Publicerad 22 oktober 2010 Av I Recensioner Med 2262 Visningar

Gringolandia på Gotlands Konstmuseum

capitulo1_380Gotlands Konstmuseum visar under hösten utställningen ”Gringolandia” som sammanfattar Torbjörn Limés konstnärskap från år 2003 och fram tills i dag. Utställningens namn är en ordlek och är tänkt att fungera som ett utbytesord för USA och västvärlden.  En tankeställare för hur vi lever i våra samhällen där framgång mäts i konsumtion. Det första verket möts man av redan i entrén och det visar en bild av det fiktiva företaget ”Beton Bau” som projekterar orörd mark för byggen av upplevelsecentra. Platser där alla som redan har hög materiell standard och alla basala behov tillfredställda ska kunna köpa sig lite upplevelselycka, ett minne och något man kan berätta om efteråt.

Direkt till höger i entrén lyser ”Gringolandia” mot en i röda fina neonbokstäver, det ger känsla av att vara på väg in till en värld som stannat av, som inte hängt med i utvecklingen. Bakom skylten öppnar sig ett rum med en självlysande kub bestående av förpackningar från vilken dagligvaruhandel som helst. Det är en mäktig installation som bär namnet ”My White Trash” och speglar en årsförbrukning av Torbjörn Limés familjs konsumtion. En konsumtion som känns alldaglig för oss som bor i Gringolandia men inte för dem som bor på andra sidan gränsen.

Att spegla sitt eget liv är kännetecknande för Limé och han dyker upp själv i flera av de drygt tio verken som visas. Bland annat i videoverken ” Zehn Minuten Studium: George W. Bush besucht Kopenhagen, Sommer 2005, samt Zehn Minuten Studium: George W. Bush besucht Berlin, Sommer 2002 (2006)“ (bilden nedan) där han både deltar och filmar demonstrationerna mot Bush och USA:s inblandning i kriget i Irak. Det är en märklig bild de här filmerna visar då scenerna med Bush är av filmningar från TV-utsändningarna, närmare än så kommer inte Limé Busch. Alla gator och vägar där han passerar är noga avspärrade, så hans besök i Berlin och Köpenhamn ter sig ensamma och avskilda i förhållande till det kryllande folkliv som fyller gatorna med gemenskap och ett samstämmigt budskap.

studium

Sviten “Topografiska Definitioner” är betydligt stillsammare, det är en serie oljemålningar i svart/vitt där Limé målat av tidningsbilder med fotografisk precision. Det är som om han med den handlingen vill säkra ett utsnitt från vår närmaste historia till framtiden. För vem kommer att minnas kackerlackan när den är utrotad ifrån vår jord, eller är det kanske så att det är den som kommer att överleva oss. Bilderna är placerade i rad och alla har samma mått vilket gör att man även kan se dem som en filmremsa, en dokumentär av vår tid.

Det verk som både roar och oroar mig mest är “Poetry In Motion” (bilden överst), ett text- och ljudverk i 13 delar där varje del består av en plexiglasskiva med namn som bildar atombombssvampen. Det är snyggt och monterade bredvid varandra bildar de en hel skog av svampar. Namnen läses upp av en talsyntes och är varje enskild kärnvapenprovsprängning som USA gjort i Nevadaöknen och Bikini-atollen mellan åren 1945-1994, totalt 1 400 namn i Limés verk. Själva namnen som till exempel Blackfoot, Jarlsberg, Priscilla, Kepler, Mars, Mohawk, Fox och Checkmate känns helt absurda i sammanhanget även om de är vackra och låter som rena poesin då de läses upp. Jag tycker mycket om det här verket och kan inte låta bli att le åt vår bisarra värld.

 Adress: S:t Hansgatan 21, Visby
Utställningarna pågår under perioden 2/10–23/1, 2011

Annika Marusarz (text), Torbjörn Limé (foto)

Frilansskribent som jobbar med idé och text i allt från längre artiklar till korta twitter-rader. Är medlem i Svenska Konstkritikersamfundet, AICA och har en bakgrund som konservator.

1 Kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.