Konstnärsdrivna gallerier är numera en viktig del av den svenska konstens infrastrukur. Faktum är att de tycks ha blivit viktigare med åren. Landets största konstmässa – Supermarket – drivs av en grupp konstnärer, och i många svenska städer är det konstnärsdrivna gallerier och projektrum som svarar för den kulturella förnyelsen. Fortfarande hör man emellertid kritik av de konstnärsdrivna utställningsrummen, en kritik som går ut på att det mest rör sig om kompisar som ställer ut varandra eller om ett reservat för de konstnärer som inte platsar på den tuffa kommersiella galleriscenen. Kanske låg det en del sanning i detta förr, men knappast nuförtiden. Dagens konstnärer rör sig fritt mellan de kommersiella, statsunderstödda och konstnärsdrivna scenerna utan större besvär. Snarare är det så att vad man vill visa som avgör vilken scen man väljer.
Om någon till äventyrs fortfarande hyser fördomar av det slag som nyss beskrivits bör ID:I Galleris jubileumsutställning “Untied:Notions” definitivt övertyga om motsatsen. ID:I har numera möjligheten att arbeta med en oberoende utställningsproducent, Anne Klontz, vilket varit av godo inte bara för jubileumsutställningen utan för galleriets verksamhet i stort. Inte för att man var taffliga förut, men professionaliteten när det gäller presentationen av utställningarna har höjts åtskilliga snäpp på senare tid. Det är en modell som även vissa kommersiella gallerier provat på med gott resultat. Tyvärr är konceptet svårt att finansiera, vilket är synd eftersom den fria blicken ofta ser saker som varken konstnär eller arrangör kan förväntas upptäcka.
ID:I:s ordinarie lokal på Tjärhovsgatan på Södermalm i Stockholm är närmast ett hål i väggen, och fungerar därför inte som visningsrum för en hel jubileumsutställning med nästan 40-talet deltagare. Därför har man tillfälligt hyrt in sig i Konstfacks lokaler vid Telefonplan. Ett lyckokast, visar det sig. Konstnärer som man tidigare kunnat se hos ID:I i det lilla formatet får nu möjlighet att att ut svängarna ordentligt. Och som de gör det.
Christian Rieloff och Arni Gudmundsson visar två stadiga mansskulpturer med buskiga mustascher som tillverkats av kvinnligt könshår, ett snärtigt inlägg i genusdiskussionen (övre bilden). Helene Hortlund låter sina organiska skulpturer sväva över utställningsbesökarnas huvuden, på en gång vackra, fascinerande och en smula obehagliga eftersom deras formspråk vittnar om processer som inte helt kan kontrolleras (mellersta bilden).
Många av verken i utställningen levererar slagkraftiga politiska samtidskommentarer, som Nils Claessons s.k. Pudaslåda där besökarna inbjuds att lägga sig ned och hungerstrejka för valfritt ändamål eller Stefan Karlssons gayporriga tapet (nedre bilden) som med sitt dekorativa mönsterspel lockar betraktaren närmare tills dess att man upptäcker vad som egentligen pågår på väggen…
Och så finns det konstnärskap/verk som helt enkelt mått bra av att skalas upp i format, som Örjan Wallerts grafiskt stringenta installation eller Betrice Hanssons väggkonstverk, ett objet trouvé som spelar med genimskinlighet/ogenomskinlighet på ett dekorativt sätt. Det finns inga goda skäl att avstå från ett besök på “Untied:Notions”. Gå dit, och känn den skapande energi som är de konstnärsdrivna galleriernas livsnerv!
Adress: LM Ericssons väg 26, Telefonplan/Stockholm
Utställningen pågår under perioden 26/10 – 2/12
Anders Olofsson (text och foto)
Utskriftsvänlig version
