Donkey Kong, skapat av den berömda japanska spelutvecklaren Shigeru Miyamoto. Två år senare blev Mario huvudperson i ett alldeles eget spel, och hans berömmelse växte lavinartat. Fram till idag har det skapats runt 200 olika spel där Mario har huvudrollen. Inom samtidskonsten är Mario också en populär person. Cory Arcangel är den konstnär som har gjort de mest kända verken baserade på dataspelet. ”Super Mario Cloud” (2002), som bl a har visats Whitneybiennalen 2004, är det mest omskrivna. I ”Super Mario Cloud” har Arcangel hackat och förändrade en spelkassett till Nintendo så att det enda som återstår av det ursprungliga spelet är de små vita fluffiga molnen som långsamt scrollar förbi på en klarblå himmel. Eftersom Arcangel har tagit bort alla spelmoment kan man tolka det som ett anti-spel, men man kan också se verket som en förnyelse och kommentar till den konsthistoriska genren molnmåleri som blev populärt under 1800-talet då vetenskapen om molnens formationer och utseende växte fram. I Sverige har vi t.ex. Prins Eugens berömda målning ”Molnet” (1896) som man kan jämföra med.
“Super Mario Movie” är en 15 minuter lång video som Arcangel gjorde tillsammans med Paper Rad 2005. Även här handlar det om en hackad spelkonsol till Nintendo. I inledningsscenen kan man läsa texten: ”As a video game grows old its content and internal logic deteriorate. For a character caught in this breakdown problems affect every area of life”. För Mario innebär det att hans värld bryts ner till ett kaotiskt grafiskt landskap tills han befinner sig i ett madrömstillstånd där han handlöst faller nedför skärmen i en föränderlig fragmentarisk värld med psykedeliska färger där bl a ett gigantiskt Mario-huvud dyker upp. Det som Arcangel beskriver är den naturliga nedbrytningsprocess som till slut drabbar alla fysiska lagringsenheter från disketter, CD-skivor till hårddiskar. Med tiden försämras kvalitén med den lagrade informationen och felläsningar och korrupt data dyker upp vilket leder till besynnerliga och ologiska effekter. Precis som vi människor blir gamla och får krämpor åldras även karaktärerna i dataspelen på sitt eget sätt.
I videon ”Naptime” från 2002 ser vi Mario som ligger och sover i sin säng och ovanför hans huvud utspelar sig hans drömmar. De består av en psykedelisk ström av tecken och färger som man kan uppleva om man försöker köra gamla dataspel som blivit skadade eller använder sig av datorer där grafikkortet har gått sönder. Precis som i ”Super Mario Movie” är det mardrömmar som jagar Mario i ”Naptime”. Det är en värld fylld av korrupt kod och skadad information där spelets logik har brutit samman, en värld som beter sig som om den drabbats av ett elakt datavirus.
Konstnären Miltos Manetas har också skapat en video med en sovande Mario. I den tre minuter långa filmen ”Super Mario Sleeping” från 1987 ser vi hur Mario blir trött och lägger sig ner och sover i gräset. Precis som i Arcangels konstverk beskriver det ett anti-spel, spelmomenten är borttagna och Mario är inaktiv och vilande. Man kommer att tänka på Philip K. Dicks roman ”Do Androids Dream of Electric Sheep?” från 1968. Vad är det som skiljer en människa från en android eller en karaktär i ett dataspel. Kan karaktärer i dataspel drömma och vad handlar i så fall deras drömmer om?
Det är nu inte bara själva karaktären Mario som intresserat konstnärer utan även objekten i spelet. Den australiensiska konstnären Antoinette J. Citizen skapade 2008 en interaktiv installation “Super Mario Brothers Level 1-1” där hon gjorde om galleriet till ett Super Mario-spel. Hon målade väggarna med olika nivåer ur spelet och installerade interaktiva lådor med frågetecken och tegelstenar som besökaren sedan kunde röra och på så sätt framkalla olika ljud från spelet. Citizens verk är som många andra Game Art-verk ett exempel på hur konstnärer för över den virtuella spelvärlden till utställningsrummet.
Mario är förmodligen den mest kända karaktären i dataspelsvärlden. Frågan är om han inte är lika känd som Jesus? Den polska konstnären Kordian Lewandowski leker i verket ”Game Over” med den tanken. Han har skapat en kopia av Michelangelos kända pietàskulptur, men i stället för en död Kristus i armarna på jungfru Maria ser vi Mario ligga livlös i armarna på prinsessan Peach. Dataspelens ikonologi och berättande om den ständiga kampen mellan gott och ont, verkar i viss grad tagits över religionen funktion när det gäller att skapa gemensamma referensramar och kulturella kontexter för dagens människor.
Tidigare artiklar i denna serie:
Vart tog Pac-man vägen?
PONG möter Mondrian
Tetris – social kubism
Invasionen har börjat
Mathias Jansson (text), konstnärerna (foto)