Recensioner

Sharon Hayes är en amerikansk konstnär och hbtq-aktivist med akademisk bakgrund och visar en samling av sina verk på Moderna. Utställningen är tänkt som en ekokammare, som en samling röster främst hämtade ur den moderna hbtq-historien. De tar gestalt i lesbiska tidskrifter, affischer, filmer och annat arkivmaterial från femtiotalet och framåt. Hayes lyfter gärna fram enskilda röster för att tala…

I de gamla båghallarna i Malmö klättrar Viktor Strands träskulptur högt upp mot det välvda taket, medan Ruben Risholms sotbrända ”Träbarnet” tyst kurar i ateljén. Det är premiär för konsthögskolans årsutställning i den långsträckta byggnaden, där merparten av skolans elever och verkstäder huserar sedan i höstas. Atmosfären här skiljer sig drastiskt från de tidigare fem våningsplanen i sekelskiftets Mellersta Förstadsskolan,…

Bilden svävar viktlös i luften. Den omvandlas och vrider sig runt sig själv i en ändlös loop, samtidigt flyktig och fast. Jag ser bilden av ett odjur i människokropp, en bestialisk varelse klädd i trasor, uppfylld av en förtvivlad vrede. Cyprien Gaillards animerade hologram bearbetar Max Ernsts målning ”L´Ange de foyer” – ”Härdens ängel” på svenska – målad 1937 som…

En arkitektur av hud. Går det att beskriva Nina Roos senaste målningar så? Deras lena ytor tycks bukta och bågna som vore de gjorda av kroppslig materia. Här och var möts de i hörn och flikar. Eller är det glipor och snitt? ”Risk” kallar hon den svit av enorma bilder som fyller Lunds konsthalls bakre sal. Tillsammans med besläktade ”Crimson…

Som av ett lyckokast visas just nu Jan Håfströms arbete i två parallella utställningar i Stockholm, ”Den vita bussen” på Galleri Andersson/Sandström och ”Hotel Eden” på Liljevalchs konsthall. Två presentationer av olika karaktär som ger draghjälp och arbetar i dialog med varandra. På Liljevalchs bjuder Håfström in till en iscensättning där 16 målningar samlats i en konstruktion byggd av svartnade…

Vid första anblicken tycks Phyllida Barlow och Spencer Finch vara varandras motsatser. Där Barlow är maximalist och har ett grovhugget skulpturalt uttryck med stora gester, är Finch minimalist med sina stillsamma iakttagelser, ofta i mindre verk på papper. Barlow drar in betraktaren i rummet och håller en i ett fast grepp, medan Finch ständigt refererar till minnen av färg- och…

I förstone kan John Zuriers andra utställning på Galerie Nordenhake i Stockholm ge ett bedrägligt intryck av monokromi. Till att börja med uppfattar man mest en serie blåsvarta, gulockra, blekrosa eller mossgröna rektanglar som glest sträcker sig in genom utställningsrummen. Det är mycket som har valts bort. Här finns mycket lite av komponerande, av färgackord och formspel. Men denna entonighet…

Pipilotti Rist pressar ansiktet mot glaset, så näsan trycks ihop och läppstiftet smetar. ”Öppna min glänta” heter videoverket, ursprungligen gjort för att visas på storbildsskärm vid Times Square i New York. Ungefär som ville hon slå upp ett hål bland asfalt, skyskrapor och reklamtavlor, och låta det kroppsliga och intima tränga ut. ”Öppna min glänta” är även titeln på Louisianas…

En hop fiskben, hela eller fragment av ryggrader och huvuden med tomma ögonhålor ligger utspridda på en porös och kalkliknande terräng. Renskrapade, lövtunna och uttorkade efter fåglarnas framfart och vädrets påverkan. Förmultningsprocessen är så långtgående att en del fiskrester har hunnit förvandlas till puder, lika fint och grinigt som markens sandiga topografi. Ett neutralt och mjukt ljus sprider sig över…

I spännvidden mellan digitaliseringens virtuella verklighet och hantverkstraditionens taktila erfarande rör sig Bella Runes arbeten genom olika skal av materialitet, kollektiva drömmar och rumslig utsträckning. De skulpturala verken ger i sina skilda uttryck en ambivalent utopisk ton som för tankarna till tidsresor, mellankrigstidens ödesdigra framstegstro, nutidens fitnesskultur och så något äldre, långsammare, ett nedärvt kunnande som med seghet drar sig…