Recensioner Kategori

Publicerad 16 februari 2020Av Jenny DanielssonI Recensioner

Betye Saar på LACMA i Los Angeles

Det här är en utställning som bottnar i berättande och som understryker hur viktigt det är för individen hur vi beskriver och talar om varandra i allmänhet. Och Betye Saars berättelser är betydelsefulla, både att berätta och att lyssna till. A Loss of Innocense är skrivet med snirkliga bokstäver på en liten trägalge. På galgen hänger en skir dopklänning och under den står ett fotografi av en mörkhyad bebis omsluten av tyll och volanger på en miniatyrstol. Ett typisk dopporträtt taget någon gång under förra seklets första hälft. Vad väntade [...]Läs mer

Publicerad 11 februari 2020Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Hederus, Hultman och Lundgren-Tallinger: Det fjärde hörnet

Utställningens titel “Det fjärde hörnet” tolkar jag som den polyfoni som kan uppstå ur tre olika rytmer. För olikheterna i anslaget mellan Malin Hederus, Karin Lundgren-Tallinger och Cecilia Hultman är tydliga men ändå begripliga. Malin Hederus ger i det första rummet en flyktig ingång, om än med rymd för eftertanke, till vad som krävs av besökaren för att kunna närma sig verken med naken blick. Verket ”Var dag, vardag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag” består av rosa t-shirts installerade på väggen. Tröjorna ser nyinköpta ut, de ömsom kränger och ömsom somnar, [...]Läs mer

Publicerad 7 februari 2020Av Björn LarssonI Recensioner

Pentti Sammallahti på Fotografiska

Utställningen med finska fotografen Pentti Sammallahti på Fotografiska är en fantastisk och inte så lite surrealistisk upplevelse. Sammantaget är utställningen ett panorama över landskap regerat av fåglar och hundar utan att för den skull vända sig mot genren naturfotografi. Det är en omfattande presentation med inte mindre än 175 bilder som alla förefaller vara lika minutiöst tillkomna. Trots att verken sträcker sig över ett halvsekel är intrycket att tiden på något sätt förefaller vara densamma igenom hela utställningen. Det finns några återkommande huvudpersoner i Sammallahtis inte så sällan svagt krökta [...]Läs mer

Publicerad 4 februari 2020Av Johanna TheanderI Recensioner

Maria Miesenberger på Anna Bohman Gallery

Blankpolerade människokroppar spanar ut över galleriet, står på huvudet eller hoppar bock. Vissa är mindre, som barnkroppar och andra är lite större, kanske tonåringar eller vuxna. Ambivalensen i identiteten hos Maria Miesenbergers skulpturer är en av kärnorna i hennes konstnärskap. För det är bland annat i den ambivalensen som mening produceras. Hennes subjekt är inte förankrade i någon konkret tid utan rör sig obehindrat mellan barndom och vuxen ålder i ett permanent tillstånd av flux, som frammanar en något oväntad känsla av frihet. Skulpturerna ”Leap of Faith” möter mig i [...]Läs mer

Publicerad 31 januari 2020Av Sara ArvidssonI Recensioner

The 4th Floor på 3:e våningen

Efter ett par års tystnad är det rörliga galleriet Nomad, som drivs av Pontus Westerberg och Gunéll Kulieva, tillbaka med grupputställningen ”The 4th Floor” på 3:e våningen. Den kaxiga titeln ger sken av att detta kan vara något utöver det vanliga – att ribban har höjts en grad. När jag besöker utställningen under vernissagedagen blir jag först lite bekymrad över hur tunn presentationen är; konsten försvinner nästan i det luftiga rummet. Det tar ett tag innan jag lyckas bilda mig en någotsånär uppfattning om verken och kan placera dem i [...]Läs mer

Publicerad 28 januari 2020Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Jarl Ingvarsson på Galerie Forsblom

Besökaren möter två trappstegar målade med akryl och kol på tyg, som liknar lakan, när man kliver in på Galerie Forsblom. En stege till besökaren och en till konstnären att klättra upp på? De är hastigt målade som på ett plötsligt utslag på en EMF-meter, ett instrument som avläser elektromagnetiska fält. Tänker mig att Jarl Ingvarsson har trappstegen i sin ateljé av praktiska skäl och därför också har hämtat inspiration från ”föremål som i förbifarten fångat hans uppmärksamhet” så som utställningstexten ger. Men alla val betyder väl något, inte sant? [...]Läs mer

Publicerad 25 januari 2020Av Andreas GedinI Recensioner

Johanna Gustafsson Fürst på Accelerator

Kvällen innan jag ser Johanna Gustafsson Fürsts utställning på Accelerator är jag på Dramaten och ser Samuel Becketts ”I väntan på Godot”. Johan Ulvesson och Jonas Karlsson spelar Didi och Gogo. Det är en mycket lyckad föreställning där gravallvar, existentiell ångest och slapstick traskar hand i hand. Scenen är en kulle vid en landsväg med ett avlövat träd som ett spretigt tecken mot fonden. När jag stigit ned till Accelerators stora utställningshall möts jag av en skog av nästan identiska trädliknande konstruktioner. Stämningen är svalt apokalyptisk, någonting allvarligt har redan [...]Läs mer

Publicerad 24 januari 2020Av Sebastian JohansI Recensioner

Maria Pogorzhelskaya på Köttinspektionen

Vad är egentligen lycka, och är det ett verkligen ett tillstånd att sträva efter? Tja, det är komplexa frågor som har många svar. De mer genomtänkta brukar landa i att manifesterad lycka snarast är ett tecken på djup olycka och en undran om lyckan ens finns i realtid, eller bara som ett minne. Att småbarnsåren brukar beskrivas som livets lyckligaste är ett talande exempel och inget som särskilt ofta brukar föresväva småbarnsföräldrarna i stunden. Den ryska konstnären Maria Pogorzhelskayas utställning ”Lycka till och från”, på det konstnärsdrivna initiativet Köttinspektionen i [...]Läs mer
När jag i mitten av 80-talet började titta på bildkonst var Ola Billgrens atmosfäriska metamåleri och kanske särskilt hans collagesvit Romantiskt landskap en given tyngdpunkt för mig. Den innehöll mörka civilisations- och naturbilder sammanfogade av fragment från massmedia. Det var postmoderna tider som rådde, med påbjuden bild- och språkkritik, och där fanns landskapet som en genre möjlig att klä i samtida dräkt. 1987 visades den nordiska biennalen Borealis 3 under titeln ”Måleriet och det metafysiska landskapet”. Deltog gjorde en dåtida ny generation målare, med namn som Max Book, Olav Christopher [...]Läs mer

Publicerad 19 januari 2020Av Maryam FanniI Recensioner

Åsa Schagerström på Handarbetets Vänners Galleri

Den amerikanska porträttfotografen Mike Disfarmer, som levde och verkade runt förra sekelskiftet, föddes Meier – mjölkbonde på tyska – men bytte namn till Disfarmer – ungefär o-bonde – som för att tydligt manifestera ett avståndstagande och brott mot sitt ursprung och familjenamn. Han var dessutom övertygad om, och påstod, att han som spädbarn förts till sitt föräldrahem med en tornado, och att han alltså inte kan ha vuxit upp med sina biologiska föräldrar. Åsa Schagerströms bildberättelse ”Urmodern”, en serie broderier som även har sammanställts till bok utgiven på Syster förlag, [...]Läs mer