Naturen har varit på tapeten senaste tiden. Flera utställningar har behandlat olika aspekter av temat, som ”Skogspromenad” på CFHill eller ”Träden står ljust gröna: Landskapsmåleri nu och då” på Bonniers Konsthall. I den sistnämnda kunde Stockholmspubliken bekanta sig med konstnären Jenny Carlsson som nu är aktuell med en soloutställning på Anna Bohman Gallery.
Jenny Carlssons teknik är varierad. Färgen målas med allt från penslar och spatlar till händer och fingrar. I tjocka lager bygger hon fram motiven, på gränsen mellan abstraktion och figuration. Stora dukar med en natur som frammanar ett uttryck av det sublima. Hon låter naturens kraft träda fram i val av motiv, men kanske ännu mer i teknikens ursinne.
I ”Stormöga (Origo)” eller ”Stormöga (Fingrars väsen)” syns en blodröd himmel i fonden. En apokalyptisk inramning som förstärker den våldsamma kraft som finns i målningarna, där motivet krafsas fram med klolika händer. I ”Stormöga (Gräns)”, ett av verken som möter mig i galleriets första rum, avbildas vatten omgivet av vass och andra växter. Motivet är hårt beskuret och varken himmel eller strand ges plats i bilden. Snarare är det ett utsnitt av en strandkant vid en sjö, där vågorna bildar ett kompakt skum och där vassen brer ut sig på en dyig botten under det mörka vattnet. Vad som mer lurar under vattenytan lämnar Carlsson till betraktarens fantasi.
I motsats till Jenny Carlssons yviga måleri står Lisa Lundgrens kontemplativa verk på Björkholmen Gallery. Hennes motiv kretsar kring platser för betraktelse. Återkommande är teaterscener och fönster, platser designade för att se bortom jagets sfär. Det är i alla fall vad verken ger intryck av att representera. Vid en första anblick.
Bortanför Lundgrens fönster ringlar en väg mot en ändlös horisont. I en annan målning syns fjärran bergsmassiv och i en tredje ett naket pilträd bortanför fönstrets ramar. Vid alla fönstren är gardinerna till hälften fördragna och jag kan endast skymta delar av det som finns bortom fönsterglaset. I andra finns det inget förutom tomhet. Och här kommer vi till sakens kärna.
Lisa Lundgrens målningar verkar mer vara en betraktelse över avståndet mellan här och där, snarare än ett försök att blicka bortom. Det är fönstret i sig själv som är väsentligt, som ett gränsland förstärkt av de fördragna gardinerna. En klaustrofobisk känsla infinner sig, av att vilja vara på väg men utan möjlighet att röra sig framåt.
”All the world’s a stage”, inleder Magnus af Petersens sin utställningstext. Citatet från Shakespeares “As you like it” fortsätter med: “and all the men and women merely players”. Men på Lisa Lundgrens scener står inga skådespelare. Det är scenen själv som är det viktiga. Liksom i hennes fönstermålningar är känslan av tillblivelse starkt närvarande. Möjligheten och potentialen till att transformeras. Genom ett kliv bortom fönstrets voyeuristiska plats eller upp på scenen kan vi omvandlas. Men i stället är vi fast i limbo. Mellan det som har varit och det som kan bli.
Johanna Theander
Jenny Carlsson, “Stormöga”, Anna Bohman Gallery, Karlavägen 15 B. 11 november – 12 december 2021
Lisa Lundgren, “Nu, då, alltid”, Björkholmen Gallery, Rödbotorget 2. 13 november – 18 december 2021
