Flaggan, en nationalistiskt laddad symbol eller bara ett stycke färgglatt tyg? Oavsett så verkar konstverk med flaggor provocera och väcka starka känslor. Nu senaste är det Oscar Guermouches examensverk vid Konstfack (bilden till höger), som består av tre svenska flaggor med texter från marschsången ”Vi vill åka till Moskva” som höll på att bli stoppad av skolans ledning. Motiveringen är att flaggorna utgör ett lagbrott, och mycket riktigt, i lagen står det att det är förbjudet att förse svenska flaggan med märken, bokstäver eller andra tecken. Däremot är det sedan 1983 inte länge brottsligt att skända flaggan, som att klippa sönder den, torka fötterna på den eller för den delen bränna den. Så Guermouche borde kanske istället ha skurit eller bränt ut texten för att slippa problem?
Att skriva text på en svensk flagga känns idag inte speciellt provocerande. Mer anmärkningsvärt är det att svenska jägarförband, som har som uppgift att försvara den svenska demokratins värderingar, som mänskliga rättigheter, jämställdhet och yttrandefrihet tillåts odla en jargong som: ”På en rysk bonngård vi hitta / en liten och go’ bonnefitta / hon blev slagen och våldtagen / sedan fick hon en bajonett i magen”. Knappast ett beteende som är försvarbart enligt Genèvekonventionen. Men om inte ens försvaret själva censurerar de här sångerna, varför ska då en konstinstitution plötsligt göra det med någon luddig hänvisning till att man inte få ha text på flaggan? ”Föragelseväckande beteende”, ja, inte är det Guermouche konstverk som gör mig förargad i det här fallet.
Guermouche har förstås inspirerats av ett annat berömt svenskt flaggkonstverk, Carl John de Geer som 1967 gjorde stor skandal med sina vapenvägraraffischer. En av affischerna bestod av en brinnande svensk flagga med texten ”KUKEN” textat snett över flaggan. I vänstra hörnet fanns parollen ”Skända flaggan Vägra vapen”, men det var 1967 då det fortfarande var en brottslig handling att skända flaggan.
I vårt grannland Danmark är det lite annorlunda. Här är det fortfarande förbjudet att skända och bränna flaggor, dvs. om det är utländska flaggor, däremot är det fullt legalt att tända eld på Dannebrogen. Konstnärsgruppen Superflex installation ”Rebranding Denmark” (bilden nedan) består av en skärm av LED-dioder, där en animation visar hur den danska flaggan fattar eld i högra hörnet och brinner upp. Animationen går i en loop och har enligt konstnärerna sin utgångspunkt i den politiska kris som uppstod i Danmark i samband med Muhammedteckningarna, där bl.a. den danska flaggan brändes av muslimer i protest mot publiceringen av teckningarna. ”Rebranding Denmark” är ett sätt omformulera det danska varumärket, dvs. Dannebrogen, så att den danska nationalistiska symbolen med dess värderingar bättre överstämmer med hur verkligheten ser ut, i en tid då danskarna inte längre är en homogen folkgrupp.
Den amerikanska flaggan har förstås en speciell status i världspolitiken och därför både glorifierats och hädats på alla möjliga olika sätt. Popkonstnärerna Jasper Johns och Andy Warhols flaggor är kanske de mest kända. Mer provocerande är Hans Haakes ”Star Gazer” (2004) som består av en blå fånghuva med vita stjärnor och en röd t-shirt, en fångdräkt som ska leda tankarna till hur fångar behandlas i olika amerikanska militärfängelser. Lutz Bachers röda och blå pallar med Budweiser öl och David Hammons ”African-Flag” med svarta stjärnor på röd botten och röda och svarta ränder är några andra exempel på hur den amerikanska flaggan figurerat i konsten.
Hur är det då med Internet? Där måste vi väl i alla fall vara befriade från allt vad gränser, territorium och nationalistiska symboler heter? Visserligen kan domännamnen (.se, .de, .uk) skvallra lite om vilket land en hemsida tillhör, men någon flagga viftas det i alla fall inte med i våra ansikten, eller? Mark Napier har tagit fasta på detta gränslösa tillstånd som Internet är och skapat konstverket net.flag. Här kan var och en själv skapa sin egen personliga flagga över Internet. Man väljer helt enkelt färger och symboler från jordens alla flaggor och tillverkar sin egen. För på Internet finns det inte en flagga, utan en flagga för varje användare.
Den föränderliga flaggan är också utgångspunkten för den schweiziska konstnären Myriam Thyes konstprojektet ”Flag Metamorphoses”. Thyes bjuder in konstnärer för att skapa Flash-animationer där två flaggor mellan olika länder som Kongo-Belgium eller Kuba-USA smälter samman i en relationsberättelse. I drygt hundra år har flaggan symboliserat ett lands värderingar, men problemet är att nationerna förändras snabbare än deras symboler. För Thyes är lösningen digitala medier som kan användas för att snabbt förändra en nations flagga så den överensstämmer med verkligheten. Med det scenariet kan man undra om den svenska flaggan som jag hissar upp på nationaldagens morgon kommer att se likadan ut som den jag halar på kvällen, eller om den har förändrats under dagen?
Oscar Guermouche http://www.guermouche.com/
Superflex “Rebranding Denmark” http://www.superflex.net/projects/rebrandingdenmark/
Mark Napier ”net.flag” http://www.potatoland.org/netflag/
Myriam Thyes ”Flag Metamorphoses” http://www.flag-metamorphoses.net/contact.html
2009-05-15 Mathias Jansson (text), konstnärerna (foto)