Wetterling Gallery har ett gott öga till de amerikanska popkonstnärerna. Så det förvånar inte att man påpassligt hänger på Moderna Museets stora Ed Ruscha-utställning med en egen utställning av Ruscha-verk bestående av grafiska arbeten, bokkonst och några mindre målningar. Ruschas rötter finns i popkonstens pionjärgeneration på 60- och 70-talet, men han är samtidigt en kameleont som slickat i sig lagom doser konceptualism och postmodernism, dock utan att det någonstans blivit oförutsägbart eller farligt. Att det amerikanska presidentparet lånat in hans verk till Vita Huset är symtomstisk: Ed Ruschas verk är coola, snygga och passar in i de flesta sammanhang. Både Barack Obama och finansmogulerna på Wall Street kan dekorera sina styrelserum med Ruschas bilder. De andas nostalgi i sin flirt med ett USA som inte längre finns samtidigt som de plockar upp postmodernismens intresse för allehanda textbaserade utsagor och masskommunikationens språk.
Men efter en stund tröttnar jag, som jag alltid gör när jag ställs inför konst som inte bjuder motstånd. De betydligt coolare tjejerna Barbara Kruger och Jenny Holzer tog popkonsten ett steg längre, och gjorde språkspelen till både kulturkritik och självkritik. Dit når aldrig Ed Ruscha. Bäst är den gamle grafikern när han återvänder till bokkonsten. Hans version av Kerouacs “On the Road” garneras med pinuppor, bildelar, ölglas och varumärkesdetaljer, somliga av dem i sober gråskala, andra enbart synliga som vita relieftryck. Här går 50-talet igen på sitt allra mest charmerande sätt, men med ett stänk av vemod och insikten om att det förflutna är oåterkalleligt.
Adress: Kungsträdgården 3, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 27/5-2/7
Anders Olofsson (text), Wetterling Gallery (foto)
