I år utexamineras 21 studenter från Kungliga konsthögskolans 5-åriga masterprogram. Snarare än individuella presentationer är ambitionen att visa en sammanhållen utställning, där varje verk kommer till sin rätt på egen hand och ingenting äter upp något annat. Till saken hör att avgångseleverna redan visat solopresentationer på Galleri Mejan, utställningslokalen i den ljusa träbyggnaden mitt emot entrén till Moderna Museet.
Flera av eleverna berättar hur bra det fungerar. Man får utrymme och tid att fokusera på sin solo och när det den är dags för avgångsutställningen kan man jobba med helheten tillsammans. I år med Sara Rossling som producent.
På Konstakademien hänger måleri på akvarellpapper fritt från taket. Vasalis Sjögren Tzanetopoulos porträtterar Malmberget och Storumans tågstationen vid ICA Renen. En målerisk berättelse – lätt att följa från det ena bildelement till det andra. Färgen har han blandat själv. På vissa ställen så pigmentstinn att den liknar akryl.
I ett hörn står en IKEA:s våningssäng Ådalen. Foldrarna i underslafen imiterar möbelföretagets enkla design. I korta meningar redovisas Riskkapitalbolaget HK Partners resa från 2014, när bolaget vann en upphandling och startade asylboende, till att man tre år senare fastställer en sammanlagd vinst på 52 miljoner kronor. Skotten i Ådalen 1931 agerar historisk referens. Maia Lundblom kondenserar skickligt verklighet och politik mitt i EU-valtider.
Några målningar glittrar. Färgen är så tunt pålagd att harlimmet som grundat de råa dukarna lyser igenom. Lisa Lundgrens bildvärld är saklig och mystiskt på samma gång. Ridån är uppe, på scenen finns en båt mitt i havet.
En performance rör sig genom rummen. Två unga personer i sportkläder drar en soptunna. Deras tejpade kroppar rör sig stapplande. En makaber parad orkestrerad av Aron Skoog.
Bark, Sara Nielsen Bondes skulptur i vax står på golvet, en halvmeter högt och flera meter i diameter. Kanske i enkelhet en påminnelse om att träd kan leva mycket längre än människor? Och att människor kan tillverka och hantera så effektiva motorsågar att de kan kapa trädstammar i alla storlekar.
Kandidatelevernas arbeten visas på Marabouparken i Sundbyberg. Även tredjeårseleverna är 21 till antalet. Här känns det lite rörigare. Kanske beror det mest på att lokalen i princip består av ett öppet rum. Hur som helst, det gör ingenting att man behöver anstränga sig för att ta sig an delarna.
Eleverna har två år till på sig att förfina, fundera och arbeta ut. Det är värt att poängtera – det här är arbeten skapade mitt i utbildningen. Utställningen ska inte underskattas, men bör ses som en övning, också i presentationen och samarbetet; mellan elever, institution, utställningsgrupp, tekniker och curatorsgrupp.
Karon Nilzén Jonsson presenterar verket There is Only Entertainment – en film som ackompanjeras av levande fiolspel. Tragedin kring Malaysain Airlines kraschade plan står i fokus. Sammanställningen av nyhetsbilder presenteras med omsorg – en text varnar för att materialet kan väcka anstöt. Ett sympatiskt anslag man önskar vore legio också utanför konsthallen.
Ossian Söderqvist arbetar i släta, tunna, långa träremsor i olika träslag. Installationen omsluter mjukt ett hörn. Installerad på gräsmattan ute i parken är det flätade trät lika nogsamt arrangerat, men känns hårdare, som ett staket eller hinder.
Det är bra att avgångsutställningarna också intar parken. Utomhusmiljön ger annan inramning och ytterligare dimensioner till verk av elever från både kandidat- och masterprogrammen. På Konstakademien inkluderar Jonas Bentzers skulpturer levande växtlighet. Installationen Subterranen Infusion, intar en bergknalle utomhus. Estetiken känns igen, men utomhus används material som är svårare för naturen att bryta ner; en plasthink, asfalt och silikon.
Presenterar Kungliga Konsthögskola morgondagens superstars på konsthimlen? Vem vet? En utbildning är bara början och hur karriärer ska definieras bör man akta sig för att ha alltför förutfattade meningar om. Konstutbildning måste vara bland det svåraste som finns – både att ta sig an och att erbjuda. Konst låter sig som bekant aldrig enkelt definieras. Hur mycket handledning behövs för att man som elev ska vara nöjd? Är det viktigt att vara förtrogen med engelsk konstterminologi för att ta sig an uppgiften att gå på konsthögskolan?
Är man nyfiken på vad de har för sig på Skeppsholmen ska man läsa årets katalog. Bland annat redovisas några studenters samtal med kritikern Sinziana Ravini och Sara Arrhenius reflekterar över sin roll som rektor. Vik. lektor i fri konst, konstnären Lina Bjerneld påminner om betraktarens roll, att de talar om oss i ateljéerna. Vi som ska se och ta oss an deras arbete. Det känns högtidligt, och betyder att eleverna vill ut i världen. Varmt välkomna allihop!
Jenny Danielsson
Foto: Jean-Baptiste Béranger. Utställningarna på Konstakademien och Marabouparken pågår 23 maj – 6 juni 2019
Översta bilden från Konstakademien. Jonas Bentzers skulpturer och Lisa Lundgrens målningar
Utskriftsvänlig version
