På Tomelilla konsthall möts jag av bilden ”With Guide on the Beach” (2000, ovan), ett av Tuija Lindströms senare verk och en del av serien “Look at us” som Lindström gjorde tillsammans med partnern Jesper Örtman under en roadtrip i Östeuropa. På stranden sitter Lindström och Örtman med en guide, får man förmoda. Lindström håller fjärrutlösaren i handen och en sladd löper till kameran. Örtman och guiden ligger lojt utspridda i sanden medan Lindströms solglasögonsbeklädda ansikte är vänt rakt mot betraktaren. Det finns en utmaning och en trotsighet i Lindströms ansikte som förstärks av bildens klart konstruerade karaktär. Det är som om hon utmanar betraktaren att ifrågasätta bildens verklighet med en något karg humor som är så typiskt för bilderna i just denna serie.
I konsthallens första utställningsrum får vi ta del av Tuija Lindströms imponerande fotografiska bredd. Många av hennes serier finns representerade såsom hennes tidiga bilder tagna på 80-talet efter utbildningen på Konstfack. Dessa svartvita fotografier motsätter sig det dokumentära för att istället rymma helt egna mytologier. Här finns egensinniga porträtt, gatuvyer och natur i en drömsk och suggestiv tappning, en stil Lindström anammade i motsats till rådande konventioner inom fotografin. I samma rum finns också bilder ur serien ”Sandemar” (1990) tagna i ett sandtag på Dalarö, även om bildernas omständigheter inte direkt reflekteras i dess motiv. De dystopiska vyerna ser ut att vara från öknen eller ett bergsmassiv snarare än från ett sandtag. Kanske är det ännu en av Lindströms humoristiska blinkningar mot fotografiets konstruerade karaktär i opposition mot dess dokumentära ambitioner.
En trappa ner möter jag äntligen Lindströms kanske mest kända serie ”Kvinnorna vid Tjursjön” (1991). Bilderna, som visats på utställningar otaliga gånger, föreställer kvinnor som flyter i olika positioner i en tjärn som fått ge namn till serien. Fotografierna kombineras med väldiga bilder på strykjärn vars undersidor i metall dominerar bildytan. Det mäktigaste i serien är kanske de kontraster som skapas mellan de mjuka, tyngdlösa kvinnokropparna i total vila och de metallblanka eller bloddränkta strykjärnens aktiva hårdhet. Kontrasterna som uppstår alluderar till så många kvinnliga erfarenheter, såsom en hemmafrutillvaro, våld i hemmet eller kanske viljan att frigöra sig från just dessa erfarenheter. Här finns också tydliga referenser till surrealismen och Man Rays strykjärn ”Cadeau” från 1921.
Tuija Lindströms bidrag till vår fotografiska kanon kan inte nog understrykas. Det består inte enbart av hennes egna fotografier som har en helt egen estetik och typ av berättande, även som rektor på fotoskolan i Göteborg bidrog Lindström till utvecklingen av en hel generation fotografer och hjälpte oss se fotografiets möjligheter bortom det dokumentära.
I ett litet rum ställer Tomelilla konsthall också ut fotografiska verk av Lina Karna Kippel. En mer lokal fotograf som bland annat är känd för sina bilder av uppstoppade djur. De är dock inte med i denna utställning, vilket är synd eftersom jag sett fram emot att se dem live. Här finns andra serier, något blandade i hängningen, vilket har både positiva och negativa effekter på upplevelsen. Mest imponerad blir jag av bilderna ut serien ”I am fire”. Det är studier av eld, vissa så närgångna att bildytan reduceras till något nästan abstrakt med glödande stockar tätt sammanslingrade. I en av de andra bilderna blåser höga lågor framför ett vidsträckt landskap, ett enda träd syns mot den molntäckta himlen.
Men det är Tuija Lindström som är konsthallens stora behållning. Den som har möjlighet ska verkligen ta en stund och uppleva ”Kvinnorna vid Tjursjön” på plats. Känna hur bilderna suger in betraktaren, uppfyller en med ett farligt lugn och en längtan efter ostörd viktlöshet. Jag konstaterar – det finns bara en Tuija Lindström.
Johanna Theander
Tomelilla konsthall, Gustafs Torg 16, Tomelilla. Utställningen pågår 13 juni – 23 augusti 2020
Utskriftsvänlig version
