De Mumbai-baserade konstnärerna Reena Saini Kallat och Jitish Kallat, båda födda i början av 70-talet, förenas av en tydlig vilja att utforska världen i stort och smått. Genom sin konst vill de omfamna världen, historien och naturens cykler. Inte för att förändra den, utan om det alls är möjligt för att försöka förstå den och ta lärdom av det som sker eller har ägt rum tidigare.
Till det yttre skiljer sig ändå deras respektive konstnärskap åt och båda arbetar gärna i olika tekniker och med skilda uttryck. Tematiskt sett är utställningen med Reena Saini Kallat mer sammanhållen medan Jitish Kallat visar upp ett större spektrum av sin konst, med såväl målningar, skulpturer som videoinstallationer.
Där Reena Saini Kallat ägnar sig åt floder, kartor och gränser, såväl historiska som ännu existerande, tar Jitish Kallat gärna steget ut i rymden och det vardagligt existentiella när han till exempel i ”The Eternal Gradient” från 2015 låter det indiska brödet roti gestalta månens alla faser under ett år. Eller när han i ett tidigare videoverk låter svartvita röntgenbilder av maträtter som serveras på indiska gatukök komma rakt emot oss i ett videoverk, likt meteoriter eller okända himlakroppar.
Att Reena Saini Kallat och Jitish Kallat visas i två parallella utställningar på varsitt våningsplan och inte slagits ihop till en gemensam utställning är ett klokt curatoriellt val av Norrtälje konsthall. Inte bara för att det i det här fallet skulle vara orättvist att visa dem tillsammans just för att de är ett par och lever tillsammans i Indiens näst största stad Mumbai, utan även för att uppdelningen ger konstnärskapen det utrymme de behöver.
Konstpubliken i Norrtälje har redan tidigare kunnat se Reena Saini Kallat våren 2017 i samlingsutställningen “Make a change”, ett samarbete med curatorn Torun Ekstrand och Ronneby konsthall. Där kunde man bland annat se en installation med citat ur Rabindranath Tagores dikt “Where the mind is without fear”, bestående av bokstäver formade i salt. När Tagore 1913 tilldelades Nobelpriset var han den första icke-européen som fick priset. Han är fortfarande den enda från Indien.
Diktens förhoppning om en värld utan gränser och där inga tankar stängs in återkommer i Reena Saini Kallats ”Deep Rivers Run Quiet”, som är en både poetisk och konkret geopolitisk skildring av gränser och floder som både binder samman och skiljer landområden åt.
Läser man noggrant mellan de tydligt markerade gränserna av elkablar i ”River Drawings” så hittar man också namnen på flera av världens mer konfliktdrabbade eller välbevakade gränsområden skrivna direkt på väggen. Då förstår man också att de avbildade gränserna är de faktiska kartlinjerna mellan Iran/Irak och USA/Mexiko.
Även i sviten ”Leaking Lines” använder Reena Saini Kallat elkablar för att teckna tio landskap som genomkorsas av en politiskt bestämd gräns. Ovanför varje kartografiskt elkabellandskap hänger en inramad teckning av området där gränsen dragits. Intill hänger en text och en bit elkabel formad som en taggtråd, som för att understryka det problematiska med gränserna. Texterna som berättar om tio specifika gränser går även att läsa utskrivna vid sidan av verket.
Mellan de här båda verken tar de åtta videomonitorerna i ”Blind Spots” plats där de inledande meningarna i olika länders konstitutioner presenteras likt rörliga syntavlor där texten ibland ersätts med blindskrift. I hörlurarna kan man höra texterna översatta till engelska läsas högt med flera olika brytningar.
Tillsammans med de senaste teckningarna ”Vortex I”, ”Vortex II” och ”Water Book” utförda i gouache och med akvarellpennor är det som om Reena Saini Kallat bokstavligen vill knyta ihop all världens gränser och låta dem flyta fritt i en flod.
Sväva i tid och rum verkar också de sovande djuren i Jitish Kallats ”The Infinite Episode” göra (bild överst). Oavsett hur stora djuren är i verkligheten är den slumrande elefanten, hunden, svanen eller hjorten här nästan lika stora. Det är som om sömnen ändrat alla storleksförhållanden. Att tiden och det cirkulära är återkommande hos Jitish Kallat syns också tydligt i det tidigare nämnda videoverket, med brödet roti i månens alla faser.
Även de stora målningarna i sviten ”Palindrome/Anagram” är fullkomligt sprängfyllda med information i form av text, grafer, geografiska koordinatsystem, botaniska symboler eller topologiska undersökningar. Man kan läsa dem som sidor ur stora anteckningsböcker fyllda med bilder och tecken, en rapport från en konstnär som kartlägger sin värld.
Thomas Olsson
Norrtälje konsthall, Calles gränd 7, Norrtälje. Utställningarna pågår 19 juni – 26 september 2021
Utskriftsvänlig version
