Om man bor i Norrköping är man inte särskilt bortskämd med bra konstgallerier. Nyöppnade Galleri Dag Andersson råder dock till viss del bot på denna brist. Och man är inte blyg, snarare tvärtom: på premiärutställningen visas konstverk av Håkan Rehnberg, Ann Edholm, Rickard Sollman och Karin Ohlin. En kvartett välkända konstnärer, med andra ord. Det är det första jag lägger märke till på galleriet.
Det andra jag lägger märke till är galleriets adress. I Malmö har vissa gallerister flyttat sin verksamhet från centrum till trakterna kring Möllevången, Västra hamnen eller lite mer avlägset belägna stadsdelar; i Köpenhamn har några gallerier hängt med i klubblivets förändringar och öppnat upp i ombyggda lokaler i de gamla köttkvarteren i närheten av centralstationen; och i Norrköping har Galleri Dag Andersson intagit Ringborgs hörna, en oansenlig korsning på promenadavstånd från stadens centrum. För ändamålet har ett gammalt garage byggts om, och med hjälp av strategisk belysning och nya fönster har det relativt tillslutna och mörka källarrummet öppnats upp. Och det behövs, för det som först upplevs som en trång och instängd lokal förvandlas efter några minuters närvaro till ett luftigt och generöst utställningsrum.
Galleriet går ut hårt, minst sagt. Och det är bra. Alldeles för mycket skräpkonst och ogenomtänkta utställningar, i brist på både visioner och idéer, visas i dessa trakter. När Galleri Dag Andersson väljer att visa Håkan Rehnberg, Ann Edholm, Rickard Sollman och Karin Ohlin gör man något helt annorlunda. Här finns både kvalitet och tanke, även i konstnärsvalet: de förra har nämligen varit lärare åt de senare. Således har urvalet inte skett helt på måfå.
Karin Ohlins dörrpar i ”Dörren öppnas inifrån” är talande för grupputställningens titel – “Dolda rum”. För vad döljs egentligen bakom dörrarna? Ja, det kan betraktaren inte veta, för dörrarna öppnas ju inifrån, vilket påpekas i dess titel. Dörrarna – en mindre och en större – är noggrant framställda och genom sin återhållna enkelhet väldigt suggestiva. Det senare är särskilt framträdande när man tar några steg tillbaka och betraktar objekten på några meters avstånd. Då träder de verkligen fram från väggen, och blir inte enbart intressanta från ett idémässigt perspektiv, utan även vackra, i all sin anspråkslöshet.
Härvidlag kan man verkligen tala om att samspelet mellan konstverken och dess hängning i lokalen är viktig. Detta är även en av utställningens stora förtjänster. Väggarna används sparsamt: här trycks inte så många verk som möjligt in på en och samma vägg, istället tillåter man att ett fåtal verk tar stor plats. Det är helt enkelt kvalitet framför kvantitet, rätt igenom.
Längst in i lokalen på två väggar mittemot varandra hänger Rickard Sollmans diptych ”Passage (Total Zero)”, två oljemålningar med samma motiv men med olika färgkombinationer. Svart och vitt å ena sidan, vitt och svart å andra sidan. Där det är svart på den ena målningen är det vitt på den andra, och tvärtom. Ett motsatspar, helt enkelt. Och skulle man släcka belysningen och fotografera konstverket med ljus bakgrund skulle dess motsats med svart bakgrund framträda på negativet. Därmed ger sig det dolda tillkänna.
Utställningsrummets rymd medför att andra konstformer än enbart målningar kan visas. Här finns plats för såväl skulpturer som installationer. Denna gång utnyttjas detta av Håkan Rehnbergs ”Det inverterade rummet (version 2)”, där de enkla och distinkta linjerna formar ett intrikat objekt av aluminium och glas som ständigt tycks förändras beroende på varifrån det betraktas. Även Ann Edholm använder aluminium, men som underlag för sina lekfulla oljemålningar, vari hon experimenterar med olika fält, med centrum och periferi. Olika färgfält – spetsiga och runda – kontrasteras mot varandra. Det är nästan som om ett spel om målningarnas utrymme äger rum. Men nog finns det alltid ett centrum, inte minst i ”Origo”, som dessutom är upphängd på en spik i mitten av målningen. Och i hennes övriga verk återkommer denna okonventionella hängning, med enkla spikar placerade lite varstans i konstverken.
“Dolda rum” på Galleri Dag Andersson är en bra utställning. Men visst är det ett så kallat säkert kort, för några större överraskningar erbjuder man inte. Dock ger premiären mersmak. Och jag hoppas, och tror, att det fortsätter så här. Kvalitativ konst behövs, även i Norrköping.
Bilder (uppifrån och ned): Håkan Rehnberg, Ann Edholm
Utställningen pågår under tiden 21/11-2009 – 10/1-2010
Mikael Andersson (text), Jan Almerén och Galerie Nordenhake (foto)
