Zvi Goldsteins utställning Vindar från Jeriko är hans första i Sverige. Titeln refererar dels till att han från sitt ateljéfönster i Jerusalem kunde se ut över området kring Jeriko – som är en av världens äldsta bosättningar, dels till de varma vindar som uppkommer i Sahara och sveper in över Medelhavet och Afrika. En vind Goldstein själv bekantat sig mycket med under sina resor. Genom titeln förankras utställningen i en tid långt före vår samtid och kittlar besökaren både med mystik och kontakt med vår historia.
När Goldstein var elva år flyttade familjen från Rumänien till Israel där han påbörjade sina konststudier för att sedan fortsätta i Milano där han tog examen 1972. Efter en tid där kände han sig fångad i konceptkonstens grepp och flyttade åter till Jerusalem. Därifrån gjorde han senare långa resor till Afrika, Asien och Mellanöstern. Denna ständiga rörelse och sökande finns helt klart med i hans verk som nästan likt en galen vetenskapsman samlar intrycken från olika kulturer i diagram och system. Han har till och med skapat en egen ”Metodologi” som redogörs för i storformat på en av väggarna i turbinhallen.
Det är en omfattande utställning och tydligt att verken spänner över en lång tid. Under mer än tre decennier har Goldstein definitivt skapat sig ett alldeles eget språk, ett slags kosmos som förstärks genom utställningens rymd och enorma takhöjd. Det får ta plats och tillåts sväva ut, som att vinden i titeln får virvla omkring därinne. Hans skulpturer är minimalistiska och precisa och ger känslan av att ha skapats industriellt men är i själva verket gjorda för hand av konstnären.
Verken i Reconstructed Memories är ett slags minnesabete från hans resor, vilket också titeln klargör, och utan fotografiets dokumentära övertag blir verken intuitivt fragmentariska. Där återfinns verket Lariam B som i sina skulpturala inslag står ut från Goldsteins andra, annars mer polerade skulpturer, med sina element från naturen. Här syns konstnärens sökande på ett mer uppenbart sätt. En ödla kryper upp för en liten bergvägg, i berget finns utskurna titthål genom vilka man kan se ett bältdjur fångat därinne. I andra änden av den tredimensionella tavlan finns ytterligare titthål med stearinljus bakom glaset.
Att försöka tyda eller konkret förstå verken är en impuls att kämpa emot; istället kommer de till liv, eller skapar liv, först när man släppt den idén. Trots att Goldstein tar avstamp i minnen och intryck från sina resor, som utan tvekan måste innefattat människomöten, känns utställningen märkligt avbefolkad. Det är i verkserien From my archive, som består av 31 montrar med skisser, objekt och brev, jag får kontakt med konstnären på riktigt. Jag fastnar särskilt för breven och texterna, som är både uppstudsigt poetiska och redogörande. För mig ett mer skönlitterärt flörtande med en kafkaesk underton, som lika gärna skulle kunna existera i en obskyr novellsamling.
En våning upp i museets lokaler visas målningar av den amerikanska konstnären John Zurier. Nästintill monokroma målningar men som vid närmare granskning uppvisar omsorgsfulla penseldrag och tonskiftningar. Den minsta målningen som hänger avskilt från dem andra i en avsmalnad gång, är den som fått ge namn åt utställningen: Far again (Åter fjärran). Likt en Mona Lisa, som trots sin ringa storlek, ger utställningsrummet en aura av vördnad.
I målningarna finns spår av ett barns fascination av färg, utan att på något sätt vara naiva. En av Zuriers större målningar, en drömskt violett palett, bjuder in och är i ständig förvandling. Jag tycker mig se stormar, vindspel, lekfullt vatten och lavendel som vajar vid åkerkanten. Majoriteten av målningarna rör sig i sobra pastellfärger eller dova jordnyanser, kanske ett resultat av att många av dem är gjorda under en vistelse på Island under 2020. Ett år som de flesta för övrigt associerar med oro och osäkerhet. Trots detta, eller kanske just därför, utstrålar målningarna en eftertänksamhet och ett lugn.
Även om de både utställningarna skiljer sig avsevärt i både uttryck och känsla binds de ihop på ett nästan andligt sätt via fascinationen för rörelse och platser. Från fönstret på Zuriers utställning på andra våningen tittar jag ner på Goldstein och härifrån syns väggmålningen av hans ”Metodologi” ännu tydligare. Det blir ett fint sätt att binda samman och avsluta besöket på Moderna museet i Malmö.
Cathrine Hellberg
Foto: Moderna museet Malmö, Ola Billgrens plats 2-4, Malmö. Zvi Goldstein visas 15 maj – 29 augusti. John Zurier visas 29 maj – 26 september 2021
Utskriftsvänlig version
