Pattern & Decoration (P&C) formulerades i mitten på 1970-talet när en grupp konstnärer i New York uppmärksammade att deras konst och förhållande till konsten liknade varandra – en överensstämmelse som kan summeras under devisen more is more. Man använde sig av dekorativa element och färger, och omfamnade maximalism.
De flesta av de femtiotal konstnärerna som visas i With Pleasure: Pattern and Decoration in American Art 1972 – 1985 på MOCA i Los Angeles är födda på 1930 och 40-talen och verkade runt om i hela landet. Flera var skolade inom abstrakt måleri och minimalism, men valde att frångå idéerna om sann konst och strikta regler. För att istället uppmärksamma tekniker och traditioner som inte ansågs det minsta coola, som traditionellt hantverk i textil utförda av kvinnor.
Emma Amos visar en väv som anammat traditionella afro-amerikanska tekniker och Diane Itter presenterar mönster sydda av tunna trådar, hårt och precist. Geometriska former som lånat ikonografi bland annat från västafrikanska och sydamerikanska textiler. Diametralt motsatt långhåriga ryamattor som annars brukar associeras med 70-talet.
Betty Woodman arbetar i keramik, liksom Ralph Bacerra som reste runt i Asien för att studera olika glaseringstekniker i sin strävan efter ’utsökt skönhet’.
Ofta förflyttade man det vardagliga och mindre statusfyllda in i konstens vita sparsmakade rum. Joyce Kozloff uppmärksammade traditionella mosaik- och textilmönster. Cynthia Carson och Tina Giroud använde sig av tapeter. Carsons blommönstrade kulörta tapetvåder intar två väggar och ett hörn. En färgglad inramning som ger kontrast åt hennes grå målningar av vissna blommor i typiskt affischformat som spikats upp direkt på väggen. Installationen visades första gången 1981 på Hayden Art Center på Massachuttes Institute of Technology (MIT).
Även Kim MacConnel intresserade sig för helhet och skapade rum att leva i och med konsten. Här visas en ornamenterad soffgrupp och en video med bilder från en installation han gjorde i mitten av 1970-talet.
Det är påtagligt hur P&C inspirerades av tyska Bauhaus skolan, fransk Art Nouveau och den brittiska Arts & Crafts rörelsens idéer om livet och konstens samexistens. P&C inkluderade och var nyfikna på det som låg bortom sin samtids ideal. Givetvis lovvärt, men hur vi talar om varandra, anammar politisk övertygelse som del av konstens uppgift och inspireras av seder och bruk, både nära och långt borta, förändras över tid.
När Takako Yamaguchi studerade konst i USA på 1980-talet förvånades hon av hur man talade om japansk konst som minimalistisk. Hennes upplevelse, född och uppvuxen i Japan, var att konsten var dekorativ. Hennes målning Magnificant som lyfter fram traditionella mönster kan ses som ett svar på amerikanernas förutfattade meningar om japansk konst.
Hur de företrädesvis vita amerikanerna inom P&C anammade fjärran kulturer inte är helt okomplicerat. Inte minst framstår deras intresse något ensidigt – man har tittat, låtit sig inspireras, men inte på djupet tagit sig an sammanhangen. Kuratorn Anna Katz låter den diskussionen ta plats i utställningen. Det är bra och utställningen som helhet lyckas på så vis både informera om en specifik tid, fördömligt utan pekpinnar, och att föra resonemanget in i vår.
P&C öppnade upp för vad som kan inkluderas och omnämnas som konst. Dagens konstnärer har tillgång till en annan begreppsapparat när de nu för diskussionen vidare.
Jenny Danielsson
Foto (överst): Jeff Mclane/MOCA Grand Avenue, Los Angeles. Utställningen pågår 27 oktober 2019 – 11 maj 2020
