En gallerirunda på Åsön (Södermalm) är inte komplett utan att besöka Steinsland Berliner, Candyland, Tegen 2, ID:I och Studio 44. Det går inte att säga att konsten vid Vanadis och den på Söder skiljer sig så värst mycket åt. Visserligen är de flesta gallerierna på Söder konstnärsdrivna och står ofta för mer experimentell konst, men annars är kvalitén den samma. På Candyland visas just nu konst av Devon Reid. Här kliver vi in i en gosedjursvärld med lite oväntade möten. Skulpturerna har i några fall lätt politiska förtecken och är lite skruvade men mestadels är de humoristiska med mer eller mindre igenkännbara karaktärer. Svenska barn har i genomsnitt 53 gosedjur var, och visst är det lätt att plocka upp en liten nalle på vägen till ett kalas eller ett dop, men det måste finnas en gräns för hur gosigt det kan bli. Därför är det tacksamt när en konstnär uttrycker sig genom dessa material. Alla kan relatera. Mike Kelley tog gosedjur som uttrycksmedel i några av sina mörka installationer, men Reid får man lov att tillskriva en mer lekfull stil, med participatoriska element. Han använder sig av olika material för varje utställning men det återvunna är återkommande.
Kanske kan man önska sig mer politiska undertoner, men det får man desto mer av på Galleri ID:I där Noak Lönn visar fotografier av en samling gipsskulpturer. Dessa är huvuden som användes för att redovisa frenologi, det vill säga, hur vi genom människors yttre skulle kunna identifiera eller få indikationer om psykologiska funktioner och redogöra för personernas karaktärsdrag. Detta är en forskning som många kanske trodde hörde förra seklet till. Ändå återkommer det i andra former även idag. Att bedöma folk efter sitt utseende gör vi naturligtvis dagligen men genom REVA-debatten så blir detta aktuellt på ett nytt sätt. Är det viktigt att koppla folks utseende till förväntningar av hur de är, var de kommer ifrån eller hur de mår? Vårt samhälle består så mycket av utseendefixering och yta ändå.
Detta leder oss in på temat för Ylva Carlgrens utställning på Galleri Steinsland Berliner. Motiven här är glansiga parfymflaskor vilka ibland tar sig rent arkitektoniska uttryck. Målningarna är riktigt stora och har tonade bakgrunder. De flesta akvarellister på den samtida konstscenen låter materialets begränsningar och karaktäristik bli en del av uttrycket. Carlgren gör det motsatta med sina verk. Hon har fullständig kontroll och låter ingen färg rinna hit eller dit.
Målningarna är fotorealistiska och speglar parfymannonsernas kalla estetik. Under 1970-talet, när fotorealismen var som störst, tävlade konstnärerna om att ge sig på de mest utmanande objekt med glans, reflektioner och speglingar samt med besvärande stor detaljrikedom. Vissa av till exempel Richard Estes bilder blir rent förvirrande men oändligt imponerande. Att ge sig på den typen av motiv som Carlgren gör i fotorealistisk stil, men med akvarell är just imponerande och vi känner kontrollbehovet fullständigt närvarande. Gallerierna på Söder är väl värda besök och vilken bättre tid på året att bege sig ut än just nu i höstrusket.
Steinsland Berliner Gallery, Bondegatan 70, Utställningen pågår till och med den 22/9
ID:I, Tjärhovsgatan 19, Utställningen pågår till och med den 11/9
Candyland, Gotlandsgatan 76, Utställningen pågår till och med den 11/9
Jakob Anckarsvärd (text), arrangörerna/konstnärerna (foto)
Utskriftsvänlig version
