Recensioner Kategori

Publicerad 10 december 2020Av Carolina SöderholmI Recensioner

Charlotte Gyllenhammar på Skissernas museum

Smack! Klafs! Den blöta gipsen träffar kroppen med våldsam kraft. Igen och igen. Bleka smockor glider över bar hud och underkjol, täcker armar och hals. Sittande rakryggad på ett snurrande podium ändrar kvinnan inte en min. Snart smetas även hår och ansikte in av de svartklädda gestalter som rör sig i videons periferi. När också näsa och mun täppts till snurrar den inkapslade figuren långsamt hela varvet runt. Det spelar ingen roll att rummet där jag sitter är folktomt och luftigt. Känslan av andnöd är akut. I takt med att gipset [...]Läs mer

Publicerad 5 december 2020Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Idun Baltzersen på Galleri Magnus Karlsson

Svensk-norska Idun Baltzersen arbetar med flisiga plywoodskivor där träet snittas upp med stämjärn och stickel. De frenetiskt uppskurna spåren i det levande materialet färgas sedan in och trycks på mjuka textilier. Bilderna klipps därefter itu och sammanfogas på nytt. Likt en ompaketerad våldsakt. Omsorgsfullt hoptråcklad och lagad på nytt med blottad hand. Linjerna i teckningen får mig att tänka på armar med många snabbt skurna snitt på rad. Ljusa ärr mot mjuk hud. Skivorna kapas och används till de hopfogade spegelvända motiven. En avvägd korrelation där metoden har blivit lite [...]Läs mer

Publicerad 2 december 2020Av Cathrine HellbergI Recensioner

Martine Flor på Obra

Martine Flors utställning The Still på Obra i Malmö bär en försiktig rörelse mot besökaren, med sin begränsade färgskala och lågmälda lockelse. Det första jag möts av är två stora bilder ur serien Letters to Him Who Hides Wastelands Whitin. Verken består av handskriven text under ett halvtransparent papper. ”Automatic writing”, som kanske bäst översätts till flödesskrivning, kan vara en teknik för författare att komma igång med sitt skrivande. Att fånga formuleringar när de händer, men kan också användas som ett mer spirituellt sökande. Just att fånga något undflyende korresponderar [...]Läs mer

Publicerad 30 november 2020Av Annika NordinI Recensioner

Anders Sunna på Bohman-Knäpper

Konflikt och tilltro är grundbultarna i Anders Sunnas konstnärskap. Olösligt sammansvetsade. Men undertonen närd av återhållen vrede, bågnar lika starkt av hejdlös berättarglädje. Bildrummet är dramatiskt, färgsprakande och politiskt skarpt. Och bräddfyllt med plötsliga gläntor av stilla poesi. En brygd svår att värja sig emot. Konflikten bottnar i den mer än 40-åriga familjestriden om rätten att driva renskötsel. En kamp med svenska staten och samebyn de tillhört. Idag har släkten förlorat koncessionsrätten och fråntagits renmärket. Men ger inte upp generationers tradition. Hjorden är kvar och drivs nu enligt Sunna som [...]Läs mer

Publicerad 28 november 2020Av Mikael OlofssonI Recensioner

Matts Leiderstam på Galleri Hammarén

Man kan mycket väl analysera en målning som en brottsplats. Ungefär så sade en kännare i en BBC-serie som handlade om att skilja dyrbara mästerverk från skickliga förfalskningar. Men om det i det sammanhanget handlade om pigment och penseldrag och dukens ålder så gick filmaren Peter Greenaway betydligt längre när han i filmen Rembrandt´s J’Accuse – möjligen med en räv bakom örat – läste in ett helt blodigt kriminaldrama i Rembrandts Nattvakten och dessutom såg en homoerotisk attraktion mellan två av de huvudmisstänkta, Amsterdams blivande borgmästare Frans Banning Cocq och [...]Läs mer

Publicerad 26 november 2020Av Emma WargI Recensioner

Karl Dunér på Waldemarsudde

Dockorna bär svarta mantlar över bruna och grågröna klädedräkter. De är ungefär en meter höga, har stora händer och fötter men små huvuden. Karl Dunérs skulpturinstallation är placerad på ett lågt podium av gråmålade bräder. Alla dockorna sitter ned, merparten på knä. Deras små vackra huvuden är skulpterade och bemålade på ett sätt som i samspel med ljussättningen och kropparnas små mekaniska rörelser skapar antydda ansikten, trots att varken mun, näsa eller ögon egentligen finns. Jag inser att de föränderliga ansikten jag ser, inte är desamma som andra betraktare ser. [...]Läs mer
Ett grått suggestivt mummel. Orden är mitt första försök att verbalisera Anna Perssons teckningsinstallation Stationsområde på Göteborgs Konstförening. Men vad har egentligen verbaliserats med ordet ”mummel”? Något som blir tydligt om man lyssnar närmare, eller mumlet som något i vardande, ett språk som söker sin form? Bilderna visas som ett slags teckningsstilleben under glas på bord med vanliga vinklade arbetslampor som belysning, lampor som blir till betraktande gestalter eller i något fall snarare värmekällor som ska befrämja kläckningen av… vad? Jag ser rök, moln, kaos, skulpturalt tryfferat med förgyllda blobbor. [...]Läs mer

Publicerad 22 november 2020Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Matousch och Odentia hos Hillström

I det avlånga stora rummet på Cecilia Hillström Gallery hänger 11 + 11 anspråkslösa köttbullar gjutna i tenn, som små soldater, på rad mot varsin vägg. I Kristina Matouschs köttbullerum pågick även ett performance under öppningskvällen. En vit monumental tärning eller kub står mitt på rummet. Slät och vit, men så ser jag hur något mörkt tränger sig ut genom gipsskivan. Ett borrat hål. Så ytterligare ett hål, på en annan sida av kuben. När hennes performance är klar är rummet fyllt med ett dramatiskt damm från de penetrerade gipsskivorna. [...]Läs mer
Måleriet uppstår i förhållandet mellan dukens platthet och bildens illusoriska djup. Uppehåller sig i relationen mellan materialets realism och bildrummets sken. Kanske ett närmast ofrånkomligt sakförhållande, även om många försök gjorts för att helt undvika djupverkan och istället betona målningens rena fysiska uppträdande. Robert Ryman är kanske den målare som arbetat mest ihärdigt i den traditionen – hur som helst med det i särklass vackraste resultatet. Tre pågående utställningar på tre olika stockholmsgallerier lägger sina aspekter till historien genom att visa upp synnerligen förföriska ytor – på samma gång grunda [...]Läs mer

Publicerad 17 november 2020Av Andreas GedinI Recensioner

Hreinn Fridfinnsson på Galerie Nordenhake

Hreinn Fridfinnsson utställning A Group of Pieces på Galerie Nordenhake är just precis ett antal föremål eller verk som har organiserats till en helhet. Titeln antyder att det inte finns något tydligt sammanhållande tema, även om utställningen enligt galleriets information ska handla konstnärens relation till moder jord, vilket omfattar en större del av Fridfinnssons konstnärskap. Det är därför inte fråga om en ansamling helt disparata verk. Medvetet eller ej så finns det en tydlig dialektisk arbetsmetod i utställningen och i verken. Gravitation står mot ljuslågans uppåtsträvan, himmel mot hav, ljud [...]Läs mer