Recensioner Kategori

Publicerad 28 januari 2020Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Jarl Ingvarsson på Galerie Forsblom

Besökaren möter två trappstegar målade med akryl och kol på tyg, som liknar lakan, när man kliver in på Galerie Forsblom. En stege till besökaren och en till konstnären att klättra upp på? De är hastigt målade som på ett plötsligt utslag på en EMF-meter, ett instrument som avläser elektromagnetiska fält. Tänker mig att Jarl Ingvarsson har trappstegen i sin ateljé av praktiska skäl och därför också har hämtat inspiration från ”föremål som i förbifarten fångat hans uppmärksamhet” så som utställningstexten ger. Men alla val betyder väl något, inte sant? [...]Läs mer

Publicerad 25 januari 2020Av Andreas GedinI Recensioner

Johanna Gustafsson Fürst på Accelerator

Kvällen innan jag ser Johanna Gustafsson Fürsts utställning på Accelerator är jag på Dramaten och ser Samuel Becketts ”I väntan på Godot”. Johan Ulvesson och Jonas Karlsson spelar Didi och Gogo. Det är en mycket lyckad föreställning där gravallvar, existentiell ångest och slapstick traskar hand i hand. Scenen är en kulle vid en landsväg med ett avlövat träd som ett spretigt tecken mot fonden. När jag stigit ned till Accelerators stora utställningshall möts jag av en skog av nästan identiska trädliknande konstruktioner. Stämningen är svalt apokalyptisk, någonting allvarligt har redan [...]Läs mer

Publicerad 24 januari 2020Av Sebastian JohansI Recensioner

Maria Pogorzhelskaya på Köttinspektionen

Vad är egentligen lycka, och är det ett verkligen ett tillstånd att sträva efter? Tja, det är komplexa frågor som har många svar. De mer genomtänkta brukar landa i att manifesterad lycka snarast är ett tecken på djup olycka och en undran om lyckan ens finns i realtid, eller bara som ett minne. Att småbarnsåren brukar beskrivas som livets lyckligaste är ett talande exempel och inget som särskilt ofta brukar föresväva småbarnsföräldrarna i stunden. Den ryska konstnären Maria Pogorzhelskayas utställning ”Lycka till och från”, på det konstnärsdrivna initiativet Köttinspektionen i [...]Läs mer
När jag i mitten av 80-talet började titta på bildkonst var Ola Billgrens atmosfäriska metamåleri och kanske särskilt hans collagesvit Romantiskt landskap en given tyngdpunkt för mig. Den innehöll mörka civilisations- och naturbilder sammanfogade av fragment från massmedia. Det var postmoderna tider som rådde, med påbjuden bild- och språkkritik, och där fanns landskapet som en genre möjlig att klä i samtida dräkt. 1987 visades den nordiska biennalen Borealis 3 under titeln ”Måleriet och det metafysiska landskapet”. Deltog gjorde en dåtida ny generation målare, med namn som Max Book, Olav Christopher [...]Läs mer

Publicerad 19 januari 2020Av Maryam FanniI Recensioner

Åsa Schagerström på Handarbetets Vänners Galleri

Den amerikanska porträttfotografen Mike Disfarmer, som levde och verkade runt förra sekelskiftet, föddes Meier – mjölkbonde på tyska – men bytte namn till Disfarmer – ungefär o-bonde – som för att tydligt manifestera ett avståndstagande och brott mot sitt ursprung och familjenamn. Han var dessutom övertygad om, och påstod, att han som spädbarn förts till sitt föräldrahem med en tornado, och att han alltså inte kan ha vuxit upp med sina biologiska föräldrar. Åsa Schagerströms bildberättelse ”Urmodern”, en serie broderier som även har sammanställts till bok utgiven på Syster förlag, [...]Läs mer

Publicerad 16 januari 2020Av Emma WargI Recensioner

Petra Lindholm på Galleri Magnus Karlsson

Jag läser ibland texter bakifrån och jag tycker om att gå vilse. Petra Lindholms utställning tar upp två rum i galleriet och jag gjorde som jag gör ibland när jag läser, gick till det inre av de två rummen först och såg verken i omvänd ordning. Det nedsläckta rummet tas upp av ett enda verk, Bystanders, en film som sköljer bilder över mig och det är som att bevittna ett slags skapelseprocess. Solen i filmen är inte knappnålsstor och avlägsen som den tycks vara i verkligheten, den fyller nästan hela [...]Läs mer

Publicerad 8 januari 2020Av Carolina SöderholmI Recensioner

Leonard Cohen konsthyllas i Köpenhamn

Det börjar så lovande. En exposé av Leonard Cohens bästa ögonblick intar rummet. Från sextiotalets unga poet i solflimrande svartvita vyer till nittiotalets maffiga stråkar och de allra sista åren då den djupa rösten osannolikt nog blev än djupare. ”I want it darker”, sjöng han, och sedan var han borta 2016. På Kunstforeningen Gl Strand i Köpenhamn är jag inte ensam om att bli sittande i dunklet inför George Foks hyllningscollage i ljud och bild. Det är en bitterljuv frossa. Känslan av förlust påminner om Cohens stämma: ett mörker mjukt [...]Läs mer
Vivian Suter (Hatje Cantz) Form: Studio Manuel Raeder Det här kan nog vara årets vackraste konstbok. Enkelt upplagd och följsamt formgiven, samtidigt anspråkslös och attraktiv. Till övervägande delen består den av stora dokumentationsfoton på Vivan Suters mustiga målningar, men också på hennes hem och ateljé. Bildmaterialet i boken är faktiskt överväldigande och miljöerna flyter liksom ihop med de organiska färgformerna i Suters målningar. I hennes fall känns det inte som en kliché att säga att konsten är sprungen ur sin omgivning – den täta regnskogen i Guatemala. Inflikade mellan bilderna [...]Läs mer

Publicerad 18 december 2019Av Windy Fur RundgrenI Recensioner

Leontine Arvidsson på Norrtälje konsthall

Det hörs barn som gnäller, så fort jag kliver in på Leontine Arvidssons utställning på konsthallen. Samtidigt ropar någon: Fääärdiiiig, Färdig!! Medan ett annat barn vill ha välling och, aj, oj, musik, skratt och kaos i någon slags trivsam ordning. Familjeliv med småbarn alltså. Innehållet speglas i nio videofilmer, gjorda mellan 2011-2018, som går unisont i installationen ”Ett eget rum”. Ett rum där sladdar kors och tvärs, på väggar och golv mellan filmmonitorerna, förstärker detta pågående allmänmänskliga alarm. I mitten av rummet står en säng. I en av filmerna står [...]Läs mer

Publicerad 11 december 2019Av Emma WargI Recensioner

Sofia Hultén på Galerie Nordenhake

Maurice Blanchot skrev så här om litteraturen: ”Literature begins at the moment when literature becomes a question.” När jag ser Sofia Hulténs utställning på Galerie Nordenhake dyker citatet upp, lätt förvanskat i mitt huvud: Konsten uppstår i det ögonblick då konsten blir en fråga. Två tänder från en grävmaskinsskopa är upphängda på väggen. De har förlorat sitt sammanhang, sin skopa och maskinen, borta är den oftast manlige maskinföraren, tänderna har blivit berövade sin funktion. De har befriats och blivit vackra, hänger högt upp på väggen och verkar se ner på [...]Läs mer