I Arkaden shoppingcenter på Potsdamer Platz i Berlin går en ung kvinna mellan affärer och caféer. Egentligen spelar själva shoppingcentret inte så stor roll, de ser alla likadana ut. Kvinnan shoppar lite och dricker kaffe, precis som alla andra besökare på shoppingcentret. Med sig har hon pengar att handla för, de håller hon i en genomskinlig plastpåse då hon rör sig genom butikerna. Egentligen borde hon vara lovligt byte för butikernas personal, man ser ju att hon har gott om pengar att spendera. Trots det får hon ingen hjälp och personalen ser alltid obekväma ut när hon går in i butikerna. Flera butiksbiträden och vakter påpekar att det inte är ett bra sätt att förvara pengar på.
Den unga kvinnan är Pilvi Takala och scenariot ovan är grunden till verket ”Bag Lady” från 2006, som tillsammans med tre ytterligare verk visas på Bonniers Konsthall i Stockholm till den 31 mars. Pilvi Takalas verk handlar om gemenskaper av människor. Den typen av gemenskap man hittar i ett shoppingcenter, ett spårvagnståg eller bland ett gäng pokerspelare i Thailand. De handlar om beteenden som är specifika för dessa olika typer av gemenskaper och om handlingar av en individ som hotar den bräckliga ordning på vilka dessa gemenskaper är uppbyggda. När Pilvi Takala genomförde aktionen under fem dagar på Arkaden i Berlin försökte ett flertal människor kontrollera situationen genom att komma med hjälpsamma råd om hur man bättre förvarar pengar, men de flesta vågade inte agera inom ramarna för acceptabelt, socialt beteende i just denna gemenskap.
Pilvi Takalas verk berättar för oss om oss själva. De är en blandning av performance, filmskapande och etnografi som informerar om sociala koder, stereotyper, fördomar och mänskligt beteende kring dessa fenomen. Verket ”Bag Lady” sprang ur Takalas intresse för utrymmet. Hur varje shoppingcenter i hela världen har liknande utrymmen och liknande sociala regler och koder. Allting i ett shoppingcenter skall vara bra, normalt, tråkigt och tryggt. Pilvi Takala fråga sig själv ”Varför är shoppingcentret ett så ointressant utrymme?” och verket ”Bag Lady” uppstod.
I verket ”Players” från 2010 får vi genom Pilvi följa ett gäng med svenska och finska pokerspelare som bor i Thailand, i en byggnad som fått smeknamnet Scandi Tower och som tillbringar sina dagar med att spela online poker och hitta extravaganta och ”baller” sätt att göra av med alla pengar de tjänar. Pilvis bror är en av pokerspelarna och hon har därför fått en unik inblick i denna mycket specifika gemenskap och hon tillbringade en månad i Thailand för att lära sig reglerna i deras speciella samhälle. Vad som fascinerar henne mest och som genomsyrar verket i sin helhet är dessa killars förhållande till pengar. En av anledningen till att de är så skickliga pokerspelare är att de inte blir speciellt nämnvärt berörda av att förlora stora summor pengar.Samtidigt blir de heller inte lika glada när de vinner. Deras liv är som pokern uppbyggt på slumpen. Vem som betalar för middagen eller festen avgörs genom att de drar ett kort. Förhållandet till pengar är enligt Pilvi Takala inte som andra rika människors utan är mest ett skämt. Dessa pokerspelare är medvetna om att slumpen alltid kommer jämna ut utgifter, kostnader och annat de viger åt detta fenomen i slutändan. För en vanlig dödlig är detta dock en svår livsstil att anamma eftersom vi, enligt Pilvi Takala, har ett helt annat sätt att se på pengar och dess värde.
”One in a Million” från 2012, att annat av Pilvis verk på Bonniers, handlar också om slumpartade händelser. Baserat på postkodlotteriet, ett fenomen som startade i Holland och som numera även finns i England och Sverige, har Pilvi Takala arbetat med en vän i Holland vars postkod togs bort permanent. Vännen drev en process mot postkodlotteriet där hon begärde ersättning för de månader hon spelat men inte haft någon chans att vinna eftersom hennes postkod tagits bort. Verket berör också den symbolik en postkod har, när det gäller bra och dåliga bostadsområden. Pilvi lyckades även få spela postkodlotteriet på Buckingham Palaces postkod och hon spelar i skrivande stund fortfarande på denna postkod.
Vad som kanske fascinerar mest med Pilvi Takalas verk är dess demokratiska grepp. Betydelser och meningar är inte beroende av utbildning inom konst och detta specifika ramverk av referenser. De är klara och tydliga från början till slut, och alla kan känna igen sig. Takala behandlar utrymmen och platser i vilka vi alla känner oss hemma och vilkas sociala koder vi hemtamt följer. Som jag tidigare berättar Pilvi Takala för oss om oss själva och utmanar den syn vi har på oss själva i relation till vår omgivning och världsuppfattning.
Adress: Torsgatan 19, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 6/1 – 31/3
Johanna Theander (text), Galerie Diana Stigter (foto)
