Recensioner

Inne i Malmö konsthall reser sig det nordvästra palatset i den irakiska staden Nimrud. Eller snarare en spökversion av hur det såg ut, innan terrororganisationen IS år 2015 körde in bulldozern och sprängde allt i bitar. Vandaliseringen var inte den första. När den irakisk-amerikanske konstnären Michael Rakowitz återskapar dess storslagna reliefer, gapar delar av den rekonstruerade salen (Room G) tomma.…

”Once again I fall into my feminine ways”, sjunger åtta musiker melankoliskt i var sitt rum i en stor herrgårdsvilla. De upprepar samma mening om och om igen, likt ett mantra eller en vilsam vaggsång. Jag upplever genast att upprepningen gör gott, det känns avslappnande med det återkommande, något helt annat än den ständiga föränderlighet som annars råder i det…

Ett ljust och samtidigt distinkt ljud fyller den stora salen. Det kommer i en jämn ström, och låter lite som fallande snökristaller eller atmosfärisk fågelsång. En sorts tal. Den turkiska konstnären Ayşe Erkmens ljudverk ”Dolapdere” (2017) består av en digitalt omvandlad uppläsning av namnen på affärer och företag som ligger utmed en gata i stadsdelen Dolapdere i Istanbul. Jag befinner…

Den sjunde kontinenten refererar till den enorma mängd plast som guppar runt i våra världshav. Människorna har kokat plast av jordens resurser och fått fram ett material som planeten inte kan bryta ner. Överlag håller miljöförstöring på allvar på att förändra förutsättningarna för livet här. Kan människorna göra någonting åt saken? Att döma av årets upplaga av Istanbulbiennalen är svaret…

”Haga. Cosy shopping and fika since 1648.” Jag står vid trapporna som leder upp till fästningen Skansen Kronan. Jag lyssnar på ett platsspecifikt ljudverk av Pia Sandström – men ser hela tiden den där svengelska, så flagrant ljugiga, cyniska banderollen över en av gågatorna. ”Cosy shopping.” Det är ju inte bara det att Haga historiskt sett varit en helt eländigt…

”Det här är ett verk av Tino Sehgal. Vill du ta del av det?” Moa uttalar dessa ord med en röst som låter mycket äldre än hennes späda flickkropp antyder, och det är något behagligt och tillförlitligt i hennes lillgamla gest – som att vara hemma. Så inleds en dialog om ”framsteg” i sann aristotelisk anda, samtidigt som konstverket långsamt…

”Jag kan tänka mig en konst helt utan former”. Yttrandet har fällts av Rune Hagberg, som gick bort 2015 och nu ägnas en retrospektiv utställning på Fullersta Gård. Det har blivit en serie lågmälda kabinett med minimala åtbörder och förseglade tecken. Några av 1950-talets mer explosivt gestuella tuschteckningar finns visserligen med, någon gång syns en insats av blått eller rött…

En tyst men rungande dramatik och en stoisk värdighet går igen i merparten av Charlotte Gyllenhammars verk. Varje gång jag möter hennes konst kommer jag på mig själv med att leta efter sprickorna, efter ett läckage som får de tigande skulpturerna att tala. Så blir det också i den stora utställningen kastad/cast på Galerie Forsblom. Alla väntade inslag finns där.…

Chongli bor i Peking, där han har en butik. Inget speciellt med det, det är många år sedan kommunistdiktaturen insåg att kommunism inte fungerar i praktiken och att planekonomi i längden endast producerar brist, köer och svält. Men Chonglis butik skiljer sig från andra. I princip varenda lediga yta – invändigt men också utvändigt – är täckt med foton av…

I Arijana Kajfes pågående utställning, liksom i hennes två senaste i Stockholm, dominerar cirkelformen. På Konstnärshuset 2016 visade hon installationen Unseen, en tältkonstruktion där en film projicerades mot insidan av tältduken. I en rund bild med oskarpa kanter, ungefär som en projicerad lins – ett seende öga – gick en man omkring i ett ökenliknande landskap. Även den suggestiva bilden…