Först ut på nya Galleri SteinslandBerliner var Finsta med utställningen ”Pink Stuff” som byggde på stora spraymålade teckningar. Finsta är utbildad grafisk formgivare vid konstfack och jobbar i olika medier och tekniker, och nyligen debuterade han som videoregissör, med videon ”Panik” åt gruppen Far och Son. Redan med andra utställningen tycks Galleri SteinslandBerliners inriktning vara klar. En plattform för konstnärer som glider mellan konst och formgivning och som har nära kopplingar till musik, och gärna har åtminstone en doft av gata. Det är musikens intima och djupa förhållande till bilden och bildkonsten som är utgångspunkten för grupputställningen ”Art of Music”. På väggarna hänger 18 konsertaffischer av lika många konstnärer, bland andra Andreas och Fredrika, Stefan Marx och iLL-Studio.
Det finns ett fantastiskt klipp på YouTube med Elvis från en presskonferens 1972, där han sitter iklädd vit scenkostym med mantel och ansätts med frågor om vad han tycker om kriget i Vietnam och de ungdomar som vägrar ge sig ut i kriget. Skulle han själv ha vägrat idag? Elvis, som varit underofficer och poserat i uniform på många bilder, svarar undvikande och säger att han bara är en artist. Han vill inte prata politik. Någon frågar om hur det är att som stjärna att leva upp till bilden av sig själv. ”Svårt, så mycket kan jag säga”, blir svaret från en fortfarande uppenbart pressad artist. Någon frågar om bilden av honom som blyg, fattig lantis, och i ett ögonblick förändras hela situationen. Elvis höjer sina ögonbryn, och svaret kommer rappt. ”Den bilden vet jag inte var du har fått ifrån”, säger Elvis samtidigt som han reser sig upp, ”se bara på det här guldbältet”. Det är först när artisten och skådespelaren Elvis ”the King” Presley får en möjlighet att spela upp bilden av sig själv som en fräck, vulgär uppkomling som han tycks kunna slappna av och ta kontroll av situationen.
Musikens och artistens image, i form av affischer, flyers, skivomslag, kläder, scenshow och musikvideos är något som alldeles uppenbart både berikar och låser tolkningen. Som skivsamlare som spenderat tusentals timmar på skivbörser och loppmarknader så har jag lärt mig att de som gör de bästa fynden utvecklat en närmast otrolig känsla för att tolka musiken utifrån fina nyanser i skivomslagens kvaliteter. En bedömning där allt från papper, över typografi, medverkande musiker och producenter till skivetiketten tas in i bedömningen.
Min förmåga är inte så välutvecklad, men inne på ”Art of Music” lyckas jag ofta plocka såväl genre som artist på en gång. Ibland är det svårare, och några gånger undrar jag hur konsertarrangören eller formgivaren egentligen har tänkt. Fast efter ett tag inser jag att affischerna på SteinslandBerliner inte refererar till riktiga konserter utan till de deltagande konstnärernas egna visioner, och då växer omedelbart utställningen från en snygg samling affischer till en skarpt formulerad kommentar över musikkonsumentens föreställningshorisont.
(Adress: Bondegatan 70)
2008-12-14 Jacob Kimvall (text), Galleri SteinslandBerliner (foto)
