Ericsons måleri har i denna hennes senaste utställning utvecklats en hel del. Det känns som att det rent tekniskt verkligen hänt mycket, med renare färger, finare ljus och bättre skärpa. Man kan beskriva det som samtida realism fast med obskyra narrativa element. Med detta sagt har hon dock inte låtit koncepten stryka på foten. Fastän det inte är tydliga aktiviteter som skildras, eller att idéerna är glasklara, så dras man ändå lätt in i målningarna.
Ericson aktiverar sina invanda miljöer uppe i Hälsingland varifrån hon härstammar. I ett slags konstaktioner utför Ericson ritualer och handlingar på skogens ”heliga platser”. Där samlar kroppen kunskap, och eftersom det inte bara sker intellektuellt skapar konstnären ett dubbelperspektiv. Hon reflekterar över det hon gör, samtidigt som hon agerar inom målningens gränser. Hon inte bara återskapar en ritual, utan regisserar och dokumenterar den också. Vi kan jämföra detta med en performativ etnografisk aktivitet. Målningarna skildrar ett förlopp där vi på inga villkor upplever oss långt ifrån den ursprungliga performancen. Karaktären i bilderna går runt i lånta kläder, i skogen och kring sjöar. Hon tvättar i en sjö och samlar material och undersöker nedgångna lador eller magasin.
Det är någonting kufiskt eller helgalet över handlingarna som tilltalar mig. Sara-Vide Ericson får gärna vandra djupare in i en skog som både känns igen och leder till någonting nytt.
Jakob Anckarsvärd
Foto: Galleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12. Utställningen pågår 9 april – 15 maj 2016
Utskriftsvänlig version
