Vad är egentligen lycka, och är det ett verkligen ett tillstånd att sträva efter? Tja, det är komplexa frågor som har många svar. De mer genomtänkta brukar landa i att manifesterad lycka snarast är ett tecken på djup olycka och en undran om lyckan ens finns i realtid, eller bara som ett minne. Att småbarnsåren brukar beskrivas som livets lyckligaste är ett talande exempel och inget som särskilt ofta brukar föresväva småbarnsföräldrarna i stunden.
Den ryska konstnären Maria Pogorzhelskayas utställning ”Lycka till och från”, på det konstnärsdrivna initiativet Köttinspektionen i Uppsala, formulerar ett förslag och ringar in något som kunde beskrivas som ett vardagligt Nirvana. I tre serier av målningar får vi punktnedslag i ett tillstånd av partiellt utslocknande som är att beskriva som lyckligt. Det som förenar ”Masks”, ”Girls” och ”Boys with Ipads” är att de alla visar situationer där nuet är intensivt och inte bär andra begär än det faktiskt levererar.
I den utlevande ”Girls” visar Pogorzhelskaya svirande unga kvinnor som faller genom natten med samma eufori som Håkan Hellström gjorde på sin debutskiva. Dansen har inget slut. Fyllan ingen morgondag. Man kunde invända att det konsekvensneutrala nuet är en chimär, men har man varit där vet man att det faktiskt finns. Att de utlevande ofta visar brösten som om de vore med i en gammal high school-film skulle också kunna bära invändningen att lyckan förefaller underordnad en patriarkalt dikterad blick, men det rör inte Pogorzhelskayas gestalter i ryggen. De väljer helt enkelt bort den aspekten.
I en av målningarna solar två kvinnor på en motorbåt i full fart. Den ena sitter i aktern, den andra i fören. Vid styrpulpeten i mitten är det tomt. Gissningsvis är bäraren av den patriarkala blicken helt enkelt raderad. Möjligen är lärdomen att lyckan alltid kräver ett visst mått av blindhet.
I ”Masks” och ”Boys with Ipads” är motiven istället kvinnor som lägger ansiktsmasker och unga pojkar djupt försjunkna i skärmar eller intensiv vänskap. Bägge grupperna suveränt avskurna från omvärldens alla eventuella krav och likgiltiga inför alla förväntningar.
”Lycka till och från” är en utmärkt utställning. I Köttinspektionens stora sal har ett rum i rummet byggts upp av rosa väggelement, och de två rummen som utställningen tar i anspråk bildar en tajt helhet.
Maria Pogorzhelskaya målar snabbt och nästan skissartat, men mycket skickligt. Skikt och penseldrag är medvetet synliga, som för att understryka att målningen är mitt i en tanke.
Motiven är ganska tydligt överförda från fotografier, och i processen blir de avbildade situationerna än mer befriade från en komplex omvärld. Mer än något annat blir helheten en fanfar för måleriet i sig – ytterligare ett tillstånd avskuret från det besvärande bruset som omger oss. Det här är bilder som faktiskt tror att måleriet kan förmedla någonting viktigt, och det i sig gör mig faktiskt en liten smula lyckligare.
Sebastian Johans
Foto: Köttinspektionen, Strandbodgatan 3, Uppsala. Utställningen pågår 18 januari – 2 februari 2020
Utskriftsvänlig version
