Det finns få, om någon, som liksom Alfredo Jaar har förmågan att med enkla medel göra ett utrikespolitiskt konstverk som går rakt in i hjärtat. Den berättelse han presenterar i ”The Sound of Silence” är inget undantag. Installationen är utformad som en biograf där ett vitt skarpt sken från rader av lysrör strömmar från utsidan av ena väggen. På motsatt sida inuti boxen finns en duk där en film visas. Den dokumentära berättelsen om krigsfotografen Kevin Carters personliga öde kretsar kring ett fotografi han tog under ett uppdrag i krigets Sudan och lämnar ingen oberörd. Det är ett mediekritiskt konstverk som trots sin minimalistiska utformning långt ifrån präglas av några grova förenklingar.
Alfredo Jaars upptagenhet med det han kallar för bildernas politik genomsyrar även hans andra verk på utställningen. Att de blottlägger den etnocentrism som präglar den västerländska nyhetsrapporteringen är inte minst ”Searching for Africa in Life”(1996) ett slående exempel på. Bland rader av tidningen Life Magazines omslag mellan åren 1936 och 1996 hittar jag endast ett som är afrikarelaterat. Det har en bild av ett svältande barn på omslaget. Den västerländska mediebilden av en av världens största och mest mångfacetterade kontinenter är minst sagt enkelspårig. I ”From Time to Time”(2006) visar Alfredo Jaar hur ensidigt Afrika framställs när det väl skildras. Exotiska djur, masker och svältande barn dominerar rapporteringen.
Den obehagligaste konsekvensen av den västerländska bilden av Afrika genomsyrade nyhetsrapportering kring folkmorden i Rwanda 1994. I verket ”Untitled (Newsweek)” som ingår i konstnärens välkända ”The Rwanda project 1994-2000” framgår det tydligt hur lång tid det tog, närmare bestämt fyra månader, innan i detta fall Newsweek tyckte att ett folkmord på en miljon tutsier skulle uppmärksammas på ett omslag med titeln ”Hell om earth”.
Alfredo Jaar är en av tre konstnärer som ställer ut på Malmö Konsthall. Något uttalat gemensamt tema för utställarna finns, på gott och ont, inte till denna sista utställning med Jacob Fabricius som konsthallschef innan han går vidare som chef för Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn. Ett mer samlat grepp som motiverar varför just Alfredo Jaar, Sven Austustijnen och Dave Hullfish Bailey ställs ut samtidigt i den stora konsthallen hade inte skadat. Det betyder inte att det saknas beröringspunkter mellan konstnärerna. Särskilt tydliga är dessa mellan Alfredo Jaar och den belgiske konstnären Sven Augustijnen som båda behandlar frågor som rör Afrika och det koloniala arvet. Sambandet förstärks av att det samtidigt visas film av afrikanska konstnärer i C-salen, vilket å andra sidan en curaterad utställning med ett gemensamt tema och budskap.
De tre små utställningarna ingår i fotobiennalen Fotografi-i-fokus som pågår för fullt runt omkring i Skåne just nu. Men i konsthallen är det inte renodlat fotografiska verk som visas utan en mix av installationer, foto, film med mera. Sven Augustijnen är den som är mest fotografiskt inriktad av de tre. Hans bilder ger å andra sidan en större innehållslig mening efter filmen ”Spectres” (2011) som behandlar de komplicerade turerna kring mordet på Kongos första demokratiskt valda president Patrice Lumumba och kolonialmakten Belgiens ansvar och roll i det hela. Dokumentärfilmen kan kopplas till frågeställningen om Kongo föll samman som en konsekvens av den belgiska kolonialmakten eller på grund av inre spänningar. Filmens längd på 103 minuter kan verka avskräckande, men det är långt ifrån bortslängd tid.
Mest udda, minst fotografiskt inriktad och kanske mest obegriplig av de tre är Dave Hullfish Bailey med ”Broken Country”. Samtidigt är han den som är mest experimentell i sitt uttryck genom att blanda vilt mellan foto, readymades och fröodling. Konstnärens utgångspunkt är den ekologiska forskning som pågår på Eastern Plains i Södra Colorado där olika former av samhällen avlöst varandra under moderniseringens gång och som under 60- och 70-talen var platsen för det alternativa utopiska samhället Drop City. Sammantaget väcker hans konstnärliga projekt tankar om människans plats i universum, de utopiska tankar som ligger bakom varje samhällssystem och i förlängningen vad vi egentligen gör av vår värld. Frågor som då och då tål att tänkas på.
Bilder (uppifrån och ned): Alfredo Jaar, Sven Austustijnen, Dave Hullfish Bailey
Adress: S:t Johannesgatan 7, Malmö
Utställningarna pågår under perioden 16/2 – 7/4
Lena Karlsson (text), Malmö Konsthall (foto)
Utskriftsvänlig version
