Konstakademien, Stockholm: Åsa Knoge (21/2-5/4)

Det man inte kan säga något om bör man behandla med tystnad, brukar tolkningen av filosofen Ludwig Wittgensteins berömda sentens lyda. I själva verket var det nog så, att Wittgenstein pekar på nödvändigheten av andra språk – exempelvis konstens – för att vi till fullo skall kunna göra vår verklighetsuppfattning begriplig. Om Åsa Knoge läst Wittgenstein vet jag inte, men hon befinner sig i omedelbar närhet av den store filosofens grundproblem. Knoges teckningar, som nu visas på Konstakademien i Östra galleriet, utstrålar kamp men inte strid. Det är en kamp för att mödosamt och med begränsade medel frilägga en struktur i skapelsen. Arkitektoniska och organiska detaljer vrider sig kring och ur varandra, stundtals tycker man sig känna igen konturerna av en form bara för att en sekund senare förlora sig i malströmmen av streck och linjer. Knoge tycks inte arbeta utifrån ett fastställt koncept, utan har ett högst experimentellt förhållande till sitt tecknande. Varenda bild bär på möjligheten av att också kunna bli något helt annat. Här är risken minimal för att man skall tappa bort sig på vägen, eftersom varje nytt svep genom bildrummet också öppnar nya synvinklar på vad som annars kunde förefalla förutsägbart och monotont. (Adress: Fredsgatan 12)

Utskriftsvänlig version