Alla artiklar av Annika Marusarz

Frilansskribent som jobbar med idé och text i allt från längre artiklar till korta twitter-rader. Är medlem i Svenska Konstkritikersamfundet, AICA och har en bakgrund som konservator.

Publicerad 19 februari 2010Av Annika MarusarzI Recensioner

Marcus Hansson och Pia Ingelse på Gotlands Konstmuseum

Gotlands Konstmuseum visar under våren två nya separatutställningar med konstnärerna Marcus Hansson och Pia Ingelse. De är uppvuxna på Gotland, årsbarn och har bägge i sina separata utställningar kommenterat turistsouvenirdockan. Den där dockan man köper med sig hem i genomskinliga rör från utlandssemestern klädd i någon för landet typisk klädsel. Ofta får de aldrig lämna röret och egentligen är de klädda i gamla uniformer och folkdräkter så hur typiska är de, eller vad är det de representerar? Marcus Hanssons dockor är klädda i en vit svepning, kanske den klädseln som de [...]Läs mer

Publicerad 9 juli 2009Av Annika MarusarzI Recensioner

Gotlands Konstmuseum, Visby: Drömmare (17/6-20/9)

I Visby Konstmuseums sommarutställning ”Drömmare” har tolv konstnärer från Sverige och Finland samlats under temat drömmar. Initiativtagare till utställningen är de deltagande konstnärerna Eva Maria Ern, Katinka Andersson och Klara Kristalova. De gav de inbjudna konstnärerna Shakespeare-citatet: ”Vi är samma stoff som drömmar görs av, och vårt lilla liv är omgivet av sömn” som tema att arbeta med. En tacksam strof som är lätt att ta till sig. Drömmens värld går inte heller att ifrågasätta då dess flyktiga språk och bildvärld bara talar till drömmaren och på så sätt blir [...]Läs mer
Hur ser dagens folkkonst ut? Frågan aktualiserades inför det åttonde folkkonstsymposiet i Jönköping hösten 2007. En spännande fråga som deltagande etnologer, historiker med flera, försöker svara på i boken ”Rondellhundar och schablonspindlar”. Något entydigt svar får man inte utan varje författare presenterar sin syn. Men att kreativiteten i det offentliga rummet blomstrar som aldrig förr och att den inte kommer att dö är en gemensam tråd. Det offentliga rummet tillhör alla men det är det inte OK att göra vad man vill där. Vad som uppfattas som tillåtet att göra [...]Läs mer

Publicerad 2 juni 2009Av Annika MarusarzI Konstkommentarer

Trovärdighet saknas

Skicka Schyman till Bryssel! lyder parollen för Feministiskt Initiativs valkampanj. Det är en kampanj som öppet flirtar med den amerikanska president Barack Obamas. Men det finns en stor och västäntlig skillnad och det är att Barack Obama i sin kampanj blockade upp och synliggjorde de vi brukar kalla gräsrötterna. Bland annat i valaffischen ”HOPE” som undergroundlegenden Shepard Fairey har designat. Obama gav alltså gatans språk och bilder plats i sin valkampanj för presidenttiteln. Ett genialiskt drag som givetvis också talar direkt till en stor grupp väljare. Att Shepard Faireys valaffisch [...]Läs mer

Publicerad 5 mars 2009Av Annika MarusarzI Konstkommentarer

Kan man freda sig mot konsten?

Debatten har nu rasat ett tag om vad som är tillåtet att göra i konstens namn och inte. En debatt som inte är ny och naturligtvis är lagen en gräns även för konsten. Men samtidigt dras konsten med den gamla romantiska 1800-tals tanken om att det inom konsten inte finns några gränser. Ja, och där någonstans ligger debatten mellan vad som är rätt och fel. Själv vet jag uppriktigt inte vad som är rätt eller fel. För självklart ska en konstnär precis om en undersökande journalist kunna wallraffa. Men jag [...]Läs mer
Mona-Lisa Ericsson och Gunilla Kihlgren har valt titeln ”Fotfäste” för sin gemensamma utställning som visas på Konstmuseet i Visby. Det är andra gången de ställer ut tillsammans och de har följt varandra sedan de träffades för över 20 år sedan som elever på konstfack. Där fann de varandra i den gemensamma strävan bort från arbetet med glas som endast bruksföremål. Glas som material inbjuder ju till så mycket mer vilket också synliggörs i Ericssons och Kihlgrens olika uttryck. Mona-Lisa Ericssons verk känns sköra och ömtåliga medans Gunilla Kihlgren är robusta [...]Läs mer
Jubileumsåret på Konstmuseet i Visby avslutas med en riktig långkörare där fyra fristående konstnärer presenteras. Men konstnärerna bär också på ett släktskap till varandra då Eva är mor till Tova Mozard och Nils är far till Björn Hammarström. Det här till synes lite alldagliga temat tycker jag är spännande då det också speglar konsten och den tid konstnärerna är fostrade i. Att det dessutom visar sig att det handlar om tre konstnärs generationer med Tova Mozard som representant för dagens unga konstnärer och Nils Hammarström som tillhörde sextiotalets politiska konstnärskår, [...]Läs mer
I domkyrkan i Visby visas nu vandringsutställningen ”Made in Asia”. I den utställningen visar 17 kristna asiatiska konstnärer sina bilder av Kristus, Jesus, Frälsaren, Människosonen, Messias eller vad vi nu vill kalla honom. Man kan även säga att Människosonen är ”Made in Asia”. För även om vår västerländska bild av honom är en blond vit man så menar somliga att Bibeln berättar om Jesus som en man född och verksam i Asien och Afrika. Därför känns det spännande med andra Kristusbilder än de som vi i västerlandet lever med. Andra [...]Läs mer
Pye Engström är en välkänd konstnär i Sverige och finns representerad på en rad offentliga platser runt om i landet. Hon började på Konstfack 1945 och fortsatte efter det med studier vid konstakademierna i Köpenhamn och Stockholm. Men det är ifrån sin ateljé i Rute på Gotland som de flesta av hennes arbeten har kommit till. Några dagar innan hennes retrospektiva utställning öppnade fyllde hon 80 år och med tanke på det så känns det som Gotlands Konstmuseum ger henne en riktigt välförtjänt hyllning. Pye Engström är i första hand [...]Läs mer
Nathalie Djurberg visar tolv välgjorda leranimationsberättelser där varje bildruta har ägnats stor omsorg. De har en nästan ofattbar detaljrikedom som ger hennes figurer och miljöer en sällsynt realism. Man tänker helt enkelt inte på att det bara är lera och dockor som utgör scenerna som spelas upp utan man känner sig snarare som en smygtittare som betraktar något förbjudet. Miljöerna är ofta vardagsrum, en tillsynes lugn hemmiljö där ingen vill tro att övergrepp förekommer. Hans Bergs filmmusik förstärker intrycket av att det är något väl dolt och förbjudet som man [...]Läs mer