“I’m Still here” är årets stora utställning på Magasin 3 med verk från konsthallens samlingar. Den rymmer verk från både svenska och internationella konstnärer varav vissa aldrig visats tidigare medan andra är mer välkända för en frekvent Magasin 3-besökare, som ett kärt återseende bland gamla vänner. Enligt curatorerna Richard Julin och Tessa Praun ska utställningen belysa olika aspekter av vad det innebär att vara människa. Den kan bäst beskrivas som en representation av det mänskliga varandet i dess fragmentariska beteendemönster, irrationella drivkrafter och potentiellt fruktlösa försök till etablering av en sammanhållen identitet. Utställningens många konstverk och installationer kan sägas verka utifrån flera olika teman kring det mänskliga varandet. Några verk bryter ned identitet medan andra bygger upp den igen, men alla har gemensamt att de ifrågasätter vad det innebär att vara människa.
Det kanske mest intima verket i utställningen är Pipilotti Rists ”Tyngdkraft, var min vän” från 2007 som också skapades speciellt för Magasin 3 då det ställdes ut första gången. Hela nedre utställningshallen fylls av videoprojektioner i taket tillsammans med speciellt uppbyggda mattskulpturer på golvet där besökare inbjuds till att ligga för att betrakta verket (övre bilden). Pipilotti Rist arbetar oftast med hela rum och hennes installationer är nästan alltid totalt omslutande. Hon ignorerar den vita kuben som utställningsformat vilket skapar en närhet till betraktaren som inte den vita kuben besitter, då den ofta skapar distans för att gynna reflektion över de konstverk den visar. Resultatet blir som i ”Tyngdkraft, var min än” en taktil intimitet som bara kan upplevas genom att omslutas till fullo av ett verk. Likt i en livmoder vaggas skolösa besökare som i fostervatten in i en hypnos där hår, hud, färg och yta får oss att känna oss som om vi vore inuti en levande cell, där färgerna och formerna påminner om de fantastiska världar vi anade i mikroskopen på biologilektionerna. Att uppleva Pipilotti Rists verk är att uppleva känsel genom synen. Hon har en förmåga att vända upp och ned på hur vi uppfattar världen och framför allt genom vilka sinnen vi gör det.
Om Rists verk utgår från någon form av utopiskt och flytande varande så finns det flera verk i utställningen som bestämt och nästan desperat försöker etablera identitet som en fast punkt, som något statiskt att klamra sig fast vid. I Christian Boltanskis verk ”Être et Avoir” från 2008 hukar flera enkla träfigurer iklädda svarta rockar i en gemensam rörelse framåt (nedre bilden). När utställnings besökare rör sig nära figurerna ger de ifrån sig påståenden liksom ”Jag är Socialdemokrat”. Nästan alltid handlar det om påståenden som börjar med ”jag är…” som ett desperat försök till en definition av det egna jaget. När besökaren gått förbi är de dystra skepnaderna åter tysta. Être et Avoir betyder att vara och att ha. Att vara något är att ha en identitet men att ha en identitet är att vara något i relation till något annat också. Att etablera en identitet kan innebära att etablera ett utanförskap, att bestämma vad man inte är snarare än vad man kan vara, som i Santiago Sierras verk ”Door Plate” från 2006 där de som ej äga tillträde är så många olika grupper att det blir en komisk reflektion över samhällets och individens utanförskap.
Framförallt så etablerar utställningen på Magasin 3 det faktum att det med största sannolikhet aldrig går att finna en stabil identitet. Liksom i Tom Friedmans verk ”I’m not Myself” från 2009 där 529 mer eller mindre tillskrynklade självporträtt iscensätter det faktum att vi nog aldrig riktigt vet vem vi är, eller kanske vem vi vill vara. Den insinuerar snarare att vi alltid arbetar med åtminstone 529 versioner av oss själva simultant.
En utställning som består av verk från konsthallens samlingar känns initialt alltid lite tråkig. Kanske är det för att man som besökare förväntar sig att det begränsade urvalet av konstverk att ställa ut ska göra tematik eller färdig produkt lite sämre än om de tillgängliga verken hade varit obegränsade. Dock upplever jag aldrig detta på Magasin 3. Dels för att dess samlingar i sig själva består av många fantastiska verk men framför allt för att Magasin 3:s curatorer aldrig lämnar något att önska. Trots utställningens ganska så breda tema och konsthallens stora samling har de satt samman en högst relevant och intressant utställning som borde ses innan året är slut. Den kommer med största sannolikhet inte att hjälpa dig i ditt sökande efter dig själv men förmodligen ge en del ledtrådar på vägen.
Adress: Frihamnen, Stockholm
Utställningen pågår under perioden 15/2 – 8/6 samt 19/9 – 14/12
Johanna Theander (text), Johan Warden/Christian Saltas (foto)
