Tonårsmodeller, cheerleaders, bodybuilders, anorexi och bröstförstoringar. Fotografierna på Lauren Greenfields utställning väcker tvetydiga känslor. Mötet med bilderna av de unga amerikanska tonårstjejerna och deras berättelser är stundtals brutalt. Skoningslöst dokumenterar fotografen deras kamp med det kvinnliga kroppsideal de har att förhålla sig till. På ett närmast extremt tydligt sätt visas den unga kvinnokroppen som en arena för samhälleliga och kulturella föreställningar och de patriarkala strukturer som ligger bakom.
Sällan har väl de overkliga bilderna av ”kvinnligheten” som är vanliga inom reklamen så påtagligt trängt in i verkliga människors liv i en framställning. Det budskap flickorna möts av från omgivningen är tydligt; var ung, vacker, smal och rik så blir du en lyckad person. Samtidigt verkar denna fixering vid utseende och konsumtion knappast göra någon lycklig. Majoriteten av tonårstjejerna på bilderna försöker leva upp till det kvinnliga idealet, men många gånger blir det fel och förvrängt. Deras berättelser är stundtals hjärtskärande. Så är fallet med den tonårstjej som blev utesluten från laget i skolan efter att hennes manliga klasskompisar avslöjat att de sett henne dansa på ett strippklubb för att bekosta sina studier. Själva blev de inte utsatta för några repressalier efter sitt besök. Dubbelmoralen i det amerikanska samhället kan väl knappast bli tydligare. Vid en annan bild ger en 19-årig modell uttryck för att hon känner sig för gammal. Samtidigt dyker det här och var bland färgfotografierna av smala tonårsflickor upp en annan typ av bilder. Tjejerna på bantningsläger ska föreställa motsatsen till det rådande kvinnliga kroppsidealet, men känns långt mer normala än de Barbiedocksliknande tjejerna.
”Girl Culture” är en undersökning av hur populärkulturen påverkar ungdomskulturen. Den består inte enbart av fotografier utan även av utdrag från intervjuer med personerna på bilderna. Med tanke på att ett bra fotografi bör tala för för sig själv kan det vara riskabelt att ha förklarande texter bredvid. I detta fall känns det dock både befogat och relevant att få möta de avbildades tankar. Annars hade det lätt kunnat förvandlas till en voyeuristisk tillställning. En närliggande fråga är om det spelar någon roll vem betraktaren är. En heterosexuellt manlig blick väcker antagligen andra associationer och tankar än om utställningen ses ut ett feministisk perspektiv. Även om motbilder förekommer ligger fotografiernas innehållsliga fokus främst på flickor som försöker anamma det kvinnliga idealet. Men faktum är att både utställningen och alla tonårstjejer hade mått bra av en motkraft. Särskilt många bilder av ”pojkflickor” finns till exempel inte. Mitt i utställningen visas även dokumentärfilmen ”Kids and Money” där det amerikanska konsumtionssamhällets ideal belyses. De flesta av barnens syn på framtiden och tankar om lycka genomsyras av en strävan efter ekonomisk rikedom. Filmen om ungas shoppingkultur känns lika relevant på denna sidan Atlanten.
Lauren Greenfield belyser en viktig del av unga människors vardag och de krav som ställs på dem. En risk med denna form av kritiskt undersökande fotoprojekt är att det blir alltför politisk korrekt. Men det vägs upp av ämnets angelägenhetsgrad. ”Girl Culture” ger en tvetydig eftersmak av hur svårt det är att växa upp till kvinna när idealen är motstridiga. En kvinna ska vara kvinnlig men ändå är det det manliga som är norm. Och det är just här som utställningens akilleshäl finns. För frågan är om det egentligen går att frigöra ”kvinnligheten” från ”manligheten” då båda är två aspekter som definieras i förhållande till varandra. Genom att säga vad det ena är bestäms samtidigt vad det andra inte är; allt enligt ett heteronormativt samhällssystem som går ut på att skilja agnarna från vetet. En annan fundering är varför det är just kvinnligheten som är under luppen i fotografens undersökning. Hur hade en motsvarande studie av hur det manliga amerikanska idealet påverkar tonårskillar och unga män sett ut? Även om utställningen är vinklad mot kvinnligheten finns en bakomliggande polariserad föreställning om manligt och kvinnligt. Så värst mycket utrymme för könstillhörighetens gränszoner ges inte i utställningen, detta trots att det är tonåren och ungdomskulturen som står i fokus. Men det gör det kanske å andra sidan inte heller i verkliga livet.
Adress: Malmöhusvägen 6, Malmö
Utställningen pågår under perioden 19/1 – 14/4
Lena Karlsson (text), Malmö Museer (foto)
