Upphovsrättsdebatten handlar sällan om konst, det handlar om illegal nedladdning av filmer, musik, programvara och e-böcker. Jag har aldrig hört någon säga att nedladdning av konst skulle vara ett problem. Jag kan förstå att konstnärer kan bli upprörd om deras bilder läggs ut på nätet utan tillstånd och att de vill ha betalt när deras verk reproduceras i olika sammanhang. Men när vi talar om konst på nätet rör det sig nästan bara om fotografier av konstverk mycket sällan om själva originalverket. Det är förmodligen detta som gör att konsten är förskonad från piratkopiering och att debatten är så lågmäld om upphovsrätt. Att fildela konst är helt enkelt ganska meningslöst. För till skillnad från musik, film, böcker och programvara där man får en kopia som har samma kvalité och format som originalet, så får du på nätet en konstbild som är liten, har dålig upplösning och felaktiga färger. Knappast något som dagens fildelande ungdomsgeneration efterfrågar.
Jag har sett hundratals bilder av Mona Lisa på nätet, men aldrig originalet. Jag vet vad tavlan föreställer men hur ser den ut? Är den så liten som de säger att den är. Hur ser ramen ut? Vilka färger och nyanser är egentligen de korrekta bland alla de olika färgvalörer som jag har hittat på nätet. Jag skulle vilja åka ner till Louvren, se och uppleva konstverket, känna på strukturen, ja, helt enkelt uppleva konstverket. Om jag däremot läser en e-bok på skärmen, ser en film på nätet, lyssnar på MP3-låtar så är jag ganska nöjd, för jag vet att det är samma upplevelse som originalet.
Någon större ekonomisk skada drabbar inte heller konstvärlden genom illegala kopior. För inte skriver man ut en bild av Cecilia Edefalks senaste målning och sätter upp på den hemma på väggen? Konstverk finns ofta bara i ett original eller i en liten upplaga av fysiska objekt som inte går att sprida eller dela med sig digitalt. Så konstnärerna kan inte direkt påstå att de förlorar några större inkomster som skiv- eller filmindustrin gör när människor gratis och olagligt laddar ner deras senaste filmer och album.
Konstvärlden skulle alltså kunna luta sig tillbaka och lugnt betrakta sina kollegor inom film- och skivindustrin som med blåslampa desperat jagar illegala fildelare. Men jag kan inte låta bli att undra varför det inte finns någon Spotify för konstvärlden. Spotify är en svensk tjänst som gör det möjligt att lagligt lyssna på miljontals låtar via sin dator. Det verkar som om deras databas har nästan allt i musikväg från de stora internationella artisternas senaste hits till små svenska gruppers skivor som är nästan omöjliga att få tag i. Programmet finns dels som en gratisversion med reklam och en betalversion där du slipper reklam och andra begränsningar. Jag tvivlar på att Spotify hade funnits idag om det inte hade funnits en enorm efterfrågan av digital musik på nätet som byggdes upp av en generation som började syssla med illegal fildelning i slutet av 90-talet. Men ingen har efterfrågat konst på nätet i någon större utsträckning, därför finns det heller ingen Artify. En tjänst som skulle ge dig möjlighet att söka bland världens alla konstsamlingar i en och samma databas. Ett program där man kan hitta all konst gammal som ny från världens alla hörn och där man kan skapa sina egna utställningar som man sedan kan skicka och dela med sig av till sina vänner. Men vad är väl en Artify mot en riktig konstutställning — den är väl bara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbar!
Mathias Jansson (text), Spotify (foto)
