Jacob Dahlgren på Kristianstads konsthall

I Kristianstads konsthall visas Jacob Dahlgren i en koncentrerad solopresentation som framhåller hans subtila intrång i vardagslivet. Både konstnärens personliga liv och vår allmänna offentlighet utsätts för hans stillsamma aktioner, demonstrationer och performance, som alla utgår från ränders optiska massverkan. Eller från påståenden som kommer ur Olle Bærtlings geometriska former. Utställningen omfattar endast en handfull verk, men är intelligent sammanställd…

Jacob Fabricius första utställning som chef på Charlottenborg, efter flytten från Malmö Konsthall, består av en tankeväckande kvartett av separatutställningar som på olika sätt rör sig kring frågor om kroppen, rummet och språket. Valet av utställande konstnärer känns lika överraskande som självklart, och deras verk bildar trots stora inbördes skillnader en helhet som är större än delarna. Till stor del…

Denise Grünstein är en av våra mest väletablerade och erfarna fotografer på konstområdet. Ändå hör man sällan hennes namn nämnas när dagens konstfotografiska kanon skall formuleras. Varför? Tittar man i hennes gedigna CV syns kanske en del av förklaringen. Hon debuterade redan i början av 80-talet, och visades sina verk så tidigt som 1981 i Moderna Museets numera legendariska utställning…

I en liten udda lokal på Grindgatan 35 på Södermalm pågår en mindre gruppustställning med Christoffer Dahlby, John Andersson, Åsa Nylén, Lou Fallenius, CM Lundberg och Giuliano Medici. Larry Farber startade sin hörna för cirka sju år sedan efter en flytt till huvudstaden från Varberg. Där hade han också sysslat med kultur och försäljning av bland annat fanzines och musik.…

Nästan samtidigt visar Kent Iwemyr och Sara-Vide Ericson målningar på Galleri Magnus Karlsson. det är en händelse som låter som en tanke när två av våra mest egensinniga målare ställer ut under samma tidsperiod. Men kanske inte så dumt, när man tar sig en närmare funderare. Bägge har en tydligt utarbetad, personlig stil och bägge har rötterna i en form…

Hur skall man hantera det obeskrivbara, om man bara har konsten som verktyg? Den frågan ställs de flesta konstnärer någon gång inför, inte minst i tider när naturkatastrofer och mänskligt framkallade katastrofer tycks ifrågasätta meningen med tillvaron. Den stora jordbävningen i Lissabon 1755, befrielsen av koncentrationslägren 1945, massakern i Rwanda 1994 är allesamman händelser som gör att vår världsbild skälver…

När jag står inför Inta Rukas fotografier startar en resa bakåt i tiden. Hennes svartvita porträtt av människor på den Lettiska landsbygden ser ut att vara tagna på 1940-talet. Men de allra flesta är från 1980-talet. De slitna miljöerna, mönstren i personernas kläder och deras frisyrer – dessa och liknande tidsmarkörer stämmer inte alls med våra från samma tid. Inte…