På Konstmuseet i Visby visas under hela hösten utställning ”Spiritual Styling”, en spännande titel. För hur stajlar och piffar man upp sin andlighet? Och är det den pimpade andligheten som gäller i dag, då trosfrågorna till stor del lämnat kyrkan till förmån för en mer privat obunden religiositet. De andliga grupperna är också många och sträcker sig från individualistiska till större ibland extrema grupperingar. Så grundtanken för utställningen har många bottnar redan innan man klivit in i den.
Det är fem konstnärer som utifrån individuella referenser undersökt temat och gett form åt känslor och tankar kring det. Deras uttryck är personliga och därför spänner utställningen över en rad tekniker. Carolina Falkholt, i graffitivärlden känd som Blue, nöjer sig inte heller med museets väggar utan visar även verk ute i gaturummet. Det är också där hennes bildspråk hör hemma och verkens styrka, oberoende och frihet har sin kraft. Det går helt enkelt inte att stänga in hennes uttryck, och ute i friheten når hon också många fler. Därför är det skönt att hon vidgat begreppet rum och tagit det ut på gatan långt ifrån museets slutna värld. Förhoppningsvis är de som jobbar på Försäkringskassan i Visby också glada för sin nya utsikt, Falkholts drygt femtio meter långa verk ”Ringmuskel”. Och vad man än tycker om graffiti så handlar det om frihet, ett begrepp värt att bli påmind om och reflektera över.
Från Carolina Falkholts rum inne på museet når man Pia Ingelses del i utställningen, det är två rum varav det ena visar hennes film ”Rite de passage”. En liten film som visar demonkämpen Durga, kattgudinnan Bast, Fågel Fenix, bröderna Vile och Ve samt Anubis, de dödas domare. En mäktig skara gudinnor och gudar och i Pias film är de är alla unga. Med tanke på filmens titel som för tankarna till livets många trösklar och övergångar så har dessa små gudar och gudinnor mycket kvar att lära innan de hittat sina inre styrkor och gudomliga krafter. Den unga kattgudinnan Basts ryggtavla är också det första man möter i Pia Ingelses rumsinstallation. Det är ett kvinnligt rum fyllt med ting i dunkel belysning. Allt verkar ha sin plats och betydelse så att Pegasus är på väg att veckla ut sina vingar för att flyga i väg, är ingen slump. Och stannar man upp framför spegeln talar den, ställer frågor, det är smått kusligt men också effektivt. Den lite ängsliga sinnesstämningen som rummet förmedlar vägs till viss del upp av lilla Bast. Hon står stadigt mitt i rummet som den beskyddare hon är, trots att hon kanske inte utvecklat den kraften fullt ut än.
Jessica Lundeberg och Ann Hellings videoinstallation ”Blå timmen” dominerar deras rum. Titeln är för de flesta ett känt begrepp och förmedlar en stämning som är speciell. Och just den här stunden på dygnet då skymningen med sina blå toner bjuder in natten kan även ses som en övergång från ljus till mörker, liv till död ett Ingenmansland. Det är också i det landet som filmen rör sig i en cirkelrörelse där barndom och ålderdom flyter ihop i ett till synes evigt kretslopp. På väggen bredvid lyser några ansikten med trådslitna svansar likt stjärnor emot en och hade inte svansarna varit så fransiga skulle man kunna tro att det var spermier som lös upp i himlasfären. Jessica Lundebergs suggestiva bilder av barnet som tycks vara på en gåtfull plats förstärker känslan av ett gäckande Ingenmansland, en passage vi alla har varit i och ska till.
När man kommer in i ”Hjärta av guld, själ av kristall”, Valeria Montti Colque utställningsrum hamnar man bokstavligt i ett pärlregn. Här sprakar det på av rörelse och energi i ljus och mörker, men för liv. Lilith, Adams första kvinna som skapades som jämlik till Adam har en central roll. Hon lämnade ju Adam för att hon inte accepterade att han underkuvade henne. En händelse som i dag är vardag för många kvinnor och män och pekar på att mönster måste brytas för att drömmar ska kunna nås. Både Lilith, Adam och Eva blir på så sätt representanter för oss och vår moraliska hållning. Det är spännande och tankeväckande att synliggöra arvet vi bär på i de existentiella frågorna genom välkända figurer. Men det handlar inte bara om vår tro utan om kampen om makten i stort.
Bilder (uppifrån och ned): Carolina Falkholt, Pia Ingelse, Valeria Montti Colque, Jessica Lundeberg
Adress: S:t Hansgatan 21, Visby
Utställningarna pågår under perioden 19/10 – 26/1 2014
Annika Marusarz (text), Gotlands konstmuseum (foto)
